Är det bara jag
.. eller är det här ett ansikte man inte skulle vilja stöta på ensam i en gränd någonstans?
Tänk att ni är ensam i en gränd. Den är mörk och fuktig, det har just regnat. Du skyndar hemåt med snabba, hukande steg och blicken är fäst i marken. Och så hör du ett "hallå där", du tittar upp och plötsligt står den här personen mitt framför er med exakt det här uttrycket i ansiktet. Paniken då. Paniken!
Tänk att ni är ensam i en gränd. Den är mörk och fuktig, det har just regnat. Du skyndar hemåt med snabba, hukande steg och blicken är fäst i marken. Och så hör du ett "hallå där", du tittar upp och plötsligt står den här personen mitt framför er med exakt det här uttrycket i ansiktet. Paniken då. Paniken!
Hur man blir lycklig på en minut
Man tittar på dessa:
Konsten att få ett Skavlan-besök att verka spännande
Alex igår:
Schulmania idag:
Samtliga inlägg ovan har fått mig.. lycklig i hjärtat på ett ohälsosamt vis. Då undrar jag: Är det för att det är roligt på riktigt? Eller är det för att jag just precis för tillfället läser Alex ny-nya bok "Att vara med henne är som att springa uppför en sommaräng utan att bli det minsta trött" som är så fin att jag dör, vilket gör att jag älskar allt han säger och gör, för han kan skriva världens finaste meningar som får mig att önska att jag får en man lika fin som han?
En liten undran bara.
PS. Uppriktig sådan. DS.
