En av mina favoritserier när jag var liten var "Tummen mitt i handen". Jag gillade den av två anledningar - för att jag tyckte att det var kul, men också för att jag hade en liten crush på mellanbrorsan Randy (Jonathan Taylor Thomas). Efter att ha kollat runt lite på youtube upptäckte jag att serien håller än. Och att Brads (den äldsta av bröderna) hockeyfrilla inte var att leka med.

Så vad tyckte jag om filmen? Jag tyckte att den var helt underbar! Den var allt en film ska vara! Den var väldigt fin att se på, och jag log verkligen igenom hela filmen! Jag råflinade verkligen. Och när jag såg mig omkring så gjorde alla andra det också. Om de inte torkade tårarna ur ögonen. Jag var ju där med Cammie, Märdie, Ebby, Eva, Joe, Proppis, Lissie och Lissies Perra. Och jag tror inte att någon blev besviken. Den var till och med bättre än "Sex and the city"! Vi kom fram till att om de två filmerna hade en egen skala från 1-5, så skulle "Sex and the city" få 4.5/5 och "Mamma mia!" skulle få 5/5.

Det var verkligen den ultimata feel good-filmen! Har aldrig varit med om något liknande lyckorus efter en film. Det pirrade i hela kroppen verkligen och jag ville bara skutta fram. Och det höll i sig hela kvällen kan jag tala om!  SE DEN! Kan vara den bästa filmen jag sett! Och jag vet att åtminstone Proppis håller med om det, eftersom hon hela tiden sa " Bästa filmen!" när vi sett den. Och Cammie var lika lycklig i kroppen som jag. Och ja, jag har sett musikalen på Cirkus i Stockholm. Som var den bästa musikalen jag sett. Och jag kan tala om att filmen var precis lika bra!

Och jag och Eva fick båda lite flashbacks till vår ABBA-konsert vi hade i nian. Vi gick båda i samma musikklass, och det var vår allra sista konsert med klassen. Det var verkligen en upplevelse, särskilt eftersom vi (ganska otippat) fick stående ovationer alla (jag tror det var 4?) konserter. Särskilt en låt fick mig att minnas igen. Och det var "When all is said and done". Den var min absoluta favorit under konserten, för det var så mycket känslor när vi sjöng den på scen och stämmorna i början av låten fick mig alltid att rysa.

Den här låten får mig att minnas senaste festen i lördags. Det var den vi lyssnade påväg till Amazon. Eller om det var på väg därifrån. Den är bra. Men det visste ni kanske redan?

Måste bara tipsa er om den bästa hårinpackingen jag testat någonsin. Den är billig, luktar sjukt gott och gör vad den ska. Igår när jag grejade med håret tänkte jag att "Fan, jag måste verkligen klippa mig" när jag såg hur slitet det var med såna där kluvna hårtoppar. Men idag, dagen efter jag använde den här hårinpackningen, så syns inga kluvna hårtoppar!  Jag visste inte att sånt funkade, så jag blev jätteförvånad. Och väldigt glad! Då slipper jag beställa tid hos frisören på ett tag då. Najz.

Men då vet jag vilken hårinpackning jag kommer köra med ett bra tag framöver i alla fall! Garnier Respons olivolja & citron, som du får för en femtiolapp!

Jag har ju redan nämnt Astrid Lindgren här på bloggen. Under hennes sista år inledde hon och hennes syster sina telefonsamtal med ordet "Döden". "Döden, döden, döden" sa de till varandra när den andre svarade och behövde på så vis inte presentera sig. De gjorde detta för att neutralisera ämnet, de två. Jag läste om författaren Anna Jansson i tidningen under en av rasterna på jobbet. Hennes 90-åriga gammelfarmor var cool. Helt orädd för döden. Hon brukade säga "Om jag inte vaknar när jag sovit middag så är jag död" till sköterskorna innan hon gick och lade sig. Jag gillar't. Så skulle jag också vilja kunna säga när jag är så gammal. Och troligtvis kommer jag göra det också, om jag nu blir gammal, och om jag nu inte ändrar mig och blir rädd för att dö. För det är jag inte nu. Det känns ganska najs, eftersom det inte direkt är något varken jag eller någon annan slipper undan. Visst?

En av mina absoluta favoriter i de flesta sammanhang är Robert Gustafsson. Inte nog med att han är en stor komiker. Han är en fantastisk bloggare också. Han skriver tillsammans med sina Killingkolleger på Killingbloggen. Alla i gänget är bra på sitt sätt, men han är bäst, för han har alltid unika upplevelser att dela med sig av och han gör det på ett väldigt välskrivet och vackert sätt. Här nedan får ni ett komplett blogginlägg (jag har lagt in samma film som han lade in i inlägget) av honom. Vill ni sedan läsa fler inlägg är det bara att klicka här.

Jag har aldrig varit så rörd som när jag såg ett särskilt klipp igår natt. Jag tänkte att "det bara måste jag ha med i bloggen imorgon!" Synd bara att Alex Schulman upptäckte det samtidigt. För både han och Lini har haft med det i sina bloggar idag, så det finns ju risk för att det blir lite tjatigt nu. Men jag bara måste ha med den här.

För vet ni, det är precis det här jag kallar kärlek. Och om himlen finns, tror jag att det är precis så här det kommer bli när jag får träffa mina älskade hundar Alexander och Madonna där uppe. Som jag saknar så att det gör ont. Aldrig har jag blivit så rörd av ett klipp som det här. Och jag tror att ni kommer förstå varför när ni ser det, i alla fall om ni har haft/har djur/vänner/nära & kära. Jag vet inte vad det är, men jag vill verkligen att ni ska förstå det så otroligt fina i det här. Gör ni det?

Vi har väl alla hört talas om tjuvlyssnat.se. Men tydligen finns det något som heter tjuvtittat också. Jag gillar't.

Personlighetstest är alltid kul att göra. Särskilt när de verkligen stämmer. Och ännu mer om det hjälper en att veta vad man skulle passa att jobba som. Idag fann jag ett sådant. Du får besvara 41 frågor, och får sedan reda på vad du skulle passa att jobba med. Jag blev riktigt glad när jag fick se mitt resultat, för jag tycker att det stämmer. Absolut ALLA yrken som föreslås tycker jag om. Detta blev mitt resultat: