Jahapp, kanske skulle ge er en liten update på läget. Sitter på jobbet när jag börjar på det här inlägget, har lunchrast, och jobbar det enda veckoskift som är på kvällen jag kommer ha alls här på GB. Tydligen ska jag ha två förmiddagar efter varandra de följande två veckorna. Och sedan slutar jag. Fick reda på häromdagen att alla sommarjobbare måste gå en vecka (och en dag) tidigare, eftersom det säljs så dåligt med glass, så de måste dra ner på produktionen. På lagret finns 3 000 pallar överbliven glass. Det är sick.

I förrgår stod vår maskin still i 10 timmar. Vilket är ungefär 8 timmar för mycket, eftersom det egentligen bara skulle vara sortbyte. Men vet ni vad Jari berättade för mig? För varje timme maskinen står still, så förlorar företaget 40 000 spänn. 400 000 brändes på att den stod still i 10 timmar! He-rre-gud!

Vet ni, allt känns konstigt. Jag känner mig inte som mig själv. Har aldrig längtat så mycket till helgen som nu (om man bortser från de tuffaste veckorna i skolan då). Och jag känner mig inte som den där glada som jag brukar vara. Fattar inte vad som är grejen. Känner mig håglös. Har aldrig använt det ordet i något sammanhang förut, men här passar det otroligt bra. Det är liksom slappt i hela kroppen och det känns som om det susar i huvudet, så tomt är det. Tror att jag saknar mina tjejs för mycket. Särskilt de jag inte träffat på evigheter, som Jay, Sandy, Jessica och Malla. Och så saknar jag Lini, som kommer hem imorgon som tur är.

Man tänker väldigt mycket vid maskinerna, som ni av händelse kanske har märkt. Jag kom på en sak häromdagen, och det är att han Hagamannen på jobbet som jag nämnt tidigare, han pratar PRECIS som Tage Danielsson (speakerrösten på klippet). Och vet ni, det är när jag kommer på sånt här som jag blir lite gladare när jag annars inte är det.