Imorse, när vi kom utanför dörren för att ta oss vidare till tågstationen var det helt vitt, och snön singlade ner så där fint som man vill att det ska göra på julafton.

Så, på skämt såklart, sa jag "Oj, är det redan vinter, igen! Vad fort sommaren gick!"

Och så skrattade jag lite för mig själv åt mitt dåliga skämt. Trodde jag. Tills jag upptäckte att jag inte alls skrattade. Jag var närmare paralyserad. Av skräck. För dra mig baklänges, jag reagerade på ett sätt jag inte alls hade väntat mig. Jag hade inte alls väntat mig att en smärre panik skulle sprida sig i kroppen.

Men det gjorde det. Och då förstod jag, att en av orsakerna till att jag kan hålla mig lugn, är för att jag vet att sommaren kommer om inte alltför lång tid.

Tur att jag inte bor på typ Grönland.