• Träffar Petra som är världens gulligaste, och hon tar mig under sina vingar och drar med mig på fönstershopping (för min del, för deras del är det vanlig shopping) med henne och Sandra, för att sedan dagen innan 17 mai dra ut i Oslonatten med deras gäng. Jag var riktigt glad för så roligt har jag nog aldrig haft i en tunnelbana och de var så härliga människor allihop att det gjorde ett enda dugg att jag gick vilse i början av kvällen.

• Tappar bort mina lägenhetsnycklar, men det funkar bra ändå eftersom de andra som bor i lägenheten varit hemma när jag kommit hem från jobbet. Förutom en fredagskväll! Jag får då sitta ute i trapphuset i två timmar och väntar på att en av dem ska komma hem. Jag var så ledsen att hyresvärden ringde nån annan lägenhet han hade, och sa att jag kunde gå dit och sova. Kommer dit, pratar med två jättetrevliga killar, men känner att "nja, sova över hos några helt främmande killar är nog lite väl", men så löser sig allt (som det brukar) och halv ett på natten var jag äntligen hemma! Dagen efter hittar jag nycklarna på en krok i hallen. Så lär er det barn, håll koll på era nycklar!

• Den sista maj flyttar jag från Oslo till Jessheim, och första dagarna gick jag runt och var rädd för en galen hyresvärd, och när jag tog tunnelbanan och tåget så dunkade mitt hjärta så fort att jag trodde att jag skulle spy för att jag var så nervös och lite rädd, men jag kom fram och älskade det direkt.

• Huset är skrultit och sunkigt men har världens finaste omgivning med syrener och lador och fåglar som kvittrade till mig att här kommer allt bli bra. Och en så länge verkar det stämma.

• Trots att det känns som om man bor på landet med alla träd och grusvägar runtomkring behöver man bara gå sju minuter så är man vid Jessheims centrum med busstation och ett 4-vånings-köpcentrum, och jag tänker att bättre kan man nog inte bo.

• Jag bor med riktigt gulliga människor och hade inte kunnat önska efter en bättre roomie. Hon och jag bondade liksom över The Secret! Ni som känner mig förstår storheten i det.

• Den här platsen verkar vara magisk, för så fort jag kom hit bara föll allt på plats. Och efter att bara ha varit i mitt nya hus i några timmar fick jag reda på att jag fick långledigt från torsdag till söndag, så att jag fick åka HEM, bara en sån sak!

• Jag åkte alltså hem de första dagarna i juni, och känslan när jag klev ur tåget ut på stationen var det konstigaste - jag ÄLSKADE lukten av Flen, jag älskade ljuset och ljuden. Och det bästa av allt - jag hann träffa så gott som alla människor som gör mig glad och lycklig.

• På lördagen, dagen innan jag åkte tillbaka, var då jag träffade flera av de där finaste människorna i världen. Och det sjuka var att jag saknade dem redan innan jag träffade dem. Alltså, det är klart att jag saknade dem - jag hade ju inte träffat dem på nästan en månad. Men jag saknade dem mer som om jag redan var påväg tillbaka på något vis. Väldigt konstigt, men också väldigt fint. Så fick jag träffa dem och spela kubb och sittdansa till Lady Gaga på resan till Eskilstuna och springa ut och in ur krogar och bara vara lycklig och jag.

• Trivs på jobbet. Har roliga arbetskamrater. De har till exempel lärt mig att man aldrig ska säga "Vilken rar liten tös" till någon här i Norge. För då säger man att personen i fråga är konstig och har sex mot betalning, för att uttrycka det milt.

• Var på grillkväll förra lördagen med några jobbies och det var riktigt roligt. Vi spelade med mini-kortlek, åt jordgubbar med vaniljsås och pratade om vad hångla och Alexander Lukas och heter på norska.

• Efter grillkvällen hann jag bara sova tre timmar innan jag skulle upp och jobba i 9,5 timmar och vi var ganska så mycket underbemannade, men det gjorde inget för just den dagen hade jag samma timlön som en specialistläkare ungefär, eftersom det var röd dag, och då är det bara att tacka och ta emot litegrann. För ju mer jag får in, ju oftare kan jag åka hem och träffa mina fina i sommar. Visst?

• Varje gång jag väntar på bussen hem från jobbet får jag stå och titta på flygplan som står och blänker i kvällssolen, och jag inser varje gång hur otroligt mycket jag trivs med att jobba på en flygplats. Iallafall en så fin som Gardermoen.

• Den hittills mest otrevliga kunden jag upplevt råkar dessutom vara en så kallad kändis här i Norge. Kurt Nilsen heter han och vann deras idol, samt världs-Idol över Kelly Clarkson, och har gjort den singel som sålts mest i Norge genom alla tider (ja, jag erkänner att jag har googlat honom, visste inte något om honom innan, oallmänbildad much? :) ) Ni kan se honom nedan runt 2:00 i klippet. En annan version som inte gick att bädda in har setts 38 miljoner gånger på youtube. Sjukt. Många säger att han ser ut som Shrek. Taskigt tycker jag. Mot Shrek. (Okej, nu var jag elak, men det var han med!)

Imorgon så måste jag gå upp halv fem för att jobba, men det GÖR ingenting, för jag är lycklig, och vad jag kan se är även mina vänner lyckliga, och då blir jag ännu lite lyckligare. OCH, juni har potential att bli precis det juni jag mest av allt vill ha.

Sån potential.

Update en dag senare: Nähe.