Igår var en riktigt härlig dag måste jag säga. Vi körde på familjestuket hela dagen, där Derne var pappa, Sofia var mamma, och jag och Lini var barn. Det föll sig naturligt, eftersom vi är som vi är allihopa. Derne körde bilen (som ju en pappa oftast får ansvaret att göra) och gnabbades med Sofia som satt i framsätet, som i sin tur satt och blev arg på Derne. Ett exempel på varför: Derne har precis hittat en parkering och är på väg att köra in. Sofia suckar att han inte kan köra in där, eftersom det är Scanias parkering. Han verkar inte höra vad hon säger, men efter en stund ubrister han "Nämen, här kan jag ju inte köra in, det är ju Scanias parkering!" Sofias gensvar? Ja, det lät väl ungefär så här: "Wrrooaaaarghaaaah!"
 
I baksätet satt jag och Paulina och skrattade åt allt vi kunde skratta åt, och fokuserade mest på om det fanns några gula bilar, så att vi kunde slå varandra. När vi sedan kom till tågstationen i Södertälje hade ingen av oss särskilt stor koll, men vi tog oss till Stockholm utan problem, och begav oss till ett ställe Cammie kunde hitta oss på. Från och med då var det hon som höll reda på allt, och ordnade upp hur vi skulle ta oss från ställe till ställe under dagen. Och allt gick som det skulle. Vi kom till Cirkus, och i foajen, när vi stod vid ett bord, sprang Björn Gustafsson förbi. Hade han varit där lite längre hade jag gjort som jag lovat Märd, men jag vet inte, jag blev väl lite skrämd också, över hur hans hår såg ut, och över vilka baoutasteg han tog. 

Showen var riktigt bra, men gick alldeles för fort. Varje gång nån av komikerna gick av scenen var det en liten röst i huvudet som skrek "Meeer, jag vill ha mer!" För det var ju så roligt. Riktigt bra var det. Och efter showen bildades en stor stor Folksamling, med stort F, dit bussen kommer. Paulina fick en snilleblixt och kom på att vi kunde ställa oss vid en busshållsplats längre bort, dit bussen kommer innan den når Folksamlingens busshållsplats. Det fick hon många poäng för av oss, och ännu mer fick hon när hon ställde sig upp för att låta andra sitta när Folksamlingen välde in.

Allt gick försvånansvärt (och då menar jag förvånansvärt) bra under hela dagen, för inget av alla våra misstag fick några jobbiga konsekvenser. Det var som Sofia sa; "Vi har haft massor med flyt, men ändå inte". Och när vi hoppat in i bilen för att åka hem igen, fick Derne köra oss hem i dimma som var precis som mjölk, så tät var den. Men ändå hade vi lite av ett hallelujah moment i bilen. I alla fall kände jag mig helt otroligt lycklig just då. Och det var när Coldplay och "Fix you" spelades på radion. Derne höjde volymen, det blev allsång, och just då, var det vi och låten. Just då, var det som att vara ett med musiken, det var som att det enda man bestod av, var "Fix you". Som om det enda man bestod av, var trumsolot, elgitarriffet och Chris Martin. Helt underbart.

Och närhelst jag kände för att kolla på stjärnorna, var det bara att lyfta, så lite så lite, på huvudet, och så var de där. Och allt var så fint.