Under nyårsafton försökte jag få min omgivning att inse ett faktum som kändes ganska weird. För nästa gång vi står där och firar in ett nytt år, så är det nämligen slut på 2000-talet. Det är slut på 2000-talet, men ändå inte. För nästa gång börjar 2010-talet. Det har gått ett sekel, decennium, en tioårsperiod, sedan vi firade in ett nytt millenium. Och så känns det sannerligen inte.

Det tyckte jag, just då, var värt att uppmärksamma. Just nu kan jag tycka att jag överdrev en del - det är ju lätt att vara efterklok. Men så såg jag något som fick mig att inse att jag nog inte hade så fel ändå. I en tidning (som jag tror var en fredagsbilaga) satt ett par med varsitt par nyårsglasögon. Jag insåg då att det här året var sista gången vi faktiskt kunde ha på oss ett par nyårsglasögon (utan att fira in fel år vill säga, vem som helst kan ju ha på sig 2006 års glasögon, men då känns det liksom lite malplacerat). För de där två nollorna i mitten behövs ju för att man ska kunna se. Och nu kommer en av de nollorna bytas ut mot en etta.

It's an end of an era my friends.


Årets nyårsglasögon. Så vackra, så smickrande, så fashion. Så användbara. Så lätta att bära till vad som helst.  Så underbara, då vad man än har på sig när man bär dem blir vackert. Jag gråter när jag skriver det här. Hejdå kära, vackra, underbara skapelser. I will never forget you!