Caravanpark-receptionist: Ja, om du inte vill ha internet under sarskilt lang tid sa foreslar jag att du koper tradlost internet-abonnemang for 24 timmar, det ar det som ar mest prisvart i det laget.

Valdigt smart caravanpark-gast: Aa, okej. Men jag maste inte sitta i 24 i strack va? Alltsa, jag kan logga ut och in under 24 timmarna och sa, eller maste jag sitta hela tiden?

Caravanpark-receptionist: Du kan logga in och ut hur mycket du vill under dina 24 timmar.

Valdigt smart caravanpark-gast: Vad bra. For om jag sitter framfor datorn i 24 timmar i strack sa blir jag nog valdigt trott, forstar du.



No shit, Sherlock. Jag vill inte ens tanka pa vad som hade hant om receptionisten hade sagt att man bara kunde logga in en gang. Hade gasten setat dar framfor sin dator i ett helt dygn da? Stackars lilla manniska!

Under de forsta veckorna har i Yandina, pa min forsta ingefara-farm (med ormarna ni vet), trodde jag att den storsta skillnaden mellan att jobba i Gatton och att jobba i Yandina var hur man sag ut nar man jobbade.


Jag kan visa exempel, sa att ni forstar mina tankegangar. (OBS! Personer som ar kansliga for osminkade nunor bor ej lasa detta inlagg. Om ni inte anser att lera och smuts ar smink vill saga. Och isafall foreslar jag att ni tar en kurs om vad som ar smink och inte, for, I'm sorry to break it to you, men lera hor inte riktigt dit.)



Efter att ha jobbat med potatis i Gatton ser jag snarare ut som en bjorn an som mig sjalv. Ser ni? Sa blir det nar man star och plockar lera bakom en dammig traktor i tio timmar.



Nar jag jobbade med ingefara i Yandina, sag jag snarare ut som, ja vad ska man saga, en frigolitbit? Folk pa jobbet tyckte att det var valdigt roligt att jag satt sadar hela tiden nar jag rensade ingefaran. Det tyckte nog jag med nar jag tanker efter. Men mest tyckte jag att det var skont, for da fick jag liksom skugga i den fyrtiogradiga solen!


Men. Nu har vi jobbat pa en annan farm sedan jag skrev sist forstar ni. Och dar ar det inte riktigt samma sak. Dar ar det valdigt valdigt lerigt. Valdigt. Man sjunker liksom ner i leran hela tiden nar man jobbar. Sa mina forut rosa, svarta och gra klader ar nu alla bruna och/eller orangefargade.


Se bara!



Ni ser val hur handerna ser ut ocksa hoppas jag? Sa sag man ut nar man kom hem, varje dag! Overallt utom i ansiktet! Tror att det kommer ta ar innan jag far bort smutset under naglarna!



For dar var det lite mindre lera. Det var den del av mig som blev minst lerigt, i och med att det ar langst ifran marken, och darmed ocksa leran. Ja. Jag vet inte vad ni tycker, men jag tycker att det ar ratt sa lerigt for att vara det minst leriga stallet pa kroppen.



Och i och med att foten ar den som liksom umgas mest med leran eller vad man ska saga, sa ser den allt som oftast ut sahar. Fast, haromdagen, nar det regnade 25 jakla centimeter pa 10 minuter (!) sa var de mer orangea. Det gick inte att ga utan att liksom slurpas ner till anklarna i den orangea geggan. Men det tog jag inte kort pa, for jag var radd att kanske tappa mobilen. Men ni ar ju inte direkt trogtankta, sa ni kan nog tanka er hela scenariot anda va?


Behover jag saga att mitt resonemang om den storsta skillnaden mellan Gatton och Yandina sprack? Hihi, nej, jag tankte val det.