Proppis är göllig.



I bilen, på väg till Eskilstuna, sitter hon, jag och Lini. Vi kommer in på samtalsämnet koalor.
Lina: Åh, koalor är så..
Proppis: .. nerdrogade!

(Alla vet ju att det är det adjektiv man ska beskriva en koala med)


Hemma hos Jay. Vi spelar "Hur fan visste du det?" 
Elin Jay (som läser upp frågan): När man förstorar brösten finns det fyra olika ställen på kroppen man kan föra in inlägget från. Vilka?
Proppis: Snoppen!

(Såklart!)

När jag ser orden "nazisterna" eller "nazist" så är det inte ovanligt att jag småfnissar för mig själv. Och nej, det är inte för att jag är det själv, och nej, det är inte för att jag tycker att de gjort något roligt, och nej, det det är inte för att jag är en smygfascist. Jag skulle snarare säga att det är Robert Gustavsson som är boven i det hela. För i mitt huvud hörs alltid orden så som Robert Gustavsson sa det i "Glenn Killing i manegen".

Man kan alltså säga att det här klippet har förändrat mitt liv. Frågan är om det är till det bättre eller till det sämre.

Läste i Linis blogg ett inlägg som hänvisade till en del fylleinlägg från hennes sida, som då finns publicerade på hennes förra blogg. Då var det särskilt ett inlägg jag reagerade på;



Det jag reagerade på var att vi båda verkade lite på lyset, men också att vi båda gav sken av att ha haft en riktigt najs kväll. Jag blev genast nyfiken på vad för kväll det kan ha varit. Och nu vet jag (tänk vad bra det är att ha bilddagbok!) vad det var för kväll.

(And it always works!)

Jaha hörrni. Det där gick väl inte riktigt som det skulle. Det var som Titanic ungefär.

Men jag försöker förtränga det lite nu. Vi ska ju fira Märdie ikväll!

Åh. Jag märker att fler än jag använder sig av uttrycket "Nejdå, jag filmar inte", när det egentligen är precis vad de gör. Jag älskar ju att fota och filma, vilket är något jag också gör väldigt ofta. Så jag har en del filmer att kolla på, om man säger så. Då tycker jag ibland att det kanske inte spelar någon roll om den jag filmar vet om det eller inte. Det blir ju bäst om de inte vet om det liksom. Det är mitt resonemang.

Alex Schulman gör också så. Här mot Björn Gustafsson. Fast Alex går ändå snäppet längre här.

Vilken dag hörrni. Vilken dag. Den börjar med en körlektion, och jag försöker fortfarande komma ur det där livrädd-stadiet jag har när jag sitter bakom ratten. Inte mycket senare får jag ett samtal som chockade mig något otroligt, ett samtal som hade gjort att jag gått ända ut till ett litet hus på landet om det inte vore för att personen jag skulle göra det för inte tyckte att det var en bra idé. Men nära var det, för jag vill ju hjälpa så mycket jag kan, när en person som jag bryr mig så mycket om ringer och är så ledsen att mitt hjärta brister. Men jag vet att det ordnar sig, min vän.

Så åkte jag alltså för att simma med Sofia, som det var tänkt. Och inte nog med det så träffade jag dear Malla på stan precis innan, som jobbar 10 timmar om dan stackarn. Fast vi vet ju, att henne är det inte synd om. Hon är alltid lika glad, även i lägen där andra skulle vara som zombies. Och ännu lite innan jag träffar Sofia så börjar en liten kille prata med mig, en kille som blev helt otroligt imponerad av att jag var 19 år. "Wow", sa han, när jag svarat på hans fråga om min ålder. Som om det var en bedrift. Det tyckte jag var kul. Ungefär lika kul som när telefonförsäljaren jag pratade med idag sa "Hejdå" som om han blev nypt i rumpan precis mellan hej och då. Han pep till så roligt.

Efter en simtur på 1,5 timme så bastade vi som vanligt innan vi drog och tog varsin kycklingrulle, i brist på annat. Sedan blev det ICA för lite Ben & Jerry's innan vi tog oss hem till mig för att kolla lite på några satc-avsnitt. Och vad händer? Sofia får ett samtal från Frida som undrar om Sofia är intresserad av en resa. En resa på tu man hand med sin svärmor, som inte har något att göra, och som gärna betalar resan åt Proppisen. Och Proppis tackar ja. Klockan halv åtta på kvällen tackade hon ja, och tolv timmar senare kommer hon åka mot flygplatsen. Imorgon åker hon. Coolt tycker jag! Spontant var ordet.


Du vet att jag finns här, och att det du skrev när vi var i bassängen är ömsesidigt. Och jag tänker att, varför kan inte jag ge en låt till en person som betyder mycket för mig, skriven av en person som betyder mycket för personen som betyder mycket för mig, skriven till en person som betyder mycket för personen som betyder mycket för personen som betyder mycket för mig.

Jag är i Paris. Har varit ett tag, och kommer fortsätta vara ännu ett lite längre tag. Och jag kan börja med att meddela hur otroligt annorlunda tangentborden är. Om jag försöker skriva "Hej, hur är det med dig?" som vanligt sa ser det ut sahär: 3hej hur ùr det ,ed dig°3. Och om jag vill trycka pa punkt sa blir det : istället. Maste halla i Alt-knappen för att fa punkt. Sick.

I alla fulla fall. Jag har det bra, och jag vet att min himmel här nere ser lite vänligare ut en er gör där uppe i Norden. Men det är inte bara där Paris och Flen skiljer sig at. Inte bara i omgivningen och atmosfären. Ocksa i ljuden är de helt olika. När jag sticker ut huvudet fran var balkong "hör" jag Paris. För det verkar som om inte bara människorna pratar franska. Det är som om ocksa bilmotorerna pratar franska. Ljudet av däcken mot asfalten pratar franska. Sirenerna pratar franska. Vattnet i den stora lejonfontänen vid varat hotell pratar franska. Alla - och allt - pratar franska. Förutom mamma och jag förstas.

Vad vi har upplevt far ni höra sen. Om ni vill förstas. Annars har jag bara en sak kvar att säga: Jag saknar er.

Au revoir mes amies!

Så hur är läget? Jag kan väl börja med en note to self - ha alarm dagen innan OCH minst en timme före en körlektion. Alltid. Det var väl dagens lärdom kan jag tänka. Och så ska man väl helst inte vara uppe särskilt länge kvällen innan heller, om körlektionen börjar tidigare än en lektion i skolan någonsin gjort. Jag märkte det, för det var jag. Uppe lite för länge alltså. Jag satt i en bil i två och en halv timme med min kära Baangi och hade deeptalk. Fast jag känner ändå att det var värt det. Det var ett perfekt avslut på en annars ganska najs kväll, där hon, jag och Derneman bland annat kollade på en massa klipp på min mobile.

Så annars då? Här känns det i alla fall bra. Extra bra mår jag alltid när jag läst ännu ett kapitel av min nyinköpta "The Secret", som Annski tipsade mig om. Då mår jag toppen i knoppen, till och med när jag var förkyld och dann, för det har jag faktiskt varit den här veckan.

Och vet ni vad jag gjorde för första gången på länge igår? Jag ljög. En telefonförsäljare ringde och frågade om jag var Angelica. Jag svarade "Nej, det här är Rebecka", varpå telefonförsäljaren frågar om han kan få tala med Angelica. Då säger jag att hon är på jobbet. Vilket gör att jag faktiskt ljög igenom ett helt telefonsamtal. Grattis till mig. För jag känner ju ingen Angelica som jobbar, och Rebecka har jag då aldrig hetat.

Det enda som grämer mig lite är att jag inte kan komma ihåg om jag svarade "Angelica" när jag plockade upp luren. För det är ju faktiskt så jag svarar. Det förklarar i så fall varför han lät så förvirrad när jag sa att jag hette Rebecka.

För en tid sen den här månaden hade jag och Proppis planerat att dra till Hammarvallen och simma, men när vi kom dit visade det sig att det stängde en timme tidigare än vi trott, och allt var stängt. Så vad gör vi? Efter några minuters grubblande utbrister Proppis "Men du,  nu när vi båda har cyklar kan vi ju cykla till Kohagen och bada!" Sagt och gjort, vi hoppar på våra cyklar och drar i väg till en badplats som ligger en mil bort. Vi pratar och vi sjunger sånger, och har det bara allmänt mysigt. En av låtarna var "Luffarvisan", och när vi sjöng den kändes allt så himla underbart. Det kändes som ett perfekt soundtrack för dagen. Inte för att vi kanske är luffare, utan för att vi så ofta under dagen pratade om hur härligt fria vi kände oss.

Jag är glaaad! Kommer tillbaka snart, ska bara köra järnet med körkortsteorin lite först! Har bestämt att jag ska klara teorin innan månaden är slut, så nu är det bara att köra på!

Pösshej coolingar!

Kan meddela att det går hyfsat framåt. Om det inte strular till sig totalt så är jag övertygad om att den här bloggen kommer se annorlunda ut innan dagen är slut. Tills dess, på återseende!

PS. Att lyssna på den här låten medan man grejar med bloggen är inte fy skam!

PS2. Jag har ingen aning om vem killen i klippet är. Tog det för att det var det bästa. Någon av er som vad det är för snubbe?

Okej, nu har jag lärt mig att klona och att grejsimojsa med ljuset. Tänkte visa er hur mina skills är i nuläget, hrm. Jag har tagit en bild där jag gungar, och sedan har jag fixat så att överkroppen är från en inomhusbild. Båda från en och samma kväll. Sedan så lekte jag med ljuset, fast vad jag ville uppnå med det vet jag inte. Men så går det när man försöker lära sig själv, antar jag. Men det är inte utan att jag känner att jag skulle behöva en Photoshop-kung till hands.

Ska fortsätta lite till nu. Vi får se var vi hamnar!

Håller på att försöka lära mig Photoshop. Eller ja, en liten del av den. Vill testa om jag kan fixa till den här bloggen lite, liksom. Men ja, vad ska man säga. Det går framåt, men inte lika fort som jag vill att det ska.

Men jag kämpar på!

Som ni läste i det förra inlägget var det IKEA som gällde idag. Någon gång på slutet så stod pappa och jag vid några koppar som bara kostade 2 :-/styck. Pappa sa att "Billigare än så här blir det ju inte!", och så kommer Maria Möller upp och säger att "Ja, jag ska ha fest och hyran för koppar kostar 4 :-/styck, så det är ju lika bra att gå hit och köpa några istället. Hur bra som helst!" Jag såg direkt vem det var, och blev så glad över att hon var lika trevlig som hon verkar annars också. Sedan fortsatte vi prata om hur det kan komma sig att de var så billiga, och när jag gick därifrån frågade jag pappa (genom att skriva på mobilen) om han sett att det var Maria Möller. "Ja, nu när du säger det" var hans svar.

Nu i efterhand ångrar jag att jag inte berättade hur bra jag tycker att hon är, eller att jag inte bad att få ta ett kort. Det hade hon säkert inte haft något emot menar jag, så öppen och social som hon verkade. Jag hade henne som favorit ett tag, då jag härmade hennes Carola-imitation. Jag är ganska bra på att imitera kändisar när några andra imiterat dem, som Christine Meltzers Silvia ni vet. Or so I've heard.

Första veckan efter att jag sett Maria Möller på tv för första gången gick jag runt där, och sa saker som "Wooahaaa woahaaa, Jag vill tacka Gud, för att han visar, er, att JAG, Carola, finns, andas och ger, ER, min KÄRLEK!" med munnen sådär så att man låter som Carola. Som Maria Möller gör när hon imiterar henne. Jag såg upp till henne. Visst, det förstördes lite när hon var med bland komikerna hos Babben, men det glömmer vi lite nu tycker jag. Och lite kul är det, att igår när vi var på Vingåkers Factory Outlet så var Joe Labero där, och så på IKEA idag så snackar jag med Maria Möller. Fast roligast är väl kanske att jag på något vis tycker att det här är coolt, för de är ju bara vanliga människor, som du och jag. Varken mer eller mindre. Men det är lätt att glömma sånt ibland.

En update bara:

Idag (onsdag): Vingåkers factory outlet

Imorgon (torsdag): IKEA vid kungens kurva

Fredag: Annski 19 år


Känslor: För 5 timmar sedan kände jag mig lite ambivalent, för 2 timmar sedan kände jag mig väldigt glad och uppåt (och kanske lite chockad), och för en halvtimme sedan började jag känna mig olustig.

Fast den sista känslan har inte alls med de andra två att göra. Jag vill inte ha den hos mig. Jag undrar bara en sak; "Why? Why now?"

PS. Blev kär idag. I ett par skor. Kanske visar er snyggingarna senare. DS.