När jag var yngre var jag Eva & Adam-frälst. Jag hade filmen, alla böcker, serien (på VHS såklart), dataspelet, brevpappret, seriehäftena - you name it. Och jag har kvar allt fortfarande. Och det är en ansenlig liten samling måste jag säga. Som jag har väldigt svårt att släppa. För även om jag har gått vidare till andra saker, så finns det fortfarande ett affektionsvärde, som man kan ha för en gammal barndomsvän man fortfarande inte umgås med. Det finns fortfarande kvar, den där lilla gnuttan kärlek. Jag älskar det fortfarande, fast liksom delat på fem om ni förstår.

Saker som får mig att bli helt varm i kroppen av nostalgi: 
¤ Introt
¤ Musiken överhuvudtaget
¤ Kläderna
¤ När Adams näsborrar vidgas sådär som de bara gör när han blir glad eller arg eller ledsen
¤ När de använder pinnar som mått på kärlek (vilket jag aldrig riktigt förstått riktigt. anyone?)
¤ Speakern i slutet ("Missa INTE nästa avsnitt. Lova?")



Fast det är en sak jag grubblat mycket på. Och det finns med på klippet. Det är, att Alexander säger "Åh, Linda - hon är så sexig!" och han är elva år. Elva! Det har jag aldrig lyckats smälta riktigt, hur mycket jag än försökt. Då tyckte jag att det var pinsamt, och nu tycker jag att det är genant. Otroligt hur ens synsätt kan förändras på några år, don't you agree?