Nu är jag hemma igen efter en vecka i Italien. Hemma därifrån har jag ju varit i snart två dygn nu, och något som jag verkligen är tacksam för är att jag inte har varit ett dugg sjuk under de två dagarna. För så är det förstår ni, att jag brukar alltid bli fasligt sjuk så fort jag flygit från ett annat land till Sverige. Så var det efter Thailandresan, efter Turkietresan, efter Polenresan. Men inte nu. Och det måste jag säga, är underbart.

 

 

Mina intryck i övrigt av Italien är dessa:

Deras träd har väldigt mycket stam. Alltså, man hinner se ganska mycket stam innan man ser lövverket om ni förstår vad jag menar. De såg ut som paraplyer, majoriteten av deras träd. De hade liksom inga grenar alls förrän i toppen. Det fascinerade mig lite, att det är typ 5 meter stam, utan tillstymmelse till gren, och så på toppen är det som en grön, vid hatt. Mamma trodde att de fanns för att de skulle ge skugga, träden. Så är det nog.

Förvånansvärt många företag tyckte att tre punkter ger liv till ett företagsnamn. De tycker liksom att det är mycket snyggare om det står "Baby... In", som jag såg på en neonskylt i Rom, istället för "Baby In" eller så. Varför vet jag inte. Kanske ger det mer spänning i namnet?

Italienare är snygga. Vanligtvis när man kommer utomlands får man en påminnelse om att "Just ja, i Sverige är snygghetsstandarden liiite högre än i många andra länder". Den påminnelsen fick man inte i Italien. För där är folk generellt rätt snygga. Särskilt killarna.

Överallt i Terracina såg man någon som var ute och sprang eller joggade, spelade fotboll och sånt. De tar hand om sig, liksom.

I Italien var folket generellt i bra form. Majoriteten var vältränade, och jag såg inte en enda italienare som såg ut att behöva ett besök av en dietist. Kanske har det att göra med ovanstående punkt.

Italienskornas version av stil är lite annorlunda än vår. I alla fall där jag var. Den var liksom lite trashy, slutet på nittiotal, början på 2000-tal. De gillar metallicfärgade skor och väskor, och gillar lycramaterial på tröjor. Jag såg väldigt många som hade riktigt tajta och genomskinliga överdelar. Vilket ju kanske kan vara snyggt på några få. Några väldigt väldigt få.

8 av 10 italienskor hade high heels. 7 av dessa 8 hade kilklack, och det som var lite speciellt med dessa skor är att de framifrån kunde se ut som sneakers lakerade i någon metallicfärg, och när de gick förbi såg man att de hade en hög gummikilklack på skorna. Just sådana skor hade väldigt många medelålders damer. Där är liksom kilklack da shit. Det var som om de tog alla slags skor som fanns, och satte kilklack på dem.

Regnet där nere är perfekt. Alltså allvarligt. Jag älskade regnet där nere. Ljummet i luften, skyfall från himlen. Underbart!

Klimatet var överhuvudtaget väldigt najs. Varmt, men med svala vindar.

Tydligen så använder man bordsduken när man på restaurang känner att man behöver torka sig om munnen. Även om man fått servett. Iallafall så gjorde en dam i 70-årsåldern detta, och eftersom hon hade designerkläder från Chanel och såg väldigt classy ut i övrigt känns det inte som om man kan ifrågasätta hennes handling. En liten stund satt jag och bara gapade när jag såg vad hon gjorde, för det här var en riktigt fin restaurang. Men så tänkte jag att "Jaja, det kanske är så man gör här".

Maten är sjukt god. Pastan, parmesanen, mozzarellan, pizzorna! De är så annorlunda där nere, pizzorna. De känns mer som mat än flottig snabbmat liksom. Efter en pizza där nere vet jag att det är skillnad på pizza och pizza. Och att pizzorna i Italien är pizzorna med stort P.

Italienarna var inte alls som jag först trott. När jag åkte dit trodde jag att de skulle vara högljudda och temperamentsfulla och alla de där klyschorna. Men de var mycket lugnare och laid back, och inte alls sådär på som de är i till exempel Turkiet. De är bara allmänt trevliga och hjälpsamma.

Jag har aldrig varit på ett ställe där de kan så lite engelska förut! Inte ens på turistinformationen kunde de något annat språk än italienska! Och det försvårade våra försök till att göra turistiga saker litegrann.

Om jag fick välja nationalitet på min släkt och familj i mitt nästa liv så skulle jag välja den italienska. Jag blev alltid så glad när jag gick igenom en familj eller släkt som hälsade på varandra. Det var en så gemytlig, hjärtlig och glad stämning liksom.

För det mesta så kostade saker varken mer eller mindre än de gör i Sverige. Förutom när det gäller transportmedel! Vi köpte ett kort som skulle ta oss runt i hela Lazio-regionen (vilket är ett landskap, typ) i ett dygn för bara 10, 50 Euro, och för det kunde vi åka tåg till Rom, åka tunnelbana i hela staden, och sedan åka tåg hem igen. Sjukt bra! Och så var priserna när man skulle ta sig någonstans - rimliga. Fast, jag ska nog aldrig klaga på SJ. De var faktiskt inte bättre i italien med tider, och när det gäller bussarna inom Terracina så fick man vänta väldigt länge. De kom liksom inte, bussarna. Man brukar ju säga att "Bättre sent än aldrig". Och där var det "aldrig" om ni förstår.


           

Skulle jag sammanfatta med åtta ord, skulle jag säga "Italien är fint. Väldigt fint. Åk dit, hörru."

Allvarligt, gör det. You won't regret it!