Världens läskigaste scen anno 1993

Idag gick "Emil i Lönneberga" på tv, vilket gjorde mig mucho lycklig. Få saker kan göra mig så glad som när det kommer filmer på tv som man kan utantill för att man kollade på dem om och om igen som liten. Det var "Emil och Griseknoen" ni vet, när de åker till den där auktionen och Emil köper Halta Lotta och en massa sockerdricka. När en viss scen visades fick jag en helt otrolig flashback. 

I den fullkomligt rusar jag ut ur vardagsrummet, ställer mig med pannan mot väggen, håller för öronen, står så en stund, för att sedan ropa till pappa: "Är det sluuuut?". Fyra år tror jag att jag är. Så gjorde jag VARJE GÅNG Emils pappas raseri broke loose. Jag visste precis när det skulle komma, jag visste precis när jag skulle springa för att slippa se honom arg. Tydligen gjorde han mig något så otroligt rädd, denna fantastiska Allan Edwall-karaktär. Idag, när jag såg Anton Svensson ropa "Förgrömmade onge!" (och låta som en man utan tunga) lyfta Emil i håret , det var då it all came back to me. Gud vad jag tyckte att han var läskig! Tengil eller Katla i Bröderna Lejonhjärta var okej. Men Allan Edwall i blond mustach och ilsket ansikte gjorde mig fullständigt livrädd. Har försökt inse logiken i det här, men känner att jag inte riktigt lyckas.

Det dröjde många många år innan jag vågade se hur det egentligen såg ut när han fastnade i råttfällan. Det var det allra, allra läskigaste scenen tyckte jag. Och när jag väl såg det, då höll jag i en kudde, redo att täcka för ögonen, och hade den där känslan i magen som man ofta har när man åker uppför en backe i en bergochdalbana precis innan det där branta. Hur gammal jag var minns jag inte. Men jag minns precis hur det kändes, den där känslan i magen.

Här har vi den, den, enligt 4-åriga Angelica, absolut läskigaste scenen in history:




Haha. Ja herregud.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


>br/>
RSS 2.0