Jag kan inte fatta det, men nu ska jag HEM! Det kanns sa underligt, Australien har ju liksom varit mitt hem de senaste fem manaderna. Det kanns sorgligt, nervost och underbart pa samma gang.

Tank, snart far jag traffa ER igen! Jag har saknat er sa mycket, still does! Men nu kanns ni sa nara!

Jag angrar verkligen inte att jag akte. For nu ar jag rikare pa vanner, upplevelser och minnen, och jag har haft sa himla kul har borta! Men en sak ska ni veta, och det ar att utan er hade jag aldrig klarat det. Ni underbara. For ibland kande jag mig ledsen, och ville bara aka hem. Men sa tankte jag pa ett minne jag har med er eller kollade pa nagon film jag spelat in pa mobilen, och blev glad och stark igen. Utan er hade jag aldrig klarat det. Och aven fast jag visste det innan jag akte, sa har den har resan verkligen fatt mig att inse hur otroligt fantastiska ni ar, och hur lyckligt lottad jag ar som har er.

Nu, nu aker jag till flygplatsen. Nu. Flyger. Jag. Hem! Och jag ar lycklig. Sjukt lycklig.