"Look at the stars, look how they shine for you"

Jag sitter och har en stor klump i bröstet. Det är så svårt att fatta, det jag precis fått reda på, det som hänt. Hur en person vars vägar korsade mina, i det där landet långt borta, inte finns längre. I det fina landet Down under, där ens vägar kan korsas av så många fina människor under så kort tid. Att inga andras vägar kommer korsas av den här fina personen någonsin igen smärtar mig. Att ingen annan ska få uppleva en så solig och glädjespridande person igen, att veta det. Att veta det tar tag i hjärtat, och liksom vrider om det på ett smärtsamt sätt.

Den här killen när det hände. Han hade precis rest kommit till Thailand efter flera månader i Australien, firade sin födelsedag, och var lycklig. Han skrev på Facebook hur fin hans födelsedag var, och att de nu skulle ta bussen till Chang Mai, kanske för att träffa de där tigrarna hans vänner pratat om. Och sätter sig på bussen gör de. Men de kommer inte fram. Han och hans vän kommer inte dit. Hans vän för att han blir skadad och hamnar på sjukhus. Han själv för att man inte kan ta sig någonstans när man lämnat det här livet. Just 19 år fyllda, hela livet framför sig. Hans vägar slutar där, i en buss i Thailand, långt borta från hans vänner och familj.




Det är så fruktansvärt, och gör mig så otroligt ledsen. När jag läser alla hundratals meddelanden på hans Facebook kan jag inte låta bli att göra annat än gråta (det var när jag läste den ovan som det brast). Det får mig att minnas det jag var så rädd för. Där i Australien, var det en sak jag fruktade mer än något annat, och det var att inte ha fått sagt hur mycket en person betyder för mig innan det är för sent. Jag var rädd för att det skulle hända er något, eller för att det skulle hända mig något. Inte för att jag är rädd för att dö, utan för att jag var rädd för att ni inte skulle veta hur mycket finare mitt liv blev med er i det.

Det var därför jag alltid skrev i inläggen från Australien hur fina ni är, hur mycket ni betyder för mig. Så att ni skulle veta det. Så att ni aldrig skulle behöva undra, om jag försvann. Det var det viktigaste för mig. Att ni skulle veta hur mycket ni berikar mitt liv. Att ni målar hela min värld i den ljusaste, vackraste nyans. Att den hade varit grå utan er.  

Därför gör det så ont i mig att veta att Felix inte fick möjlighet att visa hur mycket hans vänner och familj i England betydde för honom innan han försvann. Det gör så ont i mig. Jag känner med honom, med hans familj och med hans vänner. Det är så sorgligt att jorden har förlorat lite av sitt solsken. Att ingen annan kommer få känna värmen från hans leende. Jag kände honom inte så bra. Men jag såg vem han var, och kände värmen från hans leende, tillräckligt mycket för att känna med hans nära vänner och familj. Tillräckligt mycket för att veta, att det de känner just nu är så mycket smärta att de inte kan andas. Och det får mig att gråta. Det får mitt hjärta att gråta. Men att veta att han kände frihet den sista tiden i sitt liv, så som man gör när man är ute i världen, gör klumpen i bröstet lite lättare, och världen lite lite ljusare.

Jag lyssnar på en och samma låt, om och om igen, för det känns som om den handlar om honom. Iallafall om man ska tro hans vänner, som skriver att han alltid varit, och alltid kommer vara "The brightest star in the sky". Och jag vet, att det är inte bara solen som skiner för honom. För honom, skiner även stjärnorna. Och så kommer det alltid vara.

Yellow - Coldplay


Kommentarer
Postat av: lini

åh :/

2010-05-17 @ 16:17:09
URL: http://ramlad.blogspot.com
Postat av: Elin

:(

2010-05-17 @ 21:23:05
URL: http://byelin.blogspot.com
Postat av: M

Åh AnnG, så hemskt orättvist! :/ Puss och kram på dig <3

2010-05-18 @ 00:02:46
URL: http://maddyyyy.blogg.se/
Postat av: Sofia

naj :(

2010-05-18 @ 20:02:35
Postat av: AnnG

Bejbs: <3!



(och puss och kram på dig med söt-märd!<3)

2010-05-18 @ 21:11:58
URL: http://kastasand.blogg.ses

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


>br/>
RSS 2.0