Proppis och jag har massor av hemligheter med varandra. Vi delar saker ingen annan kan nå. Ett tag träffades vi några gånger i veckan för att simma och basta ihop. Då pratade vi om allt möjligt, och sa allt vi tänkte. Vi pratade om saker vi grunnat på, saker som vi inte vet hur vi ska hantera, saker vi inte berättar för någon annan.

Det som är så speciellt och unikt med Soffi, är att jag kan berätta vad som helst, och hon svarar alltid på bästa sätt. Hon är så förstående, alltjämt. För henne kan jag berätta allt allt allt, och hon är alltid intresserad av vad jag har att säga. På samma sätt som jag alltid är intresserad av vad hon har att säga. För hennes sätt att se på saker är både nyskapande och kul att lyssna på. Och aldrig får vi slut på saker att prata om heller. Och får vi det är det bara att sjunga, så hänkar den andre på. Som när vi åkte tåg från Estockholmo. Eller som i Turkiet. Då gjorde jag och Proppis om låtar så att de passade oss. 

Nu när jag tänker efter är Proppisen den kvinnligaste jag vet, på alla sätt och vis. Eller i alla fall på alla bra sätt och vis. Jag skulle vilja vara precis som henne. Hon är lite av min förebild faktiskt, när det gäller mycket. Trots att vi ju är lika när det gäller mycket, som att vi  vi tänker lika och är intresserade av samma saker, så önskar jag att jag var mer som henne. Men hon förstår inte hur underbar människa hon är, eller hur fin vän hon är. Hon är faktiskt precis allt en vän ska vara.

Så inte nog med att hon är den kvinnligaste, raraste och mest förstående person jag känner. Hon är också allt en människa ska vara. Det gör mig faktiskt lite stolt, att en av mina bästa vänner är det närmaste en ängel på jorden man kan komma. För det är vad hon är.

Du är en ängel Sofia. Hör du det? Du är en ängel på jorden.


Det här är vad hon skrev i min studentmössa: "Älskar min AnnG! Turkiet next! /Sooffi"