Jag gillar Jonas Gardell. Det dröjde inte många timmar med hans böcker för att inse att han är ett geni. Men jag har inte sett så mycket av hans standup, så jag youtubade honom lite. Det första klippet som poppade upp handlade om Australien, alla farliga djur som finns i där och vad man gör när man träffar dem. Som av en händelse åker jag till just Australien på måndag! Därför måste jag såklart lägga klippet här så att jag får tag på det om jag befinner mig i en nödsituation. Om jag träffar på en haj, en dödlig spindel eller en krokodil. Helst inte krokodil. Även fast Jonas Gardell ju är allra bäst när han snackar om krokodilen, så känns det som om det skulle kännas tryggare om det bara var en spindel, som man kan stampa ihjäl. Eller en haj för all del, som man simmar ifrån med låånga friska tag. Eller vet ni. Jag tror jag skippar de farliga djuren helt! 

Bra. Då har vi bestämt det, hörrni. Härligt!

Jag kom just på en grej. I Australien använder de sig av "a.m" och "p.m" när de pratar om vad klockan är. Och jag har otroligt svårt för att lära mig vad som är vad. Hur vet jag om det är på kvällen eller morgonen om de vill ses 9.15 p.m?

Jag är väl inte direkt den bästa på tider. Tänk då i Australien! Jag har än så länge aldrig varit 12 timmar sen, men jag har en känsla av att kommer det hända, så kommer det hända down under.

Ja herregud.


PS. Visste ni förresten att flipflops heter "thongs" i Australien? Hihi. Roligt.

Idag är det exakt en månad kvar tills "Twilight Saga 2: New moon" har premiär i Sverige. Så då passar det ju rätt så bra att ha med absolut bästa intervjun från första filmens premiär förra året. Det är en tjej som heter Andie Bolt som gör en parodi på galna Twilight-fans, och hon är helt fantastisk. Jag gillar särskilt hennes reaktion efter hennes möte med Robert Pattinson ("I think it went well, I think he's gonna call me!").

Underbart!

Jag sitter här och kan inte riktigt förstå vad som just hänt. Att jag för precis tre timmar sedan nu, tog körkort. Att jag kan ta bilen nu om jag vill, utan att ha någon bredvid mig. Teoriprovet gjorde jag i måndags, och Sofia var gullig nog att följa med som stöd. Det fick mig att känna mig trygg. Idag följde ingen med som stöd, men jag kände mig lika trygg ändå. För innan jag körde upp tänkte jag på alla fina människor som finns i mitt liv, som stödjer och peppar mig (tack Lini!) och är hur fina som helst. 


Precis innan jag gick till körskolan för att köra upp lyssnade jag sönder på den låt som kan få mig mer peppad än någon annan låt. Det är "I believe" av Yolanda Adams, den låt som spelas i slutet av den underbara filmen "Honey". Jag blir alltid så lycklig av den, både musiken och texten. Särskilt texten faktiskt. Den är magisk. För jag ryser alltid när jag ser det här klippet (oftast vid 2:46). 

Den fick mig att känna som om jag hade klarat provet innan det ens börjat. Det är väl fantastiskt, inte sant.