Min helg (à la tumblr)
Börjar fredagen med vetskapen om att jag ska vikariera en lektion. Hur jag tänkte mig att det skulle vara:
Får en vän vid bytet i Uppsala, då han inte förstår vad de säger i högtalarna eftersom han inte snackar svenska. Vi har jättetrevligt, pratar om språk, Sverige, landet han kommer ifrån, efternamn, och allt är frid och fröjd.
Så kommer vi in på monarki, och han tycker att bara killar ska få ta över tronen när föregående monark dör. Börjar ana oråd. Säger att där håller jag inte med. Han frågar om jag tycker att tjejer är lika betydelsefulla som män. Ja, säger jag såklart, varpå han vildsint ropar "NO!" Jag:
Hur mycket alla brydde sig om att det var Melodifestival:
Tänker fel i planeringen och är sen. Letar i hela skolan efter läraren jag ska vikariera för, så att jag kan få planering och närvarolista, och söker därefter igenom lärarrummet efter möjlig planering, utan resultat. Får en minor breakdown när jag förstår att jag nu är ännu senare. Vet inte vad jag skulle ta mig till. Går till klassrummet, inser att läraren jag skulle vikariera för är där.
Startar lördagen med att kolla upp uppsalatåg och bussar, med vetskapen att jag snart skulle hänga med Jessica.
Sitter i Photobooth och förundras över att min mun kan se ut som ett svart hål.
Kommer på mig själv med det sistnämnda och kan inte låta bli att tänka: "Jag kommer dö innan jag kommer till Uppsala eftersom jag är så ofokuserad"
Har lite rätt, då jag kommer till stationen en minut efter att tåget skulle gått. Upptäcker att det är försenat. Står och uppskattar SJ:s oprofessionalitet i några minuter till tåget kommer.
Får en vän vid bytet i Uppsala, då han inte förstår vad de säger i högtalarna eftersom han inte snackar svenska. Vi har jättetrevligt, pratar om språk, Sverige, landet han kommer ifrån, efternamn, och allt är frid och fröjd.
Så kommer vi in på monarki, och han tycker att bara killar ska få ta över tronen när föregående monark dör. Börjar ana oråd. Säger att där håller jag inte med. Han frågar om jag tycker att tjejer är lika betydelsefulla som män. Ja, säger jag såklart, varpå han vildsint ropar "NO!" Jag:
Han börjar snacka på i haranger varför män är mycket bättre än kvinnor och bör behandlas som det. Att han respekterar kvinnor, men att de helt enkelt inte ska behandlas lika väl som män. Talar illa om hur Sverige kan vara så jämställt, eftersom kvinnor inte kan lika mycket som män. Jag utanpå:
Jag inuti:
Väl framme i uppsala råkar jag åka bussen gratis för att jag inte fattar hur man köper biljett.
Får vägbeskrivningar av Viktor, hittar rätt direkt, får äntligen träffa Jessica, Viktor och deras kompisar.
Inser att deras kompisar är sköningar allihop. Hittar till och med en själsfrände.
Hur mycket alla brydde sig om att det var Melodifestival:
Återberättar mitt möte på tåget. Kim kommer på att jag borde ha sagt "But women can have multiple orgasms" som comeback.
Förlorar i arga leken, hör Viktor säga PRIING PRRING var femte minut, bjuder folk på mojito och går till grillen. När jag kommer tillbaka är Karro där. Min reaktion:
Karro (som hade no clue att jag var där) hade världens gulligaste reaktion;
Avslutar kvällen bland härliga människor till en egenkomponerad melodi, som av någon anledning var väldigt rolig, under ett väldigt gosigt täcke:
Har deeptalk med Channette hela söndagsförmiddagen medan de andra är och handlar, och det visar sig att hon knows people who knows people i Norge. Hon är hur gullig som helst och säger att hon kanske kan ge mig ett nummer till någon som kan behöva nya anställda precis där vi vill jobba och ger mig en massa tips och råd.
Tystar det längsta craving jag någonsin haft, vilket är sushi, som jag velat ha ända sedan jag kom hem för nästan ett år sedan. Mysigt. Tittar på Crocodile Dundee 2 med allihopa (as in Jessica, Viktor, Channette, Miriam och Ragnar), och blir förvånansvärt varm i hjärtat av att höra Aussie-accenten.
Vi tittar på klockan, ser att den är fem i fyra och inser att tåget som mina medresenärer har bokade biljetter till och som vi ska ta går om mindre än en halvtimme, att bussarna inte går särskilt ofta och att vi ännu inte har packat.
Kramar alla hejdå, och tackar Jessica för saker. För att jag fick komma, för att hon är en sån underbar vän, för att hennes täcken är mysiga. Sånt.
Lyckas göra samma tabbe som dagen innan och kommer till stationen en minut efter att tåget gått.
Får höra att tåget inte alls gått, för det är försenat, vilket ju är bra förutom att bytet i Sala inte kommer fungera. Vi får åka taxi istället, på SJ:s bekostnad, hela vägen från Uppsala till Flen. Fast det lär nog dröja innan taxin kommer säger de, upp till några timmar kan vi få vänta.
Behöver bara vänta typ fem minuter innan taxin är där. Ignonerar att jag köpte en dyr tågbiljett i onödan bara minuter tidigare och skrattar hela vägen till Flen.
(Närå!)
Tar en cheesy bild för att jag tycker om alla som var med och gjorde helgen härlig.
Slutt!
Tystar det längsta craving jag någonsin haft, vilket är sushi, som jag velat ha ända sedan jag kom hem för nästan ett år sedan. Mysigt. Tittar på Crocodile Dundee 2 med allihopa (as in Jessica, Viktor, Channette, Miriam och Ragnar), och blir förvånansvärt varm i hjärtat av att höra Aussie-accenten.
Vi tittar på klockan, ser att den är fem i fyra och inser att tåget som mina medresenärer har bokade biljetter till och som vi ska ta går om mindre än en halvtimme, att bussarna inte går särskilt ofta och att vi ännu inte har packat.
Kramar alla hejdå, och tackar Jessica för saker. För att jag fick komma, för att hon är en sån underbar vän, för att hennes täcken är mysiga. Sånt.
Lyckas göra samma tabbe som dagen innan och kommer till stationen en minut efter att tåget gått.
Får höra att tåget inte alls gått, för det är försenat, vilket ju är bra förutom att bytet i Sala inte kommer fungera. Vi får åka taxi istället, på SJ:s bekostnad, hela vägen från Uppsala till Flen. Fast det lär nog dröja innan taxin kommer säger de, upp till några timmar kan vi få vänta.
Behöver bara vänta typ fem minuter innan taxin är där. Ignonerar att jag köpte en dyr tågbiljett i onödan bara minuter tidigare och skrattar hela vägen till Flen.
(Närå!)
Tar en cheesy bild för att jag tycker om alla som var med och gjorde helgen härlig.
Slutt!
Om jag fick välja hur min framtida dotter ska bli, skulle det vara såhär:
Har jag berättat att jag hittat Agnes? Ni vet, Agnes i "Despicable me", det mest bedårande som någonsin visats på film? Henne har jag hittat i mänsklig form. Men låt oss först ta en titt på Agnes:
"And please bless that someone will adopt us soon, and that the mommy and daddy will be nice. And have a pet unicorn. Amen"
Den här lilla tjejen är det nog många av er som känner igen från videon på henne och hennes världsbäst-på-att-vissla-pappa. Det var bara det att man inte märker i just den videon fullt ut hur hon är som person. Men när de var hos Ellen gör man det. Kolla in när den världssöta tjejen flera gånger frågar Ellen om hon får springa och krama de i publiken, och slutligen ser sin chans. Hon bryr sig inte om presenterna, bara de där snälla människorna som ser så kramvänliga ut. Se bara:
"I've never had a car before!"
Alexa som hon heter, och Agnes, tycker jag har fler likheter än att deras namn börjar på A. Båda är till exempel hur kramiga som helst. De är liksom kärlek i människoform. Älskar allt och alla. Agnes springer i filmen fram till den, för andra människor läskiga, främlingen Gru och kramar honom, och hos Ellen frågar vinkar Alexa, hur lyckligt som helst när hon ser Ellen, frågar om hon får krama henne, och sen springer hon och kramar, inte så läskiga men väldigt främmande, publikmedlemmar. Bara sådär. Förutom det så sjunger båda innan de ska sova. Bara det att Alexa nödvändigtvis inte sjunger om just enhörnigar varje kväll, hihi. Kjuutipaj. Visst vill man bara käka opp na?
Till Jennie "That's my name bitch, don't wear it out" Olsson
För precis exakt ett år sedan befann vi oss fortfarande i Australien, och bakade scones i en liten stuga, i en liten stad som heter Yandina. En drömstad för ingefärsälskare. En mest bara okej stad för oss andra. Scones var ingenting vi åt ofta. Men idag gjorde vi det, för idag var det Jennies födelsedag. Och Jennie, det är alltså hon som förgyllde min Australien-vistelse mer än någon annan. Som betyder så väldigt mycket.
Se bara vad jag skrev några dagar tidigare, 4 februari klockan 20.13, i min dagbok:
Nu har jag varit lycklig i ett och ett halvt dygn! För precis så länge sedan kom Jennie hit! Oh, vad jag är lycklig! Vi hade just varit och jobbat, och så, när vi kommer hem, sitter Jennie och väntar. Jag hade oroat mig för att jag inte skulle kunna krama henne eftersom jag skulle stinka efter alla timmar på åkern, men jag kunde inte låta bli. Jag kramade ihjäl henne flera gånger om. Och när vi såg varandra genom bilrutan, det jag kände då var den renaste lyckan som finns. Vi flinade som två krokodiler, och liksom sprang mot varandra som de gör på film. "Jennie!" skrek jag, och hon fnittrade. Jag visade henne runt, tog en dusch, och sen gungade vi. Solstrålen is back!
För ett tag sedan bad hon mig skriva några minnen till henne, som hon skulle skriva upp i en OZ-bok. Jag tänkte göra det nu. Jag vill på förhand be om ursäkt för att mycket av detta kommer vara internt, men det kan inte hjälpas. Antagligen blir det här det sista inlägget ever om Australien (jag vill ju inte tjata ihjäl er liksom, herregud), så jag vill squisa ut det mesta jag kan ur det. Förlåt och allt det där, men det som kommer nu, ja, det är lycka för mig. Mig, Jennie och Ulrika. Här får ni, a walk down memory lane, i form av klipp och bilder;
Den där dagen på Dobson's printing, när vi lärde känna varandra på riktigt. Roligast var när vi sjöng låtarna här ovanför. Jag tror att vi delade upp det såhär: Jag var Ewan, du var Nicole, jag var Timon, du var Pumba, jag var Mattis, du var Borka. Jag minns inte riktigt. Men en sak minns jag, och det var att vi båda var Undis. Det var roligt. Och du ägde på att vissla Robin Hood-melodin!
Alla blev hur trötta som helst på mig efter den dagen i Dobson's printing, efter att du berättat i vilket sammanhang du först fick upp ögonen för Filip och Fredrik. Jag skrattade ihjäl mig, och kunde inte låta bli att säga till alla att de var "heterosexuell, heterosexuell, tro det eller ej".
En annan låt vi sjöng mycket var ju den här. Nämen! En bild på Hugh Jackman ovanför musiken! Hur kan DET komma sig?! Vad har han med saken att göra?" Hähä
Tyckte att två pingisbollar passade bra som bakgrund här ;) :D
Av någon konstig anledning fanns inte en sådan här bild på google! Konstigt! Så jag pillade ihop den själv, och jag höll på att skratta ihjäl mig under tiden. Jag tror att Ulrika måste ha smittat mig den där kvällen då en sådan här bild kom upp på nyheterna. Det var helt tyst i rummet i hela rummet, förutom längst bak då det satt en Ullis och slog på knäna av garv i flera minuter. Hahaha! Det var det roligaste på jag vet inte hur länge! (Och jag skrattar fortfarande åt den här bilden)
Och skandal vore det ju om vi inte har med den här. "AKTA! Anka?" drog vi ju till med lite närsom. Men det bästa var ju när Ulrika förstörde sitt smink för att hon skrattade åt det här i en halvtimme. Haha. Åh, good times :)
Jag hade just sett "Up" innan jag åkte till Australien, och gjorde under vår weekend i Port Stephens ett försök att spela upp den här scenen för dig. Det tog säkert en kvart för mig att ens komma till saken för att jag skrattade så mycket att jag nästan drunknade i poolen vi låg i.
Så fort jag hör något som helst som skulle ha att göra med de här två filmerna, så tänker jag på dig. Som Gerard Butler eller Alexander Supertramp eller kanske till och med Alaska. För att jag vet hur mycket du älskar dem. Jag tycker att det är så fint att när du älskar, älskar du så väldans mycket. Musik, filmer, människor. Det är det finaste med dig.
I Gatton sa alltid vi tre "Är du mätt nu?" precis som Lovis. Minns du det?
De här låtarna tyckte jag inte var något särskilt innan jag träffade er. Men några dagar där i Gatton var ju "Fattig bonddräng" det enda jag hörde från er, och jag blev så tagen av att Ulrika kunde till och med det där pratet innan "Jag mötte Lassie" att jag älskar den låten nu, för den får mig att tänka på henni. :]
Den här körde vi hur mycket som helst. Minns du att vi skulle spela in en egen version? Haha.
Och tydligen var det såhär jag såg ut när jag skrattade i poolen? (0:15) Haha, mupp!
Och du, ja du såg ut såhär! (0:50) Haha, älska ju!
Vet inte om du minns den här, men bara måste ha med den. Knäppaste Aussie-reklamen!
"Biggest Looser". Vårt favoritprogram i hela världen just då! Särskilt Phil som hade blivit så slagen när han mobbades som liten att han fick halvt blind. Världens sötaste! Inte ett enda avsnitt missade vi i Yandina, inte sant?
Fast mest av allt minns jag när vi såg den här video första gången för nästan precis ett år sedan. Vi blev lyckligare och lyckligare för varje artist som sjöng. Jag rös när Michael Jackson först filmades från tå till topp, och du när Miley sjöng. Jag tror att det var vid Wyclef Jean i slutet det eskalerade. Ja, lyriska är nog precis det ordet som bäst beskrev oss just då. Och så skulle vi, hur lyckliga som helst, visa klippet för våra franska sambos. Det slutar med att de visar oss en fransk parodi på låten, där de sjunger om hur dumma USA är i princip. Haha.
Jennie, vet du en sak? Jag vill verkligen träffa Pete Doherty nu sedan jag träffat dig. Vet du varför? För att då skulle jag kunna be honom säga en personlig hälsning till dig på film, som jag skulle skicka till dig i present. Det är en av mina högsta önskningar just nu faktiskt, att kunna göra det någon gång (eftersom du ju sagt att du inte vill ha själva Pete, då skulle jag ju försöka skicka själva honom, höhö). Tyvärr har jag inte lyckats med det i år, men har jag tur kan jag kanske göra det nästa år? Hihi.
För det är du så himla värd ska du veta. Jag vet ingen som har så mycket kämpaglöd och envishet. Jag blev så otroligt imponerad av dig den där första jobbdagen, när du kämpade på som en oxe och inte en enda gång klagade du. Och sedan dess har du fortsatt att imponera mig, jämt. Och ta åt dig nu, för jag vet att det finns en risk att du inte gör det. För fan, du är så himla bra. Så otroligt bra lyssnare, och säkert den generösaste jag känner. Vi har sett varandra i alla känslolägen som finns, vilket gör att jag verkligen litar på dig. Att du finns här för mig, som jag finns här för dig. Det vill jag att du ska komma ihåg att jag gör, förstååår duuu deeet? (Tjorvenröst). Det finns ingen som sett mig gråta som du, ingen som sett mig så rädd. Och dina hejdåkramar är sådana man blir tjock i halsen av. Jag tror att det är för att det är så mycket kärlek i dem. Liksom i dig.
Allra finaste Jennie, tack för allt, allt, allt. För minnena, ditt sällskap, ditt skratt, dina grimaser, dina utbrott mot fönstrena i Sydney, din duschröst, drinken i Brisbane, hjärtat på julafton, allt! Grattis på födelsedagen världens bästa Jennie, dig saknar jag varje dag! ♥
För det är du så himla värd ska du veta. Jag vet ingen som har så mycket kämpaglöd och envishet. Jag blev så otroligt imponerad av dig den där första jobbdagen, när du kämpade på som en oxe och inte en enda gång klagade du. Och sedan dess har du fortsatt att imponera mig, jämt. Och ta åt dig nu, för jag vet att det finns en risk att du inte gör det. För fan, du är så himla bra. Så otroligt bra lyssnare, och säkert den generösaste jag känner. Vi har sett varandra i alla känslolägen som finns, vilket gör att jag verkligen litar på dig. Att du finns här för mig, som jag finns här för dig. Det vill jag att du ska komma ihåg att jag gör, förstååår duuu deeet? (Tjorvenröst). Det finns ingen som sett mig gråta som du, ingen som sett mig så rädd. Och dina hejdåkramar är sådana man blir tjock i halsen av. Jag tror att det är för att det är så mycket kärlek i dem. Liksom i dig.
Allra finaste Jennie, tack för allt, allt, allt. För minnena, ditt sällskap, ditt skratt, dina grimaser, dina utbrott mot fönstrena i Sydney, din duschröst, drinken i Brisbane, hjärtat på julafton, allt! Grattis på födelsedagen världens bästa Jennie, dig saknar jag varje dag! ♥
(Och Ulrika, jag saknar dig med, så himla mycket!)
