Sandy - "Spank the mouse"




Ett tag, när jag var ledsen, så var det alltid en särskild person jag tänkte på, för jag visste att jag alltid skulle bli glad igen om jag gjorde det. Personen jag talar om är allas vår Sandy. Hon berättade en gång om hur hon hade börjat skratta där hon satt på bussen, för hon hade sett mig cykla förbi, skrattandes för mig själv. Och jag blir så glad av den tanken - Sandy som sitter på bussen och ser mig skratta, och hon börjar skratta lika mycket som jag. Jag vet inte varför, men det där fick mig alltid på så bra humör.

Den här tjejen var min första kontakt med Malmköping. Jag hade inte ens pratat med någon därifrån innan jag träffade henne. Jag hade inte särskilt stor uppfattning om Malmbying, mer än att det var ganska mysigt och gammaldags, samt att Malmamarken hölls där varje år. Men vet ni? Nu älskar jag Malmköping. Man kan ju inte göra annat när hon bor där. Det är tack vare den staden Sandy blev den hon är, och det hade varit så otroligt sorgligt om världen inte fick ta del av henne. Hon som är så speciell, så otroligt uppfinningsrik. Hon är inte som en massa andra, som inte kan tänka utanför ramarna. Detta gör att hon ofta har väldigt bra idéer, men också att hon är en riktig uppfinnare när det gäller nya ord. Några ord som kommer från henne är: myshys, uus, myppig, uff, göö m.fl.

Sandy är en sådan som jag skulle vara avundsjuk på om jag inte kände henne. För hon är och har allt det där som man vill vara och ha. Hon är otroligt duktig på en massa saker, hon ser bra ut och hon har en toppenpojkvän som hon passar så otroligt bra ihop med. Hon är duktig på att skriva, har väldigt bra betyg och en massa fina vänner. Hon är helt enkelt en sådan man har flera orsaker att vara avundsjuk på. Men nu är det så, att när man lär känna henne så går det inte att tänka annat än att ingen annan förtjänar det mer än hon. För om jag skulle beskriva Sandy med ett ord, så skulle det vara bäst. För det är vad hon är, hon är helt enkelt bäst. På allt. Men mest på att vara en underbar vän.

Men jag tror att jag vet varför hon blivit så himla bra. Det är för att när andra ger upp, så pressar hon sig ännu mer. Jag minns när vi hade BIP-test på gympan, och Sandy sprang tills hon spydde. Vår gympalärare Putte sa att det bara är riktigt bra idrottare som klarar att göra något sådant. Han var lika imponerad som jag. Jag var en gång med när hon trotsade en av sina största rädslor, och jag kan säga att det har med vatten att göra. Jag var så otroligt stolt över henne just då. Det var jag, Jay och hon, och jag var så glad över att ha fått vara med och hjälpa. Hon är ett så bra stöd alltjämt, så det var det minsta man kunde begära från mig att jag satt där vid bassängkanten.

Med Sandy har man alltid så himla kul, som när vi hade vårt kundvagnsrace. Eller när hon, jag, Joe och Jay hade myskväll hos henne då vi kollade på film och en massa bilder av det vi gjort, spelade spel och sov tre stycken (Sandy, jag och Joe) i en 1.05-säng med Ace Ventura spelandes i bakgrunden. Vi hade så otroligt kul! Eller när vi var hos Malla - hon, jag, Joe och Malla - och åt hallonsorbet och maränger och kollade på skräckfilm och Mysteriet på Greveholm. Eller när vi åkte på kryssning nu i våras och hon, hennes boyish, jag och Jay bodde i samma hytt. Eller på förfesten hos mig innan Afterski-studentfesten, då vi öste järnet till "En sån karl" och "Älskade ängel". Eller alla de där tisdagarna i tvåan, då hon och jag hade hålish samtidigt och sprang runt och var helt galna. På den tiden då vi blev BB:s, då vi blev bitchbryds. På den tiden Fröbo var det roligaste vi hört. Och som bara vi förstod.

Sandy, jag hoppas att du förstår hur otroligt glad jag är över att du hamnade (och stannade kvar) i vår klass. Jag är lika glad över det som du skulle bli ifall du fick en kram av Ronaldihno. Jag kan inte ens tänka mig hur det skulle vara om jag inte hade dig i mitt liv. För du tillför så otroligt mycket. Jag vet att du inte vet om det här, men du är en helt fantastisk människa, som jag är otroligt stolt över att ha i min närhet. Du är min Sandy, mitt myshys. Och kommer alltid att vara det.

Det finns en låt jag alltid kommer att tänka på Sandy när jag hör. Sedan finns det en låt som jag så starkt förknippade med henne när den kom att festkvällen inte var fulländad om inte hon var med och dansade till den. Båda låtarna är gjorda av Justin Timberlake, som hon och jag var och såg live i Globen tillsammans med Joe och Ebby. Här är de, i samma klipp, av bådas vår kung Justin.

Detta skrev hon i min studentmössa:
"'Oj, jag glömde syret' - Bitchbryden # 1
Älskar dig <3 Bästa vän och inget Sp3 utan dig! /Sandy BB2"


Nu har hon slutat skriva, men förr var hennes min absoluta favoritblogg. Hon beskriver allt vi upplevt så himla bra, och jag skulle bli så glad om hon började skriva igen. Läs den här.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


>br/>
RSS 2.0