Den här natten, för exakt 99 år sedan

Nu är det natten den 14 april. Vet ni vad det innebär?

Det var den här dagen han tecknade av henne. Men det är det som är nu - natten - som är mest intressant. Den här natten, för exakt 99 år sedan, körde Titanic in i ett isberg. Just den här tiden (21:00 amerikansk tid, de var ju nästan i USA just då) kanske de gick på en liten kvällspromenad på däck, för att bli lite trötta tills de skulle lägga sig, så att de skulle sova ordentligt. De visste inte att de inte skulle få sova något alls den natten. Två timmar senare, klockan 23:40, krockar de med isberget. Passagerarna känner en liten skakning och undrar vad sjutton det kan vara, för att sedan vandra vidare. Besättningen säger att det bara skett ett litet missöde, att de kan vara lugna. Att allt är i sin ordning.

Men i maskinrummen längst nere i båten, där visste man. Att nu är det åt helvete. För visst måste det vara så man tänker när man ser vatten forsa mot en från ett hål i skrovet?

Klockan 00:05 får de reda på sanningen. Och tror den inte. Istället för att gå i livbåtarna som besättningen säger till dem, vägrar de. De är helt övertygade om att skeppet är osänkbart. Att det sjunkande skeppet är säkrare än de flytande livbåtarna. Är det inte väldigt märkligt att tänka på nu i efterhand? Att något vi kan vara så övertygade om, kanske inte alls stämmer. Att ifall vi klänger fast vid något vi "vet" är en sanning, kan det stjälpa oss snarare än hjälpa?

När de vaknade för 99 år och 15 timmar sedan, tror ni att de visste vad de skulle vara med om då? Tror ni att de visste att det här skulle bli en hemsk dag? Nej, visst visste de ingenting? De trodde att det skulle bli en helt vanlig dag på havet. Lite frukost, kanske en liten promenad på däck och så skulle det bli allmänt chill, som alla andra dagar. Ett dygn senare hade majoriteten av alla på båten förlorat någon de älskar. Om vi bara kan sätta oss in i det. Att vakna en dag som börjar som vilken som helst, och avsluta dagen i aktern på en båt i panik, för du missade alla livbåtar, som åkte iväg trots att de bara var halvfulla. Nu är den enda möjliga slutstationen ett iskallt vatten i ett stort svart hav, och där vill du inte hamna. Men det gör du ju, förr eller senare.

Jag måste dock medge att utan "Titanic"-filmen hade jag nog inte vetat allt jag visste idag, för jag hade inte fått upp det intresset tror jag. Jag hade nog bara sett det som vilken olycka som helst, som Estonia eller liknande. Jag hade inte riktigt fattat. Det hade inte känts tillräckligt nära för att jag skulle förstå. Jag skulle vilja påstå att jag gör det nu. Förstår.

Nu tänker iallafall jag hålla en tyst minut för de 1500 personer som miste sitt liv den här kvällen. Samt de andra som miste dem. Och under tiden ska jag titta på fina GIFS från filmen.

Hela händelsen är otroligt tragisk.. Men jag måste säga att den där Leo han är en fin man han! en annan film där han gestaltar någon som är involverad i något tragiskt är ju Blood Diamond! bra film det också.



Han är en utav de bästa skådespelarna någonsin! :)



Kate Winslet är också en sjukt bra skådespelerska!

Tänk att det var så länge sen :O Gjorde ett arbete förra året om Titanic och hela katastrofen, riktigt intressant men så sorgligt. Älskar filmen, fantastiskt bra är den men ack så tragisk.



Älskar alla bilderna du hade i inlägget :) Kate och Leo så söta tillsammans!

Ha en bra fredag :)

Så fint! :)

om jack dawson vore en riktig person skulle axel ligga jävligt illa till!

älskar filmen. <3

Johnne: Haha, ja det är han sannerligen! :) Aa, den är också himla bra, och VIKTIG på något vis. Han är bäst! Och Kate är bara så himlans fin. Men inget går upp emot Leo! :]



Sofie: Jaa, snart 100 år liksom, det känns så nära på något vis! Coolt med skolarbete om det, skulle jag också vilja ha, haha. Vad kul att du gillar dem, det gör jag med ;D Tack snälla, och detsamma! :)



Milli: Hihi, c'est très beau! :] puws!



lina: hahaha jaa, det är inte många killar som kan klå honom! pöss!



kajsa: bäst i världen tror jag bestämt att den är :) <3