Cammie - "Va? Mammutar har väl ingen snabel?"


Nu var det längesen jag såg en morotskaka. Men just morotskakor har en förmåga att alltid få mig på bra humör. Alltså, inte när jag äter dem, utan när jag ser dem. För varje gång jag ser en sådan tänker jag på en alldeles speciell person. Inte för att hon på något vis frossar i morotskaka som ett morotskaks-monster. Men att hon gillar morotskakor, det kan man inte komma ifrån. De fredagar då gymnasiets skolcafeteria hade morotskaka kunde man lita på att hon skulle ta vara på det, om ni förstår. Hon gillar såklart inte bara morotskaka, det finns ju en massa annat också. Den jag pratar om är Camilla, även kallad Cammie, Millan, Milli, MilliVanilli och en massa andra liknande saker. Det var i gymnasiet jag lärde känna henne på riktigt. Det var där vi blev fränds. Det var då hon blev en del av mitt liv, och i och med det också en del av mig. En väldigt fin och viktig del, om jag ska vara ärlig.

Men det var inte i gymnasiet vi först började bekanta oss. Nej, det var i lågstadiet, då vi, under Flens kommuns skolors arrangemang, blev brevvänner. Hon gick på Nybbleskolan och jag på Söderskolan, och jag antar att man i Flens kommun tyckte att en brevväxling över gränserna, skolor emellan, skulle berika skolbarnens liv. För min del gjorde det det, för Camilla var en väldigt bra brevvän. Om man bortser ifrån att hon totalsågade min berättelse om mitt möte med tomten. Den julen hade det nämligen kommit en jultomte i släde, dragen av en häst, men både tomtemor och tomtenissar. Och - tomtens skägg var äkta! Jag var överlycklig! Att tomten när jag frågade vad han hette sa att han hette "Sven" reflekterade jag inte över. Självklart skrev jag om denna upplevelse för min jämngamla brevvän. Förnumsigt berättade den 8-åriga Camilla att det med all säkerhet visst inte var någon riktigt tomte, eftersom det finns att hyra tomte med släde i Flen, och att det säkert var han som hade kommit till oss.

Jag minns inte vad jag svarade henne. Men jag minns att jag inte var riktigt beredd på det svaret, och att säga att jag var en smula besviken är nog ingen överdrift. Snarare det motsatta. I övrigt bildade jag mig snabbt en uppfattning om denna lilla tjej, som bodde på andra sidan stan. Det stod snabbt klart för mig att hon gillade aerobics, Spice Girls och Britney Spears, och att hon gärna ställde gåtor. Att avslöja vad det var för svar på gåtorna var inte lika viktigt. Inte viktigt alls faktiskt. En gång skrev hon "Hur vet man att en banan är och badar?" eller något liknande. Men hon skrev aldrig vad svaret var. Och på den tiden fanns inte google, så jag fick fortsätta mitt liv, ovetandes om punchlinen till vitsen. Millan tyckte alltid att det var frågorna som var det viktiga. Det blev jag också varse, då hon i ett brev på ett så smidigt sätt hon kunde försökte få mig att skriva lite frågor till henne också. Det brevet såg väl ut ungefär såhär:

"Hej

Igår var vi på disco, det var kul. Vi dansade till Britney Spears.

Här kommer några frågor. Här är dem:

1. Vilka är ditt favoritband?
2. Gillar du Gyllene tider?
3. Kan inte du skriva lite frågor till mig i nästa brev?

<3-liga (en bild på en häl)-sningar Camilla"



Så gulligt att jag dör. Breven var som vykort, där vi på ena sidan skrev ett meddelande, och på andra sidan målade vi något fint. Hon målade oftast sin kanin. Hon gillade sin kanin förstod jag. Fast inte lika mycket som hon gillade sin storasyster. Jag förstod snabbt att Jennie var hennes idol. Men en gång träffade Camilla en annan, lite mer känd måste jag nog säga, idol. Hon var med i ett program där de fick ställa frågor till självaste Britney Spears, och tydligen var Brittan väldigt snäll. Det var på den tiden hon hade kommit ut med sitt grymma "Oops.. I did it again"-album och åkte runt i världen och spelade i alla möjliga arenor. Camilla var för liten för att gå på hennes konsert då. Så när Britney kom till Sverige förra året passade vi på, Cammie, Ebby och jag. Vi hade världens bästa platser och kunde se Britneys rynkor. Om hon hade haft några alltså. Det var en mycket fin kväll. Fast Camilla kunde inte riktigt acceptera att Brittan inte körde sina gamla godingar, så att vi kunde gapa med i "Crazy" och "Oops..", och jag kunde inte annat än hålla med henne.

När vi gick på den konserten hade vi känt varandra "på riktigt" i en sisådär fyra år. Första gången jag träffade henne "på riktigt" var på Flens golfbana med Paulina. Jag tyckte att hon verkade glad, snäll och ordentlig. Och visst stämmer det till viss del. Till hälften ungefär. För Camilla är lite som en silverpeng. Hon har två helt olika sidor. En där hon är precis som den där tjejen jag mötte första gången vi träffades. Artig, ordningsam och trevlig. Och så finns det en annan sida. Som är helt tvärtom. Den sidan drar en massa sexskämt, hittar på danser som kan anses stötande och är bara hur galen som helst. Hur galen - och hur rolig - som helst. Vissa personer har en favorit när det kommer till att singla slant - krona eller klave. Jag älskar båda sidor. De är så väldigt fina båda två, liksom. Och med den sistnämnda sidan är hon den mesta stämningshöjaren jag vet. She can get a party started om man säger så. Apropå fester så råkar Camilla vara den absolut bästa festfixaren jag känner. Om jag gifter mig, skulle jag vilja ha Camilla som toastmaster. Jag vet ingen som är så bra på att arrangera och ordna som hon. För förutom att det alltid är kul och bra ordnat, så tar hon sig ann värdinnerollen med glimten i ögat och får alla att trivas, skratta och ha kul. 

Det går ju inte att komma ifrån att hon är bra på att fixa och ordna. När vi hade ett UF-företag (som hette Pendelfrullen UF och var typ världens bästa!) var det hon som höll i ekonomin, och alltså drog det tyngsta lasset. Hon var så himla bra, och på den tiden hade hon också otroligt mycket att göra det där sista året på gymnasiet, ändå lyckades hon verkligen med allt hon tog sig för. Det kan ju inte betyda något annat än att hon är sjukt bra på att planera. Något jag anser är väldigt beundransvärt, eftersom jag inte har en tillstymmelse till planeringsförmåga. Men när jag tänker efter, så är Camilla en sån som är bra på allt. Jag kan inte komma på någonting som Camilla inte är bra på. Hon är som Lotta på Bråkmakargatan, bara det att Camilla ju faktiskt kan åka slalom. Anledningen till hennes breda register över saker hon är bra på tror jag beror på att hon är så pass driven och ambitiös. Plus att hon äger och så. Herregud, hon lyckas ju så det står härliga till, jämt! Och det ska ni komma ihåg, att det är hon värd! För hon är en så otroligt fin människa, och hon kämpar för att nå dit hon vill. Att hon var den som fick flest stipendium på hela skolan under studenten och var en av två som hade bäst betyg av alla i hela årskursen är hon värd. Så jävla värd. Och vet ni vad? Trots att hon är så bra på allt, trots att det finns så mycket hon skulle kunna skryta om, så gör hon inte det. Aldrig någonsin. Jag vet ingen som är så ödmjuk som Milli. 

Jag skulle kunna babbla hur mycket som helst om vad det är som gör henne så bra. Men en av de ovanligaste, och därför också finaste, egenskaperna hon besitter är hennes äkthet. Don't get me wrong här, alla mina vänner är äkta och fina. Det är bara det att Milli gör sig liksom aldrig någonsin till, mot någon, någonsin. Om hon inte tycker att ett skämt är kul så skrattar eller ler hon inte bara för att göra personen som sa skämtet glad. Hon säger nog snarare "Okej" och så var det inte mer med det. Hon är sig själv, fullt ut, hela tiden. Antingen sin ena sida (den trevliga, och lite professionella, sida), eller sin andra (som är en mer utflippad person). Personer hon inte känner så bra, får bara se halva hennes personlighet. Och åh vad de missar mycket fint, roligt och underbart! För det är precis vad hon är. Och hennes äkthet och oinsmickrande personlighet gör att när hon säger vad hon tycker om en så tar det så mycket mer. När jag kom hem från Australien sa hon bland annat att "Jag är så himla stolt över dig, AnnG, för att du lyckades göra allt det där helt själv". Jag blev så otroligt glad när hon sa så. Jag har annars alltid så svårt att ta emot komplimanger, men när en person som bara säger vad hon verkligen tycker hela tiden säger det så måste det ju vara sant på något vis, så känns det. Det värmde så fint, allt hon sa. Finaste Milli, som alltid får både mig och mitt hjärta att le.

För det gör du verkligen. I Australien, när jag var lite nere, så var det faktiskt videor med dig jag tittade på. När du säger världens bästa "vi ses snart"-hälsning, men allra mest den där guiden du gjorde till mig i samband med en tänkt present inför Peace & Love. Den kollade jag på så mycket att de flesta svenskar jag hängde med gapskrattade när jag citerade dig med "den här är för små asiat*******".  PRECIS så här är hon, tänkte jag, och log åt alla minnen, och allt du är. Varje gång du skrev nått på Facebook eller i bloggen flinade jag som en krokodil. För trots att du ibland är ganska skeptisk när jag istället bara är entusistisk (som under Pendelfrullen) och inte riktigt tror att det kommer gå tillräckligt bra (som under Pendelfrullen) när jag tror att det kommer gå skitbra och trots att du är här i Flen allt för sällan numera så är du så härlig att man dör. För det är ju bara du som frågar om jag hittat några australiensiska pojkar där borta down under på det sättet du gör, och som skriver utan prickar (dvs. åäö)"så att jag ska förstå". För du är ju faktiskt helt störd, och det älskar jag dig för. Som med allt annat med dig. Jag älskar när du berättar om din systerdotter Cornelia, när du drar fräckisar, när du pratar om din framtida man Måns Zelmerlöw, när du peppar inför Melodifestivalen, när du föreslår att vi ska prostituera din Barbapappa för att vinna UF-priser, när du dansar till Günther, när du skrattar åt Ross i Vänner, när du blir arg på andra bilister, när du blir förbannad på Mr Big i "Sex & the City - the movie", när du instruerar aerobics och step up, när du kallar dig "Lund" i Linas blogg och framförallt - framförallt när du skrattar åt dina egna skämt.

Jag har inspelat första gången du spelade "Fuck you" av Lily Allen för oss en härlig kväll för kanske ett år sedan. Den tittade jag också väldigt mycket på i Australien. Och varje gång jag hör den låten tänker jag på dig, vännie. Och ler. För vad annat kan man göra, när man tänker på dig?





Det här otroligt känslostarka skrev hon i min studentmössa:
"Var är mina nycklar? Under väskan? / Milli"

Kommentarer
Postat av: lina

alltså ååh så fint. jag älskar också allt det där med millan och allra mest när hon skrattar åt sina egna skämt. och du annG, är så duktig på att beskriva. du minns verkligen allt och kan sätta ord på det som ingen annan! och videon fick mig att gapskratta här i sängen! <3

2010-04-29 @ 23:29:13
URL: http://ramlad.blogspot.com
Postat av: Milli

Herregud AnnG var du är bra på att skriva! :) Som Lina skrev är det också beundransvärt att du minns allt! Jag har fortfarande lite ångest över att jag förstörde dina tomtedrömmar som barn, men som du skrev har jag ibland varit lite för realistisk och skeptisk. Som du även såg i Pendelfrullen. Haha. Men du har fått helt rätt bild av mig iaf! Jag skrattade högt när jag såg mitt brev till dig. Men på den tiden var frågor det viktigaste. Jag hade inte heller så bra minne, så jag kom inte ihåg att jag skrivit gåtor till dig i förra brevet. Svaret är iaf att skalet ligger på stranden. ;) Jag minns inte heller att vi skulle prostituera Barba? Vilket skamligt förslag! Hahaha, videon är helt sjuk. Men jag gillar ditt skratt på slutet. Att jag skrattar åt mina egna skämt är inget jag har tänkt på, det låter stört! haha. Puss på dig AnnG! Ses snart!

2010-04-30 @ 08:38:46
Postat av: AnnG

lina: haha, ja, visst är det en underbar kvalitet? :D Ja, jag älskar det där klippet, ni är så sjukt söta! Jag älskar hur you're working pälsvantarna! <3



Milli: Tack! Hoppas det gjorde dig lika glad som jag ville!

2010-04-30 @ 09:44:54
URL: http://kastasand.blogg.ses
Postat av: Elin

Åhh, du är världsabäst att minnas och sätta ord på saker och ting AnnG! Saknar gymnasiet så mycket när jag läser det här, och saknar Cammie! :( Funderar också varför jag inte var med och dansade den där kvällen, det ser himla trevligt ut! Jag får också lite ont i magen för jag tycker att det var alldeles för längesen vi träffades sådär. Drack lite, dansade lite, snacka myyyycket och mest bara njöt av varandras sällskap. Jag saknar er! Jag saknar oss! Ta fram kalendrarna! När kan vi ses? <3

2010-05-01 @ 22:52:43
URL: http://byelin.blogspot.com
Postat av: AnnG

Elin: Aw, tack Elin Jay! :] Jag saknar det och henne också, så himla mycket. Det var en sån lyx att kunna träffa er varje dag! Jag håller med, men som tur är kan vi ändra på det! :) Idag var mysigt! :) WORD på allt! OSS var, och är, så fint, att jag kan inte annat än att sakna det! Vi får ordna det! <3

2010-05-03 @ 03:28:39
URL: http://kastasand.blogg.ses

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


>br/>
RSS 2.0