Det är något konstigt i luften hörrni. Ända sedan förra veckan har folk kollat ovanligt mycket på mig, i bilar vänder de huvudena ur led. Typ som när jag vandrade med Joe och Proppis längs Turkiets gator. Jag undrar vad det är, för jag har ju inte konstiga kläder eller så. Är väl mer som jag brukar, men folk tittade aldrig så förut. Jag börjar tro att jag har illgrönt hår eller nått.

Dessutom så har fler börjat ta mer kontakt med mig. Som idag, när jag gick hem från gymmet, så stoppade en dam mig, och frågade om jag visste vad det varit för brand där runt Hammarvallen. Jag svarade att jag inte visste och gjorde mig beredd att gå vidare. Men hon fortsatte prata, fru Lindroth, som hon kallade sig. Oj vad saker hon hade att berätta. I en timme pratade hon. Hon nämnde bl.a 3 barn, 4 barnbarn, 2 barnbarnsbarn, 3 som varit dumma mot hennes barn eller barnbarn och 3 som fått cancer. Hon berättade om när hennes mamma och pappa var vid hovet i Ryssland innan hon blev född och såg en general bli spetsad av kommunister, och om när hon fick både den svenske stadsministern (Erlandsson tror jag att han hette) och Finlands president till ett dop i Sparreholm.

Hon hade saker att berätta kan jag tala om! Men jag ska inte rabbla upp allt hon sa, det ska ni få slippa. Men det jag inte fattar är hur hon liksom får till sina skruvar. Jag menar, hon glider från ämne till ämne lite sådär "apropå", även fast det inte är "apropå" om ni förstår vad jag menar. Hon pratade så mycket att jag inte hann säga att jag var tvungen att gå förrän hon andades efter sisådär 50 minuter, och då bad hon om ursäkt, men fortsatte ändå att prata.

Jag kunde inte låta bli att skratta då och då. För hon påminde så mycket om Henrik Dorsin i Parlamentet. Precis så var hon, fast hon pratade med finlandssvenska och höll på i en timme.