Jag pratade just med en dansk kund i telefon. Och jag kan säga att halva samtalet gick innan jag förstod att man kunde prata med honom på svenska och inte engelska.

I flera minuter ansträngde jag mig för att minnas hur man sa "kunder", "marknadsföringsansvarig", "införande", "företagskatalog" och diverse andra ord som är bra att kunna i mina samtal. Jag kände att det gick bättre än förväntat, men så mitt i alltihop säger kunden: "Why are we speaking english?", varpå jag svarar "Jaha, pratar du svenska?!". Och så bryter vi ihop lite båda två, i varsin ände av telefonen. Inte så professionellt kanske, men det var oundvikligt. Så vi forsatte prata, han på danska, och jag på svenska. Det verkligt förvånande är att jag faktiskt förstod vad han sa.

Och han sa att han inte ville vara med. Men han var på väldigt gott humör, och slängde under resten av samtalet in engelska talesätt och ord på ett höhö-sätt som inte var riktigt chefsaktigt, trots att det är vad han var. Så, när vi pratat ett tag, och han gjort klart för mig att de inte vill synas längre, avrundar han med att säga: "We are not interesting". Så skrattade vi.

Han skrattade för att han tyckte att han var rolig när han snackade engelska, med tanke på början av vårt samtal. Jag skrattade för att han just klankat ner på sitt företag genom att säga att det inte är intressant, och inte fattat att det är vad han just sagt.

Det här är kanske inte så intressant. I så fall ber jag om ursäkt, jag ska aldrig mer skriva sådana här ointressanta saker igen. Men jag hoppas att ni förlåter mig. Annars kan ni fara ända in i baljan, era små illbattingar! Hör ni det?!