Gårdagen var en bra dag. Jag träffade massa härliga människor som jag saknat. Det var fint.

Allt började med att jag hämtades upp av Sandra, Josse, Basse och X:et, med den sistnämnde bakom ratten. Jag har aldrig varit med om liknande biltur. Det är inte alla bilförare som gillar att svänga i takt med musiken, men det gör den här kan jag säga. Många skrik och skratt blev det. Tanken på om jag skulle dö innan vi kom fram till den nyblivna studenten slog mig flera gånger, men lika glad var jag för det.

Efter att ha värmt upp lite smått hos X:et begav vi oss till Edvins studentmottagning. Det var massor med släktingar, och alla var jättesöta. Och eftersom vi inte fått någon officiell inbjudan, utan bara en muntlig, hade jag, Sandra och Josse köpt massor av presenter, garnerade med massvis av fina ballonger och gulblåa snören. Nioåriga Ellen sprang runt och  fnittrade och härjade som ett mindre fyllo, och min nya vän Matilda agerade som min egna personliga lilla paparazzi. Det var riktigt mysigt där på verandan, och det lilla duggregnet märktes inte ens av.

Så tog vi taxin in till Flen, där vi började med att göra ett litet stopp hos Sandra för att dumpa av lite saker. På väg ner mot Svea hörde vi att Markoolio redan börjat, vilket resulterade i att det blev ett mindre marathon på väg dit. Tillslut lyckades vi få rätt bra platser, och sjöng med som aldrig förr. Dessutom så hittade jag Anna och Amanda där, och under större delen av konserten var det vi tre som stod och gormade tillsammans. Efter det gick vi till Sandy, men innan vi kom dit hann jag ta både en och två bilder av pojkar som moonade innan mobilen dog. Dock var Basse lite besviken under resten av kvällen, för han ville ta fler bilder på sin bakdel.

Så småningom begav vi oss ner till öltältet igen, där jag hittade Paulina och hoppade på henne som om jag inte sett henne på tio år. Samma sak hände när jag stötte på Sofia och Cammie. Det var fint. Jag minns inte ett dugg av det vi sa, men jag minns att jag var väldigt glad. Resten av kvällen bestod av dansande, minglande, sjungande och ett inte alltför vackert dyk ner i en buske framför en kamrat som just skulle till att uträtta behov. Amanda var söt och köpte vatten till mig, och hon och jag hade ett samtal med en vilsen och ledsen Märdie långt borta i Bettna som gjorde att jag bara ville åka dit och ta hand om henne. Och verkligen allas skor var hur leriga och gräsiga som helst. Ändå var humöret på topp där i Flens centrum. När jag ser tillbaka på kvällen känns det som om den slutade framför scenen, sjungandes till "När vindarna viskar mitt namn", "Summer of '69" och "Does your mother know" med Elin Jay, Sandy och Sofia. A fine ending to a fine day, I say.

Jag var lycklig hela dagen. Tack!