Bye bye Betnér
Okej, nu har jag tagit bort absolut alla jag aldrig träffat från min vännerlista på Facebook. Till och med Magnus Betnér! Vet inte varför jag hade kvar honom, kanske för att det kändes coolt att jag skrev med honom ett tag. Men nu finns ingen inte-ens-bekant kvar. Tolv pers försvann. Och just nu känns det ganska skönt, som när man städat eller så. Men om jag skulle ångra mig har jag ju i alla fall 17 vänförfrågningar från några andra främlingar som jag kan tacka ja till om jag skulle ångra mig, och det känns ju betryggande. Alltid något liksom. Herregud.
Underhållningshelg
På fredagen så var vi och kollade in Kolhusteaterns uppsättning av "Djungelboken". Jag var dit med paps och farmor, så jag satt där helnöjd mellan dem. Så där som när man var liten, och satt mellan två stycken man kände för att slippa sitta bredvid någon läskig främling. Nåja, tillbaka till teatern. Den var bra, och älskade Jessica var hur duktig som helst! Vilket inte är särskilt förvånande, men ändå. Förutom henne så träffade jag också Karro, Ingela och Patrik, vilket var kul! När jag kom hem kände jag för att kolla på en film, och det blev "Run fatboy, run". Det är en engelsk film som har en såndär typiskt torr humor och som man inte riktigt kommer in i förrän halvvägs in i filmen. I början var den tråkig, men i slutet var den hur spännande som helst. I början tänkte jag att "Åh nej, jag som ville ha en feelgood-film", och i slutet tänkte jag att "Ååh, vilken söt film!" och förvånades över att det faktiskt var en feelgood-film trots allt, även om det var en smyg-feelgood-film.
Lördagen hade jag och Annski planerat att göra till en sola och bada-dag, men eftersom det var spöregn så blev det inte så. Istället åkte vi och kollade på "Mamma mia" med hennes mamma. Den var lika bra den här gången med. Sedan åkte vi hem till mig och pratade, åt mackor och drack oboy. Precis som in the good old days.
I söndags var jag hos mamma och läste järnet. Håller på att läsa en bok skriven av en prostituerad kallad Miss S om hur det är att ha det jobb hon har och den är faktiskt jävligt intressant. Sen snackade mamma och jag ganska mycket om alla våra resor vi ska ha, och det ser ut att bli en hel del. Trevligt trevligt! Och vet ni hur dags helgen slutade? Jo, klockan åtta. Jag gick och lade mig klockan åtta. Är inte det sjukt? Det slutade med att jag sov 13 timmar. Antar att det var alla timmar GB slukat, men vad vet jag. Och vet ni, jag fick för mig att det var söndag idag, och att det därför skulle passa bra om jag nu såg en annan film för att avsluta underhållningshelgen. Men icke, för idag är det måndag! Lätt att glömma när man är ledig från allt. Eller nått.
Veckan blev inte riktigt som jag trodde
Men så blev det inte. Jag fick aldrig någon chans att säga/skrika ifrån. För hon var aldrig elak, snarare tvärtom. Det började redan i måndags, då hon sa "Jag tycker att diu är jiettediuktig" flera gånger, i olika former. Och det var det inlägget handlade om också, för jag trodde verkligen inte att det kunde vara sant. Tänk vad skönt om hon inte är argbigga, utan tvärtom! tänkte jag. Men eftersom jag inte ville att hon skulle bli She-Hitler igen så kunde jag liksom inte skriva hur det var här, ifall att, liksom.
På tisdagen hade jag mina glasögon, eftersom jag glömt att beställa linser. Och oj, det gillade hon. Förutom att tala om för mig hur duktig jag var, så gav hon mig komplimanger för mina glasses också. Och på onsdagen var det likadant. Hon kombinerade till och med de båda, lite som att hon tyckte att jag var duktig som hade glasögon på mig. Hon sa "Det är pra att diu har glasöggon, det är pra! Det är fint!"
Hon kallade mig hela veckan för "lilla fliika", men på tordagen blev det "min fliika". Jag trodde inte att hon kunde säga mer snälla saker. Men jodå. Vi pratar med en annan som jobbar där, och så säger hon, och pekar på mig: "Det hiär är min favorit, min fliika. Min favorit!" Då blev jag glad. Hon var ju i alla fall inte arg på mig, liksom.
Helyeahn
På lördagen var det Malmamarken som gällde igen, den här gången med Annski. Vi köpte på oss varsin het plånka och varsitt av ett likadant barbierosa nagellack. När Anna såg nagellacket sa hon "Åååh, det här ska vi köpa båda två!" och jag svarade "Okej, men då ska vi ha det båda två ikväll!" Och så blev det också. Och kvällen kom ganska snabbt, eftersom vi var så pass länge i Malmköping - hann liksom till och med ta varsin mjukglass på cafét vid Hosjöbadet. På kvällen vankades det fest, och förfesten var hos Jay. Jag och Annski gick dit tillsammans, och det var första gången någonsin jag kom först till något. När sedan Lini kom gick hon med öppen mun så fort hon såg mig, och stängde den inte förrän hon var tvungen att använda munnen till något annat, nämligen att tala om f ör oss hur förvånad hon var över denna konstiga händelse. Sedan kom Derneman, och ungefär då tyckte Ann a att en pizza skulle vara gott, så vi beställde två att dela på. Ungefär samtidigt som pizzan sedan kom, kom Märdie och Ebby, och så var vi full skara. Annski hade med sig martini, och hon bytte ett glas sådant mot en av mina cider, och ja, vad ska jag säga, det var nog det äckligaste (efter öl) jag smakat. Särskilt eftersom den enda oliven jag hittade inte var en grön sort, vilket kanske inte spelade så stor roll, eftersom den inte heller såg särskilt fresh ut i övrigt. Så drog vi sedan till Malmköping, till The Enbuske Mansion, där Tommy, Linda, Jimmy och Sandra partade loss med Tommys släktingar. Men de gick bara efter en liten stund sedan vi kommit. Jimmy gick och hämtade min saknade väska innehållandes mitt leg, som så fint vaktats av Jeppe. Efter en stund kom sistnämnde och Lennie för att joina, och efter ett litet tag drog vi över till värdshuset. Kan väl inte säga att det hela var värt 100 spänn, men det var helt okej i alla fall. Men det var mycket roligare där efter Hosjö Open. Taxi hem också, och Lini fick agera bank. Derne fick dåligt samvete och lovade att så snart han kunde komma ut med pengarna med en Ben&Jerry's. Paulina lät väldans nöjd över detta avtal. Who can blaim her?
Söndags: Hosjöbadet as we like it
Söndags: Mina nya brills invigdes
Söndags: Annski och jag i vårt Barbienagellack
Man kan alltså sammanfatta genom att säga att jag haft en riktig Malmköpingshelg!
PS. Nej, Derne kom inte ihåg vad han lovat Lini, men som den vän jag är påminde jag honom. Och vad gör han? Jo, eftersom han håller vad han lovar åker han ut med glassen på direkten till Lini. Well done, mate! DS.
Pepparns kraft
Helg v.29
Min fredag gick ut på att sova. Jag jobbade till sju på kvällen, och sedan stupade jag i säng. Hade jag varit vid liv hade det blivit myskväll med Lini och Derne, men nu var fallet tyvärr inte så.
På lördagen var det fest i Dennis sommarstuga, en fest som så fint fick namnet Lerbofestivalen. Kvällen bestod mest av deeptalk, min uppgift var mest att finnas där för de som behövde någon. Eller inte för alla, bara för de jag bryr mig mycket om, men ni förstår vad jag menar. Kvällen började i vilket fall som helst med ett chockerande avslöjande, och avslutade med ett telefonsamtal med en vilsen Lini in the middle of nowhere. Men någonstans mitt där i var det himla mycket roligt också, när vi kom igång med sugleken, som Maddis till slut vann efter en tuff final mot undertecknad. Efter lite "Jag har aldrig.." tyckte dock Derne att det var dags att åka hem, och eftersom även jag skulle med samma bil (med Joe bakom ratten) så var det bara att hänka. Och väl i bilen blev det allsång vill jag lova. Eller kanske snarare AnnG-och-Derne-vrålar-med-i-låtar-sång. Riktigt kul var det. Och när vi kom hem var det alltså dags att ta reda på var den unga damen som försvann från festen hade hamnat. Men det visade sig att hon visste det lika lite som vi.
Söndagen spenderades hos mamma, som just kommit hem från Liverpool. Hon hade köpt en hel del fina presenter, och visade mig några sms från en skotte hon träffade där. Det var väldigt kul att läsa ett av smsen hon skickat, där hon trodde att ordet "guy" stavades "gay", i ett inte alltför passande sammanhang. Istället blev det så att hon kallade honom för bög, och samtidigt menade att han därför säkert har flera tjejer som hänger efter honom. Det hade jag ganska roligt åt. När pappa hämtat mig såg jag "Höstlegender" med Brad Pitt i huvudrollen. Riktigt ögongodis är han, för han både ser bra ut och är en otrolig skådespelare. Vad gäller filmen så var den bra och det hände verkligen saker hela tiden. Dagen avslutas med ett välbehövligt deeptalk över msn.
Känslofylld är nog det ord som beskriver helgen bäst.
Prima Skinka
Igår när jag satt och pratade med några arbetskamrater en rast, fick de syn på några kvinnliga och nakna bakdelar i en tidning. Den ena pekade och såg menande ut, och den andra svarade: "skinka". Jag blev lite förvånad över kommentaren, och tyckte att den var ganska rolig. Han svarade "skinka". Bara sådär. Inte "ojojoj" eller "haha" eller "höhö", som killar annars skulle göra, utan "skinka" var vad han sa. "Skinka" som i "en skinka". Såg han inte att de hade två var? Skinka så som han sa det är sådan som man äter. Så som han sa skinka hade han lika gärna kunnat säga "Skinka, mmm gott!". Vilket är ganska konstigt att säga när man ser några nakna människor.
I alla fall, när han hade sagt så började jag sjunga "Baaara skinka, japp japp! Priima skinka, japp japp!", ni vet det där som Timon och Pumba sjunger i Lejonkungen. Eller nej, det gjorde jag inte, men det hade varit kul om jag gjorde det. Eller om någon om de börjat sjunga samma sak. Eller om alla börjat sjunga det, samtidigt. Eller om en stämde upp och det slutade med att alla sjöng det, trestämmigt. När jag tänker på det, kan jag inte låta bli att fnissa lite för mig själv, där jag sitter vid maskinen.
En Krossad Vision
Innan jag började jobba här på GB så hade jag en ganska romantiserad bild av hur fabriken skulle se ut. Jag hade en ganska klar bild över hur det skulle se ut, eftersom pappa titt som tätt pratade om sitt jobb (dvs. fabriken) och jag då skapade en viss bild för att hänga med i det han berättade. Jag blev ganska besviken när jag egentligen såg hur det var, om man säger så. Det var inte riktigt lika disigt, lika ohögljutt, som jag hade föreställt mig. Men mest besviken blev jag nog på det där om hur man gör innan man går in i fabriken.
Jag minns en gång när jag var liten, då pappa kom hem och berättade om att GB hade gjort om och ökat kraven på renligheten. Han berättade allt som skulle göras, och jag fick en vision av hur de som skulle till produktionen först var tvungna att gå igenom ett slags saneringsrum, som typ ångade bort alla bakterier samtidigt som man gick igenom någon slags rengörande vätska på golvet. Döm om min förvåning när jag förra året märkte att det inte alls var så, att det enda man gjorde, efter att ha bytt om till sjukhusmundering, var att tvätta händerna noga varje gång man gick in i produktionen.
Det var inte alls som en rengöringsmakeover, som jag hade föreställt mig. Jag hade föreställt mig ett rum där man gick igenom och POFF! så var man så ren att man gnistrade, ni vet som tallrikarna gör i diskmedelsreklam. Jag tror att det kan ha handlat om en dröm om en Småstjärnorna-makeover i vuxenvärlden. För det var så jag föreställde mig det.
Update
Jahapp, kanske skulle ge er en liten update på läget. Sitter på jobbet när jag börjar på det här inlägget, har lunchrast, och jobbar det enda veckoskift som är på kvällen jag kommer ha alls här på GB. Tydligen ska jag ha två förmiddagar efter varandra de följande två veckorna. Och sedan slutar jag. Fick reda på häromdagen att alla sommarjobbare måste gå en vecka (och en dag) tidigare, eftersom det säljs så dåligt med glass, så de måste dra ner på produktionen. På lagret finns 3 000 pallar överbliven glass. Det är sick.
I förrgår stod vår maskin still i 10 timmar. Vilket är ungefär 8 timmar för mycket, eftersom det egentligen bara skulle vara sortbyte. Men vet ni vad Jari berättade för mig? För varje timme maskinen står still, så förlorar företaget 40 000 spänn. 400 000 brändes på att den stod still i 10 timmar! He-rre-gud!
Vet ni, allt känns konstigt. Jag känner mig inte som mig själv. Har aldrig längtat så mycket till helgen som nu (om man bortser från de tuffaste veckorna i skolan då). Och jag känner mig inte som den där glada som jag brukar vara. Fattar inte vad som är grejen. Känner mig håglös. Har aldrig använt det ordet i något sammanhang förut, men här passar det otroligt bra. Det är liksom slappt i hela kroppen och det känns som om det susar i huvudet, så tomt är det. Tror att jag saknar mina tjejs för mycket. Särskilt de jag inte träffat på evigheter, som Jay, Sandy, Jessica och Malla. Och så saknar jag Lini, som kommer hem imorgon som tur är.
Man tänker väldigt mycket vid maskinerna, som ni av händelse kanske har märkt. Jag kom på en sak häromdagen, och det är att han Hagamannen på jobbet som jag nämnt tidigare, han pratar PRECIS som Tage Danielsson (speakerrösten på klippet). Och vet ni, det är när jag kommer på sånt här som jag blir lite gladare när jag annars inte är det.
The helg
På lördagen var det Proppis boyish Linus som hade fest, eftersom hans föräldrar var bortresta. Själv förfestade jag lite med Derne, Sandra och Jimmy (samt Annski och Lennie en liten stund) hemma hos Derne eftersom han bor så nära att det var lika bra. Han bjöd på supergod Ben & Jerry-"Which". Myms. Sedan skjutsade pappa oss till Ledenvik Mansion, där Proppis, Cammie, Linus, Frida, Johanna, Hole och Ingela redan hade börjat festen med det man kan använda en kortlek till. Men sedan bar det iväg ut, och där blev det först sugleken, sedan apelsinleken, ballongleken och vattenleken. Himla kul var det, även fast det bara var någon/några av killarna som vann hela tiden.
Söndagen var ganska soft, åkte som ni kanske märkte på bio med najsgänget (aja, nästan alla av dem), och såg den bästiga filmen "Mamma mia!" Sedan blev det glass på Donkan innan vi åkte hem igen. Vi pratade om minnen, så många skratt blev det. Av någon anledning började flera av dem till slut skratta så fort jag började prata, vet inte vad det handlade om riktigt men. Sedan for vi vidare, och som vanligt körde Lisell om oss i Cammies bil, något som börjar bli lite av en tradition. Sedan var det allsång hela vägen hem. Härlig helg!
1. 2. 3.
1. Min fredagskväll
2. Lördagen. Jag (den på knä) och Annski kör apelsinleken hos Linus och det går sådär
3. Min söndagskväll
Najs att utnyttja helgen till fullo för en gångs skull, så jag är nöjd och glad. Det tackar vi för!
En She-Hitler på maskinen
Men så idag, kom hon över till vår maskin. Och Gud i himlen, maken till kontrollfreak har jag väl aldrig varit med om. Första gången jag reagerade var när det blev krångel vid papperet, som var den stationen jag satt på. Jag sprang dit, redo att fixa det, och började göra det som Phan lärt mig, och som jag faktiskt hunnit med några gånger under de här nästan två veckorna på maskinen. Allt under kontroll. Men vad händer? She-Hitlern springer fram och tar tag i mig och säger åt mig att ställa mig på andra sidan, där de pappersförsedda glassarna kommer ut. Så att jag ska plocka tompapperena, medan hon löser problemet. Och varför det? tänker jag, men gör som hon säger. Men inte kommer det något tompapper, och varför gör det inte det? Jo, för att jag stängde av den bana som det är fel på, så att det inte skulle komma några tompapper. Så att allt skulle bli mycket lättare. Så att jag skulle kunna göra vad som behövdes utan att förstöra för någon annan.
Och ni vet den där känslan. Den där känslan av att vara underskattad, och som många är med om när de är små. Det som fick och får så många att säga, alternativt skrika, "Jag kan själv!" Precis så kändes det. Samma känsla som det skulle vara ifall jag låt oss säga, gick i trean i mellanstadiet. Då kan man ju läsa ganska bra. Tänk er då, att vi är på biblioteket med klassen, fröken och någon vikarie vi aldrig pratat med. Fröken säger, att "Nu när ni är så duktiga på att läsa så hade jag tänkt att ni skulle få låna med lite böcker, som ni senare kan berätta om för klassen". Och så går du och hittar en bok som verkar intressant, och sätter dig och börjar läsa, som de andra barnen. När du läst några sidor kommer vikarien och säger "Låt mig läsa för dig, sätt dig här i mitt knä, så kan du titta på bilderna när jag läser". SÅ kändes det. Men, tänker man, jag sitter ju här och läser redan, ser du inte att jag kan? Att jag inte behöver din hjälp?
She-Hitler kanske bara ville hjälpa tänker ni. Nej, säger jag. Det ville hon inte. Hon är bara övertygad om att inget blir gjort om inte hon är med. Hon tror att jag inte kan ett skit utan order. 4 gånger under en timme bossade hon med mig. Det är inte okej ska jag meddela. Andra gången var när jag satt vid Vortex, då började hon gorma och ha sig för att en glass hamnade på snedden, som någon liksom råkade tappa och jag inte hann ändra på. Så det blev ett litet stopp. Sånt som händer, men som jag vet att man helst ska undvika. Men hon skrek: "Du tietta glassar! Du tietta, glassar liegga rokt! Iente tietta annanstans!" osv (jag hörde inte allt hon sa, antagligen för att jag inte lyssnade). Och vad ska man säga. Nu var det bara en droppe kvar, så skulle bägaren rinna över. Ingen annan på maskinen sitter och glor bara på glassarna, i alla fall inte de som har jobbat där i 20 år (!) som Phan, men det verkar inte hon märkt. Antagligen är det för att hon inte gjort annat än titta på glassar som flyger förbi.
Så kom det som gjorde att droppen rann över. Nästa station går ut på att först fylla på kartonger, städa upp glassar, byta plast till inplastaren om det behövs och sist att kolla så att glassarna ligger rätt i kartongerna. Vissa sätter sig och kollar på kartongerna, andra glider runt nära vågen så att de är där ifall det händer nått. När jag precis gjort och kollat allt och samlat ihop alla glassar på golvet, så är hon där igen. "Du behiöva inta vara där, du ska sietta och tietta kartongger!" Och det var fanimej droppen. Fy fan vad jag blev arg. Men jag visste inte alls vad jag skulle säga. Jag bara visste att jag hatar henne, över allt annat. Vet ni varför? Jo, för att hon verkar vara övertygad om att jag är totalt förståndshandikappad. Vilket jag, för er som inte vet, alltså inte är. Nu blir jag väldigt sällan arg. Jag tror att bara två av mina kompisar sett mig arg. Men då ville jag bara skrika: "Men kärringjävel! Tror du att jag är helt dum i huvudet? Och har ingen talat om för dig att den vid pappersmaskinen, alltså DU ska kolla kartongerna under tiden medan jag städar upp? Du kan ju inte ett skit! Och för i helvete, sluta tro att du bestämmer över mig!" En vuxen version av "Jag kan själv!" skulle man kunna säga. Men som den svensk jag är höll jag käften och satt och tjurade så fort hon kom i närheten. Men fylldes av kärlek när Phan eller nån annan kom, för att de inte är som henne. Antar att det är därför jag skriver här, för att bli av med känslorna.
Så går jag och sätter mig, och hyperventilerar, så arg är jag på tanten. Jag märker att det är ganska lungt, märker att oj, det är ju typ en massa kuddar i taket. Och så kommer hon IGEN och säger så att spottet flyger åt alla håll (och en del av det hamnar på min kind): "Du tietta kartongger! Iente tiänka po framtid! Du sitta tietta kartongger, eller du går!" Den här tanten är inte sann tänker jag. Hon har just ropat på mig och befallit mig att sitta ner på stolen, som jag redan var beredd att göra, och när jag sedan sitter på stolen, så skäller hon på mig för att jag tittar mig omkring. Och inte nog med det. När hon senare är på samma station, så står hon vid Vortex och kollar inte ett skit på kartongerna, för hon har ryggen emot. Fattar ni hur arg hon gör mig? Låter inte det som en äkta She-Hitler?
Skulle inte förvåna mig om hon säger till mig att vi borde attackera England och ta över Polen, samt sätta alla sommarjobbare i koncentrationsläger.
Och Märdie, ifall du kanske skulle träffa på henne på jobbet, så ser hon ut som Kommandoran i Emil i Lönneberga (bilden) och har lila hår som sticker ut under hatten. Så att du vet.
Helgen som gått
Man kan säga att helgen inleddes med en pizza på Venezia tillsammans med Märdie i fredags. Vi skulle ha en avskedsmiddag, för det var enda veckan vi jobbade tillsammans. Vi var båda helt slut, och jag var så trött och hungrig att jag höll på att spy. Eller så var jag bara sjuk, vad vet jag.
På lördagen var det Dernes place som gällde, för att fira att han snart var 19 år. Jag och Lini köpte hela "Bert"-serien till honom. Det var uppskattat, vilket ju är förståeligt, eftersom "Bert" är helt sjukt bra. Jag kom nästan sist, för när jag kom var redan Lini, Axel, Märdie, Ebby, Linda och Lollhoe där, men Joe kom förbi en stund även hon, och lite senare kom Lissie samt Elin och Lindberg. Det var trevligt hos Derne, och jag ackompanjerade musiken med mitt flaskspelande. Har det på film, så om ni vill kanske jag lägger upp den här på bloggen, haha. Efter ett tag kände vi att vi ville hitta på något annat, och Paulina skulle iväg och fira ett annat födelsedagsbarn som hon kallar Gicht. Vi hängde med, men det visade sig ganska snart att det inte var ett ställe man ville vara på, på något vis faktiskt. Inget emot födelsedagsbarnet, men det fanns ju vissa som uppenbarligen glömt hur man beter sig. Jag förvånades över hur omogna de var, jag var verkligen helt chockad. Det var i princip bara tre trevliga personer på hela stället. Jag ringde Annski, som tyckte att vi kunde komma till Malmköping.
Så off we went, jag, Märdie, Derne och Ebby, efter endast två minuter. Jag minns inte ens resan dit med Dernes pappa som chaufför, så fort gick den. Det första vi gjorde när vi kom till värdshuset var att hitta Annski, som satt nere i källaren med Lennie och några till. Sedan letade vi upp Jimmy som hade deltagit i Hosjö Open tidigare på dan. Som alltid när det är fest i Malmköping var det hur kul som helst. Människorna är faktiskt generellt mycket gladare och öppnare där än i Flen tycker jag. Jag träffade massor med nya, trevliga människor, men det var ju najs att träffa de man redan kände också, som Jeff, Emil, Biffen och Åkerlund m.fl. Den enda jag saknade där inne var Sandy (som ju trots allt är Malmköpingsbo). Att sedan ta sig till efterfesten tog ett tag, även fast det inte alls var långt bort. Vi gick till Anita, som hade massor av söta djur. Det var najs där, och jag testade om killar kan uppskatta min hårmassage lika mycket som tjejsen (och då särskilt Sandy, Jay och Sofia), och svaret blev: Ja. Åkerlund, Jimmy, Oscar och Biffen fick agera testpersoner, och Åkerlund (eller ska jag säga Rasmus på luffen? maha) somnade. Skjuts hem fick vi av Ebbys mamma, och precis när de släppt av mig visade det sig att jag glömt min väska hos Anita. Pra gjorrt!
Söndagen bestod av chill och åter chill. En sann bakisdag. Efter en riktigt rolig lördag. Tack ni som gjorde kvällen precis som den skulle vara!
Ett snack över flygande glassar
Han: Nästa vecka börjar vi jobba klockan sex.
Jag: Haha, japp!
Han: Tror du att du klarar det?
Jag: Jadå, det ska nog inte vara några problem.
Han: Du vet, de där veckorna man jobbar morgon. Det är som jobbigast att gå upp de första fem dagarna.
Jag: (tystnad)
Han: (tystnad)
Jag: Jahaa! Det tog ett tag innan jag fattade.
Han: Det var det som var meningen.
Jag: (tystnad)
Han: (tystnad)
Jag: Okej.
Och vet ni. Jag har en konstig magkänsla över honom. Han är en såndär som skulle kunna vara en mördare, som Hagamannen. En familjefar som ingen trodde skulle kunna vara en mördare. En sån.
Men jag ser igenom honom. Mig kan han inte lura.
Min polare fru Lindroth
Dessutom så har fler börjat ta mer kontakt med mig. Som idag, när jag gick hem från gymmet, så stoppade en dam mig, och frågade om jag visste vad det varit för brand där runt Hammarvallen. Jag svarade att jag inte visste och gjorde mig beredd att gå vidare. Men hon fortsatte prata, fru Lindroth, som hon kallade sig. Oj vad saker hon hade att berätta. I en timme pratade hon. Hon nämnde bl.a 3 barn, 4 barnbarn, 2 barnbarnsbarn, 3 som varit dumma mot hennes barn eller barnbarn och 3 som fått cancer. Hon berättade om när hennes mamma och pappa var vid hovet i Ryssland innan hon blev född och såg en general bli spetsad av kommunister, och om när hon fick både den svenske stadsministern (Erlandsson tror jag att han hette) och Finlands president till ett dop i Sparreholm.
Hon hade saker att berätta kan jag tala om! Men jag ska inte rabbla upp allt hon sa, det ska ni få slippa. Men det jag inte fattar är hur hon liksom får till sina skruvar. Jag menar, hon glider från ämne till ämne lite sådär "apropå", även fast det inte är "apropå" om ni förstår vad jag menar. Hon pratade så mycket att jag inte hann säga att jag var tvungen att gå förrän hon andades efter sisådär 50 minuter, och då bad hon om ursäkt, men fortsatte ändå att prata.
Jag kunde inte låta bli att skratta då och då. För hon påminde så mycket om Henrik Dorsin i Parlamentet. Precis så var hon, fast hon pratade med finlandssvenska och höll på i en timme.
Trevligt
Och apropå bion, så var mamma och jag alltså och såg "Sex and the city", för det blev inte av i fredags. Hade jag inte lovat mamma det hade det blivit grillkväll hos Lissie med en massa najs folk, men nu blev det som det blev, och de fick ha det trevligt utan mig. Dessutom så vill jag ju träffa mams innan hon åker till England och är borta i typ två veckor.
När man ser en film för andra gången så är det lite annorlunda än första gången, och igår var inget undantag. Den här gången fattade jag vad Miranda menade när hon sa "Ja, fast om den andre inte kommer, så är man ratad och står på en bro. Inte lika bra". Dessutom så tänkte jag på att inte nog med att Carrie sover i pärlhalsband - Miranda hade högklackat vid poolen när de var i Mexico. Hm. De är inte särskilt mycket för bekvämlighet de där brudarna. Men desto glamorösare blir det förstås.
Nu: tillbaka till jobbet, och sedan gymmet.
"Var ligger Fjol?"
Jag: "Var ligger Fjol?"
Mamma: "Fjol?"
J: "Jaa, hon på tv sa att det var mycket finare väder i Fjol."
M: (skrattar halvt ihjäl sig)
J: "Vad?"
M: "Älskling, man säger ju 'i fjol' när man menar 'förra året'!"
Och då blev jag både häpen och lite besviken. Fjol hade jag ju sett fram emot att åka till, uppleva och senare prata om med alla som ville höra på, precis som alla andra. Men det var alltså inte en stad. Pilutta mig, eller vad man nu säger.
Staden Fjol?
Phan
Phan kan inte säga R. Och hon är helt galen. Och faktiskt en väldigt bra pedagog. Så här lär hon mig hur man ska göra:
- Om hon pekar på något och säger "inte", så betyder det att jag ska låta bli att göra vad helst man kan göra med det hon pekar på.
- När hon säger "inte bla" och gör en handling samtidigt, så säger hon att jag inte ska göra som hon gör.
- När hon säger "bla" och gör tummen upp så innebär det att jag gjorde rätt, och alltså inte gjorde som hon gjorde när hon sa "inte bla".
Glassen vi gör (och kommer göra i två veckor) är päronsplitt. Ifall ni ville veta, alltså.
Hur jag gör med mina mejl
Nu är det så att jag har märkt hur jag gör när jag får de där mejlen. Om det står bra saker, så behåller jag mejlet, ifall jag skulle må dåligt och vill få lite peppning eller bara känna att "Jaha, det här är kanske en bra dag i alla fall", ni vet. Då är det tänkt att jag kan gå in där och kolla. Det gör jag aldrig. Men jag ger mig i alla fall möjligheten. Idag sparade jag den här (inte lika bra som det kan bli, men ändå ganska najs):
Om det är dåligt så tar jag inte till mig det jag läser för fem öre. Och för att hindra det ytterligare från att påverka mig så tar jag bort inlägget. SWISH! säger det, och så är det borta. Nu kan det inte skada mig mer. Detta mejl kan be sin sista bön:
I've got the power! Mohaha.
Bridget Jones och jag
Ur Bridget Jones dagbok, s. 93-94:
"07.00. Väger mig.
07.03. Kryper i säng igen, modlös efter vägningen. Mår dåligt. Somna om lika otänkbart som att stiga upp. Tänker på Daniel.
07.30. Hungern tvingar mig ur sängen. Lagar kaffe, funderar på grapefrukt. Tinar chokladcroissant.
07.35-07.50. Tittar ut genom fönstret.
07.55. Öppnar garderobsdörren. Stirrar på kläderna.
08.00. Väljer skjortblus. Försöker hitta korta svarta stretchkjolen. Drar fram kläder från garderobsgolvet på jakt efter kjolen. Går igenom byrålådor och letar bakom stol. Rotar igenom korgen med smutsvätt. Kjolen försvunnen. Tar ett bloss för att muntra upp mig.
08.20. Torrborstning (mot celluliter), bad och hårtvätt.
08.35. Börjar välja underkläder. Tvättkris innebär att enda tillgängliga trosor är enorma vita bomulls. För fula att ens fundera på, ens på jobbet (psykiskt skadliga). Tillbaka till korgen med ren tvätt. Hittar ett par svarta spets, olämpligt små - obekvämt men bättre än gräsliga tantunderbyxorna.
08.45. Börjar leta ogenomskinliga svarta strumpbyxor. Par 1 tycks ha krympt - skrevet 7 cm ovanför knäna. Drar på mig par 2 och upptäcker hål på ena vaden. Kastar bort. Kommer plötsligt på att jag hade korta stretchkjolen på mig när jag kom hem med Daniel sist. Går ut i vardagsrummet. Hittar triumferande kjolen mellan soffdynorna.
08.55. Återgår till strumpbyxor. Par 3 har hål endast i tån. Tar på mig dem. Hålet förvandlas till en lång maska som kommer att synas även med skor på. Åter till korgen med ren tvätt. Hittar sista paret ogenomskinliga svarta strumpbyxor hopsnodda till ett rep, vitprickigt av pappersnäsdukfragment. Vecklar ut, avlägsnar pappersprickar.
09.05. Har fått på mig strumpbyxorna. Tillsätter kjolen. Börjar stryka skjortblusen.
09.10. Märker plötsligt att håret håller på att torka i konstig form. Letar efter hårborsten. Hittar den i handväskan. Fönar håret. Sprayar medel mot ohyra på krukväxter och fönar lite till.
09.40 Återgår till strykningen och upptäcker envis fläck framtill på blusen. Alla andra tänkbara blusar smutsiga. Tidspanik. Försöker tvätta bort fläcken. Hela skjortblusen dyblöt. Stryker den torr.
09.55. Mkt sen nu. Röker i förtvivlan en cigarett och läser resekatalog i 5 lugnande minuter.
10.00. Försöker hitta handväskan. Handväskan försvunnen. Beslutar att se efter om det kommit något trevligt med posten.
10.07. Bara ett brev från kreditkortsföretaget betr. obetald minimiavbetalning. Försöker komma på vad jag letade efter. Fortsätter jakten på handväskan.
10.15. Bortom all försening. Kommer plötsligt på att jag hade handväskan i sovrummet när jag letade efter hårborsten. Hittar den dock inte. Till sist dyker den upp under kläderna från garderoben igen. Tar på mig jackan. Ska gå. Hittar inte nycklarna. Ursinnig husrannsakan.
10.25. Hittar nycklarna i handväskan. Upptäcker att jag har glömt hårborsten.
10.35. Går hemifrån. "
Helgen som gått
Ännu en helg har gått. Och det var en riktigt trevlig en tycker jag. I fredags var jag som ni vet hos mamma, men det blev varken ridning eller bio. Det blev istället shopping och övningskörning. Dessutom så påbörjade jag en sak som jag kanske berättar om senare.
I lördags var det glamourtema på Amazon, där vi så småningom hamnade. Men först var jag och Lini hos Derne, som kunde skryta med en ny och het dator. Sedan begav vi oss till Johanna där även Sofia, Frida, Linus, Johansson och Hole var. Det var himla trevligt och tiden bara rann iväg. Alla tjejer valde höga klackar till kvällen, så det tog väl ett tag att gå till Amazon. Men det gjorde inget, för det gjorde bara att både en och sju hann förlova sig med varandra. Eller i alla fall säga att de förlovat sig. Har det på film till och med. Själv var jag förlovad med tre. Och innan vi gick in satt jag, Lini och Derne och filosoferade på en parkbänk. Det var trevligt. Timmarna inne på Amazon har jag inte så starkt minne av, men timmarna gick undan väldigt fort i alla fall, och för första gången någonsin spelade det ingen roll hur många det var där. Det var najs hur som helst. Och efteråt träffade vi på en galen australiensare som hette Dean McNågonting. Helt galen var han. Sedan gick vi och hämtade Osis, Johannas otroligt söta golden. Därefter var det efterfest hos Johanna som gällde, och dit hade det kommit någon som kallades för Lull. Han och Osis blev kära. Sedan gick jag hem. (Och inte behövde jag tvätta ansiktet heller, då Osis tvättade mitt ansikte typ tre gånger) (Okej, det där sista var ett skämt. Osis slickade mig säkert i ansiktet fyra gånger, men inte blev ansiktet renare av det.) OBS! Bilderna är lånade av Frida.
Och i söndags gick det mest ut på att softa järnet inför idag, dvs. min första arbetsdag på GB denna sommar. Så allt jag gjorde var att ta en vända till sommarstugan. Det var mysigt. Ett bra avslut på en bra helg.
