Av alla stallen jag varit pa i Australien, ar det ett stalle som alltid kommer ha en speciell plats I mitt hjarta. Inte for att de tar sarskilt vackert eller for att det finns sarskilt mycket att gora, men for att de tar det stalle i Australien dar jag har spenderat mest tid. Efter totalt fem veckor pa detta stalle, har jag nu massor av minnen darifran, sarskilt fran The Gatton Caravan park, som ju var mitt hem under den har tiden. Det jag alltid kommer minnas ar detta:

• Har handlar man inte gronsaker – man far dem av sina grannar, som under sina farmjobb far ihop bade det ena och det andra. Vi har fatt lokar, majskolvar, minitomater, potatis, salad och melon. Och allt har varit valdigt gott.

• Den mat vi handlar inforskaffar vi oss allra helst pa Coles, dar de har det billiga market Coles Smartbuy, ur vilken man kan kopa ett fempack nudlar for endast en dollar. Oh yes, it doesn’t get much cheaper than that! Dock ar Coles tyvarr inte alltid oppet. Men da gar man till Supa IGA, som ocksa har ett prisvart marke, namligen Black & Gold. Av dem kan man kopa ett fyraliters glasspaket for bara tva dollar! Ahara, det sitter ju inte helt fel! Hihi.

• Man moter valdigt mycket olika manniskor i caravan-parken varje dag. Och det absolut alla borjar sin konversation med ar: “So, have you been working today?” Att saga att alla ar dar for att jobba ar darfor ingen overdrift.

• Varje dag, hela tiden, var det nagon som spelade pa trummor. Inte sanadar trummor som rockband har, utan snarare sadana som indianer har. Ibland ackompanjerades trummorna av gitarrer. Mysigt.

• Massor av fagelkvitter pa kvallen, och utanfor fonstret hade vi alltid massor med papegojor och undulater. Varldens sotaste!

• Trots att stallet ar mindre an Flen, har de bade Subway och KFC. Dock hann vi bara besoka en av dem en enda gang. Det var en dag da Jennie hade stora cravings efter snabbmat, av en anledning jag inte kommer namna har. Men jag kan saga att det har att gora med att det blev blev lite for mycket av en sarskild vara under foregaende kvall.  

• Under den forsta manaden var det allt som oftast 35-45-gradig varme. Detta medforde, att under lediga dagar sa gjorde vi inget annat an att ligga I poolen. Dar spenderade vi halften av var vakna tid. Fast under min sista vecka i Gatton, efter veckan pa Guldkusten, var det blandat med lite regn da och da ocksa.

• Alltid nar vi pratade om vadret sa vi samma sak – “Hoppas det blir regn imorgon!” En mening man inte hor sarskilt ofta i gamla hederliga Schweden. Detta sas alltsa under December, pre-Gold coast. Och vi menade det vi sa med hela vart hjarta.

• Den sista veckan jag just namnde spenderade jag inte med Jennie och Ulrika, som jag gjort de andra veckorna, for efter Guldkusten akte vi at olika hall. Den veckan spenderade jag istallet alla dagar i det nybyggda biblioteket, som hade bade internet, Xbox och aircondition. Att det tog 45 minuter att ga dit spelade ingen som helst roll. Det var vart vallfarden.

• Det Japanska Knytkalaset. Det var jag, Jennie, Ulrika och en massa japaner. Vi hade alla tagit med oss en matratt att dela med oss av (vi tog med oss grekisk sallad) och maten var jattegod! Det var hur mysigt som helst, och med vara nyfunna japanska vanner pratade vi om skillnader i europeiska sprak respektive asiatiska sprak och en massa andra saker som vi inte hade gemensamt. Det var kul. Men mest pratade vi om Mumin. Det var annu roligare.

• Barbeque Med Baguetterna. Det var oss tre svenskar, och MASSVIS med franskar, vid en grill precis vid sjon. Det var trevligt. Vi hade blivit ditbjudna av var franska roommate Chloe, och de vi mest connectade med den kvallen var tva killar som utbildat sig till skadespelare. De heter Mewen och Valentin. De ar riktigt roliga! Tank er Joey i “Vanner” blandat med Borat, i snygga forpackingar, sa har ni dem i ett notskal. (For att se hur de ser ut, kolla in klippet langst ner i inlagget. Det ar trailern till deras egengjorda film. Ruuligt.)

• Promenaden hem efter ovan namnda barbeque. Jag och Jennie hade ingen aning om hur vi skulle ta oss hem, och vi fnittrade precis hela tiden. “Var ar vi? hihihi” kunde en av oss fraga, varpa den andra svarar “Ingen aning, hihihi.” "Aja, vi forsatter val, sa far vi se var vi hamnar, hihihi”. Tro det eller ej, men av nagon outgrundlig anledning lyckades vi komma hem till var trygga cabin. Great success!

• Jag, Jennie och Ulrika hade vart koksfonster precis ut mot poolen och receptionen, vilket gjorde att vi hade koll pa de allra flesta pa campingen. Vi behovde alltsa ingen tv, trots att det fans tillgangligt. Da vi inte visste vad alla hette fick sa gott som alla smeknamn. Det var Forfattaren, Australienaren, De Insjunkna, Draken, Alven, Kanadensarn, David Bowie, Den Skumma, Tsatsiki/Aladdin, Jack Sparrow osv osv. Ibland diskuterade vi var folk var ifran I poolen, och for att vi inte skulle forsta att vi pratade om dem hade vi vart eget kodsprak. Cully-cullys var indier, baguetter var fransman, Bubba-bubbas var folk fran Afrika, och folk fran Asien var brians. De sistnamnda hade i sin tur ytterligare kategorier: Brians med J (japaner), brians med K (koreaner) och brians med C (kineser).

• Killen vi kallade for Forfattaren paminde valdigt mycket om Edward Cullen. Han var blek, gick stelt, sag plagad ut och sag ratt sa bra ut (vilket val var den storsta skillnaden forutom att Forfattarn inte var en vampyr, da Edward ju ar gorgeous). Han skrev hela tiden, darav smeknamnet. Det visade sig att han heter Johnny, kommer fran England och skrev en novellsamling han skulle ge sin flickvan I julklapp. Aaaw, gylligt!

• En av japanerna kallades inte helt rattvist for Den Skumma. Detta darfor att han ganska tydligt visat sig intresserad av Ulrika, vilket hon inte gillade. Han heter Kazuki pa riktigt, och hade hur mycket spannande historier som helst att beratta. Han har blivit kidnappad I Bombay, salt juveler I Iran, tillverkat klader och salt i Indien och vid flera tillfallen kant sig hotad da homosexuella man som varit intresserade av honom fatt nobben.

• Takashi, aven kallad “Jack Sparrow”, pratades det alltid om med storsta omhet i var cabin. Han paminner om Jack Sparrow I kladstilen, och kan framsta som en harding pa hall. Men som person ar han som en liten hundvalp. Alltid nar en av oss svenska tjejer namnde honom resulterade det I ett stort “Aww, Takashi ar sa sot! Han ar som en hundvalp!” fran de andra tva. Da han jobbar som tatuerare i Japan ar han riktigt bra pa att rita. En dag malade han av Ulrika. Den dagen larde vi honom “Fri som en fagel”. Jag satt och sjong pa Rasmus pa Luffen-laten, och han borjade sjunga med. Nar jag berattade vad den betydde blev han stormfortjust, och satt och nynnade “Flii som en faagel” hela tiden nar han malade av henne. En helt bedarande person, denna Takashi!

• Kvallen da vi skramde var granne. Detta har jag pa film. Jennie och Ulrika hade lite trakigt, och bestamde sig for att de skulle skramma var granne som hade fonstret mittemot varat. Sa vad gor dem? Jo, de satter varsitt par trosor pa huvudet, hukar sig ned under fonstret, for att sedan stalla sig upp och skrika « BUU ». Det var valdigt omoget. Och valdigt valdigt kul.

• Julkvallen da jag intervjuade en Papp-Maria och en Papp-Josef, som hade fott en liten son i form av en digitalkamera vid namn Jesus. Min respons “Jaha?” nar Maria sa att hon just fatt en son visade sig roa Ulrika och Jennie oerhort.

• Vi laste varandra ute. Och ibland laste vi oss sjalva ute ocksa. Vilket resulterade i ett flertal inbrott i vart eget hem. Inbrott ar valdigt kul har jag kommit pa, nar det ar den som ager hemmet som bryter sig in.

• En gang gick vi till djuraffaren for att gosa med hundvalparna. Vi blev helt kara och ville ta med dem hem. Vi gick aldrig tillbaka igen. Det gjorde for ont att se valparna i den dar buren som de alltid maste vara I, dag som natt, vardag som helg. Hemskt!

• Varje dag vaknade vi klockan tre pa natten. Antingen for att vi skulle jobba, eller ocksa for att vi hoppades pa att fa jobba. Det senare var tyvarr i majoritet, och de resulterade sallan i de jobbdagar vi hoppats pa.

• En kvall drack vi alla lite for mycket goon. Eller iallafall tva av oss tre. Kanske for att det denna kvall smakade som den dar bla klubban man far pa pizzerior, efter att vi blandat med hallon- och appelsaft. Dessa tva berattade alldeles for mycket for en engelsman som kallade dem “Darling” hela tiden, och en alldeles for egocentrisk Australienare. Den kvallen hamnade en av oss tre pa ett toalettgolv, som en annan av oss hittade, och den sista hamnade i en annan cabin an var.

• For forsta gangen i mitt liv skrattade jag at nagon som ramlade pa nasan. Vanligtvis tycker inte jag att sant ar kul. Men nar personen som gor det ar en skitstovel ar det kul. Riktigt kul.

• Julaftonskvallen at vi varldens godaste cheesecake som vi fatt av Takashi, spenderade kvallen med en gitarrspelande Valentin, tittade pa eldkonstnarer, larde oss svara pa franska och japanska, och larde Takashi bade svara och saga “jag alskar sig” pa svenska. Han lyckades pa eget initiativ kombinera “jag alskar dig” med det fulaste ordet man kan saga pa svenska pa ett helt ypperligt satt.

• Jag blev kompis med en engelsman som heter Frank, och varje gang vi sags fragade han mig om jag atit nagra meatballs today, varpa jag svarade “No, have you eaten any mashed potatoes?” Detta for att svenskar sags ata mycket kottbullar och engelsman sags ata mycket mashed potatoes. Det internskamtet holl lange.

• Att jag kallades for “Love” av min arbetsgivare. Kandes lite underligt sadar.

• Vi har oversatt “Alskade angel” och visat upp resultatet for fortjusta icke-svenskar. “An animalistic hairy chest!” har visat sig vara en lika stor hit pa engelska som pa svenska.

• Pa onsdagar och torsdagar gick vi till en baptistkyrka for att kolla pa The Simpsons, ata gratis hamburgare och sandwich och anvanda det billigaste internet i stan.

• Vi blev bjudna hem till min (numera alla tres) koreanska van Yousun, dar hon bjod pa urstark och god koreansk mat, visade koreanska tv-serier, filmer och musikprogram och visade deras motsvarighet till Robert Pattinson. Det var bade mysigt och intressant.

• Alla skratt. Mer an en gang fick vi hora “You guys laugh all the time, don’t you?”

• Vi har lart oss saga olika saker pa japanska, franska och koreanska. Det roligaste jag larde mig var pa japanska. Det betydde “Drop dead with Tofu-corner”. Haha!

• En natt sa vackte jag tydligen Jennie genom att halla min hand over hennes ansikte och prata i tungor, for att sedan avsluta det hela med att peka pa vaggen och saga « Det roda ljuset » och sedan lagga mig i sangen igen. Nar hon fragade mig om jag sov blanekade jag, men jag maste ha ljugit, for jag minns inte ett dugg av att nagot av detta skulle ha hant.

• Alla ganger Jennie skramde Ulrika. Ulrika ar valdigt lattskramd, och Jennie alskar att skrammas, sa det kunde ju inte bli annat an att jag horde Ulrika skrika av skrack varje dag. Det roliga var att Jennie bara behovde dra efter andan och stirra pa ett stalle for att Ulrika skulle hoppa upp ur stolen, skrika och springa darifran. Varje gang var det lika kul. Lyckligtvis tyckte Ulrika ocksa det.

• En gang blev jag och Jennie forfoljda av ett fyllo som forsokte overtala oss att vi skulle hoppa in i hans bil. Vi sprang och gomde oss bakom en bil, fnissandes, hur radda som helst. Det maste vara det som kallas skrackblandad fortjusning.

• Vi larde oss att man inte ska lita pa morka man som kallar sig Bob. De ger dig troligtvis valdigt daligt betalt.

• Jag insag varfor man fick sa bra betalt nar man jobbade for Kingsley – for att det ar riktigt hart arbete.

• Vill man ta sig fran Gatton till Guldkusten ska man inte ta Greyhound, utan man ska aka lokalt. Det sparar man minst 45 dollar (ca 300 spann) pa.

• Jag insag att lycka ar nar man har en kudde.

• Vi har fargat ogonbryn och ogonfransar, och alltsa sett ut som clowner och transor samt blivit halvt blinda.

• Jag har insett att min grans gar vid tolv timmars arbete i 38 grader.

• Vi har lart oss olspelet i asiatisk form, som har gett mig massa inspiration tills jag kommer hem. Woho!

• Vi spenderade en hel kvall med Takashi och Kazuki och ett olspel, dar vi borjat varje mening med “JUUICE!” och avslutat varje mening med “.. in my pants”. (“JUUICE! It’s your turn in my pants!”)

• En gang simmade jag och Ulrika runt runt i poolen, och babblade affirmation pa affirmation. Behover jag saga att det var mycket uppskattat fran min sida? Hihi.

• Mest anvanda uttryck ar: “GOO’!” (Ulrika nar hon ser djur), “Akta! Anka!” (ett citat ur Svanprinsessan som far Ulrika att skratta hur lange som helst), “Oh loverbooooy” (Jennie i poolen nar hon torstar efter uppmarksamhet), “JUUUICE!” (ska sagas sa att det rimmar pa “brus”). Men mest av allt brast vi ut i sang var och varannan minut. Och det ar nog det som ar det allra finaste minnena – alla citat, sanger och skratt vi delat och gjort till vara. Saker och latar som jag nu foralltid kommer forknippa med Ulrika eller Jennie och var tid tillsammans i Gatton. Det ar nog det finaste.

Valentin och Mewens filmtrailer som jag namnde tidigare. De ar med typ hela tiden, men runt 1:17 ser ni dem iallafall bredvid varandra i en hiss. De ar roliga. Och Valentin ar inte lika sliskig som i filmen, sa att ni vet, haha. Jag onskar ni kunde traffa dem och alla andra roliga manniskor jag lart kanna. Eller iallafall att ni var har. For jag sawknar er! Det har ni kanske redan forstatt vid det har laget, men iallafall! :)