Okej, jag ska erkänna en sak. Jag känner en person med väldigt långt hår. Hon är en av mina babes. Och visst skulle jag kunna berätta ganska mycket om det där håret - dess färg, dess längd, gånger då det har fastnat överallt och ingenstans. Men nu ska jag ju vara ärlig, och i sanningens namn vill jag mycket hellre snacka om personen håret sitter på. En helt otrolig person, som, när jag först träffade henne, blew my mind.

Jessica heter hon. Hon är en av de underbara personer jag lärt känna och kommit nära under gymnasietiden. Och hujedamej vad jag är glad över att jag lärt känna henne. Mitt första intryck av henne var att hon var ganska blyg och så, efter att jag sett henne blivit skälld på, varpå hon böjde på huvudet och sa "Förlåt". Tänk vad fel jag hade. För det där var ju inte Jessica jag såg. Det var en av många karaktärer hon blev då och då. Nu ska ni inte tro att hon är schizo, för det är hon inte. Se henne mer som en Robin Williams, som ju, i varje intervju, hoppar från karaktär till karaktär i sina svar. Se henne som en sådan, som gör vardagen till en komedi, fylld av roliga och fyndiga karaktärer.

Pestis, som jag ett tag kallade henne (hennes gamla smeknamn Pesti + bästis = Pestis), är en av de bästa värdinnorna jag vet. Varje gång vi varit hemma hos henne med babesen så har det blivit så otroligt kul! Som midsommar 2006. Det kan vara den bästa midsommaren jag varit med om. Favoritdelen var när vi alla som var där, gick igenom kläder hennes familj skulle skänka bort. Vi bestämde oss för att ta på oss de allra fulaste kläderna vi kunde hitta av dessa, för att sedan springa över till grannen, där det också var fest. Dessutom så var det två personer som fyllde år där, och vi tyckte att det var ett ypperligt tillfälle att sjunga en trudelutt för dessa, för att sedan kasta dem i poolen  som finns i grannarnas trädgård. Det gjorde vi också, efteratt vi mottagit alla applåder vi möttes av när vi kom springande mot den intet ont anande församlingen, och födelsedagsbarnen blev precis så överraskade som vi ville att de skulle bli. Allt var bara precis som det skulle den kvällen, så kändes det. Och så har det ofta känts hos henne ska jag säga. Som när vi firade hennes födelsedag, och avslutade kvällen i hennes underbara bastu. Eller den gången vi firade mini-jul alla tjejsen, och bastade även då. Mitt i bastningen bestämmer vi oss för att springa runt huset. Och just då står det en tant precis vid entrén, klockan två på natten, för att rasta sin hund. Just precis då vi sprang halvnakna runt huset i snön. För att inte nämna vem som stod i Jessicas buskar och pissade under midsommaraftonen. Och jag ska säga er, att det går inte att göra annat än att älska Jessi, Jessis hus och Jessis bastu. För där har vi alltid haft så himla kul.

Något som är väldigt sällsynt, och som jag vet att Jessica har inom sig, är förmågan att ploppa ur sig one-liners så att det ryker om det. Jag känner absolut ingen som har humorn medfödd på samma sätt som henne. Det är som om hon lever och andas humor. Visst är hon seriös när sådant behövs, men annars är hon humor för mig. Hon borde heta Humor i andranamn. För att ni ska förstå detta kan jag ge ett exempel. Det var på midsommarafton 2006 som jag tidigare nämnt, och vi står alla kring grillen för att bereda mat. Allt är frid och fröjd, och alla står och filosoferar. Så tittar Jessica ett slag på sin mamma, innan hon säger "Mamma, har du tänkt på att pappa är en motherfucker?". Tystnad. "Jaa", säger Jessicas mamma efter ett tag. "Det har jag inte tänkt på, men nu när du säger det.". Vad jag blev imponerad av Jessica. Hur kan hon komma på alla dessa finurligheter hela tiden? För sådana saker säger hon titt som tätt. Det är nästan så att jag funderar på ifall hela hon är fylld av vitsar ingen sagt, och som bara väntar på rätt tillfälle att få sägas. Det skulle inte förvåna mig.

Jessica borde ha ett till mellannamn. Och det är Teaterapa. För oj vad hon älskar att spela teater, att få människor att skratta. Och visst har hon talang för det också - det är ju inte för intet hon var den enda av aktörerna som uppmärksammades av recensenten som just sett Kolhusteaterns uppsättning av "Djungelboken". Hon skrev hur otroligt bra hon var. Och det var hon. Hon har humorn i sig. Jag vet, att alla som såg henne, måste ha känt samma sak som jag - att hon är född till att bli komiker. Hon har den där timeingen som de säger är så viktig. Dessutom så tror jag att det är mycket tack vare henne som vi gjorde ganska många teatrar i skolan. Jag kommer aldrig glömma hur fantastiskt kul hon, jag och resten av babesen hade när vi gjorde "Tomte 2005" det första året, eller för all del när vi gjorde "Studentspex" med dramagruppen. Jessica lyste i alla våra uppsättningar - hon är en helt fantastisk skådespelerska.

Du kickar ass Jessica. Du är helt otrolig. Du är den absolut roligaste jag känner, alla kategorier. Du är den bästa skådespelerskan, den bästa imitatören, den bästa komikern. Du har en fantastisk gåva - för du kan se humor i allt. Jag vet inte hur många gånger du fått mig att skratta åt något jag sagt efter att du "spelat upp" det jag just sa. Förutom det så är du otroligt omtänksam, bra på att lyssna och framförallt en helt fantastisk vän. Du får en alltid att må så bra.

Jessica är som sagt väldigt bra på att härma, och göra imitationer. Men hon har vissa likheter med Allram Eest som bara finns där.

Hörde ni? De skrattar likadant! Jag vet inte hur många gånger jag informerat henne om detta. Men det är ju kul att visa det så här konkret också.

Och Jessica, min snutt, jag hoppas att du vet att jag tror på dig, och att jag alltid kommer göra det. Jag kan inte göra annat, när du är så otrolig som du är. För du har en talang som du inte borde hålla för dig själv. Du har något som många fler behöver ta del av. Och du vet att jag finns där nästa år, och hejar fram dig. För det du gör, det gör du med briljans. På samma sätt som du är en underbar artist, är du också en fantastisk vän. Jag är så glad att det finns en människa som du. Jag vet inte vem jag ska tacka för det, men vem det nu är, så förtjänar den personen en riktigt stor applåd.

I min studentmössa skrev hon
"EIVOR! <3
Idag: -Är det dina egna eller lösögonfransar? - Näe, det är mina... lösögonfransar /  <3 Jessi"