Tills vi ses igen
Hej!
Imorgon åker jag till Italien litegrann, kära du, så lär väl inte höras förrän nästa onsdag. Jag skickar med en bild så att du får se hur det ser ut i Terracina. Förhoppningsvis är det bra väder, god mat och fina upplevelser. Och jag kommer tänka på dig hela tiden. Det vet ju du. Jag skulle vilja skriva något fint här, så där fint som du skrev till mig. Men det går inte, inte så fint.
Så nu blir det en massa mysiga gränder, Colosseum, pasta, pizza, sol, bad, Pompeji, Ponzaöarna, snorkling och spabesök. Och det italienska språket. Vet du om att jag kan lite italienska? "Sono svedese. Non parlo italiano molto bene. Parla inglese?". Så ska jag säga när jag träffar en italienare och behöver fråga om något, det har jag bestämt.
Längtar tills vi ses igen!
Puss, din Angelica
PS. Jag tänkte åka och kolla in New moon-inspelningen i Montepulciano. Ska jag hälsa Robert Pattinson från dig? DS.
"Angelica, min make"
Här skrev jag en gång vad hon betyder för mig. Idag fick jag något som visade vad jag betyder för henne. Och det gjorde mig så glad. Man brukar ju säga att det är tanken som räknas. Den här tanken var den absolut finaste på länge.
Listan, som hon döpt till "Angelica, min make", var proppfull med låtar som jag gillar - alla låtar jag någonsin nämnt i princip, alla låtar hon och jag gått och sjungit (typ "Happy Ending" med Mika), en massa låtar från filmer och tv-serier jag älskar. Låtar som bara är våra (som "Dub-i-Dub" med Me & My). Till och med sådana jag glömt! Och så en massa, ännu oupptäckta låtar, som hon trodde att jag skulle gilla. Och visst gjorde jag det. Hon kan min smak, den lilla korven!
Tack Märd, för att du är så fin. <3 Jag sitter ju nästan och bölar för tusan!
Nu, fyra månader senare, fattar jag.
De flesta av er kommer säkert ihåg när ett plan störtade i Hudsonfloden i New York efter att två motorer slutat fungera. Ni vet det där planet i vilken samtliga passagerare överlevde? När hela New York stannade upp för att hjälpa till? Det var i mitten på januari det hände, men inte förrän nu, fyra månader senare, inser jag vilken hjälte piloten var. Jag insåg liksom inte. Men det gör jag nu. Och det måste jag säga, är på grund av det här klippet, där de simulerat flygplanets korta färd från flygplatsen ner i floden. Ljudet är det som spelades in från cockpit och signaltornet när det hände. Och jag kan inte låta bli att imponeras av deras jobb. Och piloten sedan! Han, och det medföljande planet, störtar mot vad man tror är en säker undergång, men grips han av panik? Inte en tillstymmelse! Vilken otroligt cool man.
Kolla på det här! Förstod du inte förut, så kommer du garanterat göra det nu.
"Alex Schulmans kompis"
Jag vet inte. Det börjar ju gå lite långt när till och med vimmelfotografer i Eskilstuna vet att jag varit hemma hos Alex Schulman, och dessutom gör en big deal av det. Vad är grejen med det liksom?
Ellos samarbete med Gud
Fick ett mejl idag från Ellos där de propsade för att deras rea börjat. Självklart är det något jag måste undersöka. Och, så mitt i alltihop, läser jag ordet "gud" i en av rubrikerna på deras hemsida. "Varför står det så?" kan jag inte låta bli att undra. Är det någon slags smygreklam, eller menar de att Gud är designern? Och borde de i så fall inte stava "Gud" med stort G? Har fått lära mig att det är viktigt nämligen. Tyckte att det var underligt när jag var liten, men nu fattar jag att det är för att det typ är hans namn. Och namn stavas ju med stor bokstav.
Nu hamnade jag på lite fel spår. Men i alla fall. Kan det kanske vara så att Ellos påbörjat ett samarbete med Gud? Gör de lite reklam för honom genom att sprida namnet, gör han så att de säljer utav bara helvete. Nu kanske inte Gud sa att "Om ni sprider mitt namn, så lovar jag att ni säljer utav bara helvete". Tror inte att han gillar att svära och så. Men ni get the point.
Då vet vi varför om Ellos typ säljer slut på sina lager. Det är för att de har ett samarbete med Gud! Ja herregud. Så är det ju.
Bara för att, liksom!
Jag behöver lite mer struktur i mitt liv har jag bestämt. Så jag tänkte att, what-the-hell, då kan ju lika gärna börja med bloglovin' liksom!
Följ min blogg med bloglovin!
Twilight!
Jag upptäckte just en grej. Och det är att jag nu kan räkna in mig i den stora andel grupp i världen som kallar sig Twilight-fans. Det krävdes en och en fjärdedels bok ungefär. Om det är mycket eller lite vet jag inte, men så är det iallafall. När jag först såg filmen, innan jag läst någon av böckerna, tyckte jag att den var bra, men inte mer än så. Nu tycker jag att den är mer än så.
Det här märkte jag efter att ha spenderat hela min gårdagseftermiddag till att titta på en massa klipp om "Twilight" på youtube. Och ju mer jag kollade, ju mer förtjust blev jag i skådespelarna. Ju mer klipp jag såg, desto mer förstod jag fansens fascination av Robert Pattinson. Och ska jag vara helt ärlig är jag riktigt förvånad. Inte för att jag tycker att det inte finns någon anledning att tycka mycket om dem. För det vet jag att det finns. Utan snarare för att jag, när jag läste första boken "Om jag kunde drömma", inte fastnade lika mycket som vet att jag kan göra när jag läser en riktigt bra bok. Men det ändrades rätt snabbt. För nu, en fjärdedel in i andra boken "När jag hör din röst", är jag fast. Riktigt fast.
Under mina timmar på youtube hittade jag ett särskilt klipp som jag gillar mer än andra. Here it is.
"And then it turns into hell, like all kisses do"
Vissa människor har uppenbarligen svårt att skilja på "ditt" och "mitt"
Vet inte vad jag ska säga. Är ganska arg. För igår när jag och pappa kom hem, upptäckte vi att min cykel inte längre stod där den skulle (läs: på vår tomt). Det resulterade i att vi åkte runt i hela Flen i hopp om att hitta den. Det gjorde vi inte. Och det gör mig ledsen. Min cykel ser precis ut som den på bilden, och var så bra så bra. Eller, den är. Den är fortfarande bra. Men när jag hade den hos mig kändes den bättre. Allt kändes bättre.
Det bästa vore om den som stal den ställde tillbaka den där den ska vara. Så att jag inte börjar tvivla på människorasen ännu mer än jag redan gör. Iallafall, om ni ser en cykel som ser ut som den på bilden, skulle jag vara jätteglad om ni delade med er av det ni vet. För den cykeln betyder mycket för mig. Något vissa uppenbarligen inte verkar förstå. Och nu får ni ursäkta, men jag måste avreagera mig.
Vilka satans jävla idioter! Fy fan säger jag bara. Fy fan. Jag vill slå på någon, så arg är jag. Jag känner mig som Carrie i "Sex and the city- the movie" när hon slår på Mr Big med sin bröllopsbukett. Jag vill också slå på någon med en bukett. Eller med någonting hårdare, det funkar det med.
"Why are we speaking english?"
I flera minuter ansträngde jag mig för att minnas hur man sa "kunder", "marknadsföringsansvarig", "införande", "företagskatalog" och diverse andra ord som är bra att kunna i mina samtal. Jag kände att det gick bättre än förväntat, men så mitt i alltihop säger kunden: "Why are we speaking english?", varpå jag svarar "Jaha, pratar du svenska?!". Och så bryter vi ihop lite båda två, i varsin ände av telefonen. Inte så professionellt kanske, men det var oundvikligt. Så vi forsatte prata, han på danska, och jag på svenska. Det verkligt förvånande är att jag faktiskt förstod vad han sa.
Och han sa att han inte ville vara med. Men han var på väldigt gott humör, och slängde under resten av samtalet in engelska talesätt och ord på ett höhö-sätt som inte var riktigt chefsaktigt, trots att det är vad han var. Så, när vi pratat ett tag, och han gjort klart för mig att de inte vill synas längre, avrundar han med att säga: "We are not interesting". Så skrattade vi.
Han skrattade för att han tyckte att han var rolig när han snackade engelska, med tanke på början av vårt samtal. Jag skrattade för att han just klankat ner på sitt företag genom att säga att det inte är intressant, och inte fattat att det är vad han just sagt.
Det här är kanske inte så intressant. I så fall ber jag om ursäkt, jag ska aldrig mer skriva sådana här ointressanta saker igen. Men jag hoppas att ni förlåter mig. Annars kan ni fara ända in i baljan, era små illbattingar! Hör ni det?!
Mina tankar precis exakt just nu
Något som också känns väldigt konstigt, är att det väldigt väldigt snart har gått tio år sedan vi firade in ett nytt millenium. Då kunde jag Markoolios låt "Millenium 2" utantill, hade ännu inte varit utanför Sveriges gränser, och min värld var inte större än trakterna runt omkring mammas hus och pappa hus, samt skolgården på Söderskolan. Då visste ingen vad detta nya millenium innebar, och när raketerna for i luften det året bubblade det verkligen av spänning och hopp i luften. Så fanns det ju förstås vissa som var rädda att jorden skulle gå under. De tog livet av sig, stackarna.
Jag var då 10 år, tog inte livet av mig och jorden gick inte under. Det har den ännu inte gjort, och ännu har ingen förstått vad det nya milleniet innebar. Alltså har inte så mycket förändrats. Förutom det faktumet att imorgon, när jag vaknar, är jag 20 år.
Fan. Vad. Sjukt.
