Jag tror att jag har fått någon typ av tics, inte sådana där som sker i ansiktet, utan snarare lite mer åt tourettes-hållet. Om man bortser ifrån att mina tics inte är könsord eller svordomar, vill säga.


Detta är vad jag plågar min omgivning med:
¤ Jag brister flera gånger i timmen ut i "Star wars"-introt (och försöker en tredjedel av gångerna få det hela att utvecklas till en allsång)

¤ Jag säger "Vad gör du?! Din idiot!" på vad jag tycker låter som skånska (alltså: "Va jiöhr duh! Din idijiot!"), till alla i min närhet, närhelst andan faller på. Vilket dessvärre (för min omgivning alltså), händer ganska ofta.

¤ Jag utbrister "Hallå eller, vem är det jag tjôtar med?!" på vad jag tycker låter som göteborgska (alltså: "Hallå ellärr, vem  e de ja tjöötarr me?!") när jag känner att det passar. Egentligen så passar det aldrig riktigt, men jag kan ju känna att det passar, även fast det inte gör det. Rätt ofta faktiskt.

¤ En tredjedel av min talande tid talar jag som (eller försöker tala som, snarare) antingen Gulletussan i "Mia & Klara" eller en psyksjuk som min chef jobbat med.


Och vet ni vad? Jag gillar det! Jag tvivlar dock på att omgivningen gör det. Och till er vill jag bara säga: Oroa er inte. Det går snart över ska ni se.