Igår skrev Alex Schulman en krönika i Metro om hur han inte riktigt förstår hur bloggare som Blondinbella och Kenza kan vara så stora som de faktiskt är. Blondinbella och Kenza svarar genom att kalla Alex Schulman "patetisk" och säga att "hans tid som bloggare är förbi". När jag läser allt det här påminner det mig oerhört mycket om ett annat fenomen som var väldigt stort i början av 2000-talet. 

Jag kan ju åtgå från mig själv här, varför jag läser dem. Jag har läst alla bloggar jag tidigare nämnt i inlägget ett tag nu, och när man har gjort det så har man lärt känna dem så pass att man vill kolla hur det går för dem. Att följa bloggar är ju lite som att följa en dokusåpa, med enda skillnaden att de som bloggar får välja hur de vill framställas, vilket inte dokusåpadeltagarna fick göra. Jag tror att svaret på varför man kollar på dokusåpor är samma svar som man får om man frågar sig varför så många läser dessa tjejers bloggar. Och nu liknar det ju ännu mer en dokusåpa, där några personer vi lärt känna helt plötsligt, tack vare det Alex skrivit, börjar bråka med varandra.

För att jag ska vilja fortsätta läsa en blogg måste mitt första intryck göra mig nyfiken. Nyfiken på vad personen senare kan tänkas skriva, nyfiken på vad det här är för person, och som med Blondinbella - nyfiken på hur hon kunde bli så stor som hon är. För det är just det här som Alex undrar, som jag tror gör att så många läser. Under upplysningstiden fick vi människor reda på väldigt mycket som vi förut inte vetat, som att jorden är rund till exempel. Och sedan dess har fler och fler saker utforskats, och nu finns det inte alls lika många obesvarade frågor. Men här, på internet, har vi ju faktiskt något vi själva kan utforska. Kanske är det just vi som kan förstå varför Blondinbella blivit så stor, bara vi läser hennes blogg tillräckligt länge?

Jag fascineras av hur pass mycket vi människor verkar tycka om att sätta oss in i andra människors liv. Vi kollar på dokusåpor, vi kollar på filmer som handlar om andra människors liv, vi läser skvallerblaskor som berättar om kändisarna. Vi läser böcker och bloggar för att sätta oss in i både verkliga och fiktiva människors liv och vi tar upp andra människor och deras liv i våra samtal med andra människor. Och bloggar har en del gemensamt med en viss genre inom bokvärlden, nämligen biografierna, för båda handlar om verkliga personers liv. Kanske är det därför det finns så pass stora bloggar idag, för enligt en undersökning är det biografiernas storhetstid just nu. Nu vill vi läsa om liven verkliga personer lever.

Om jag bara fick fortsätta läsa en blogg av dessa tre, så skulle jag dock välja Alex Schulman. För i det läget är det kvaliteten som räknas, i det läget tar jag mycket hellre ett säkert kort, som jag vet underhåller mig. Men som det är nu kan man läsa hur många bloggar som helst om man så vill. Och så länge det fortsätter på det viset kommer vi väl antagligen fortsätta följa hur det går för Kenza och Teo, greken hon träffade i Grekland och som hon blev störtfförälskad i. Vi kommer att fortsätta följa Blondinbellas noga ihoppusslade liv, både från hennes och hennes pojkvän Nils perspektiv.

Enligt mig är det en bra egenskap att vara intresserad av en annan persons liv, att leva sig in i det den berättar och märka att det finns olika sätt att se på saker, olika sätt att leva sitt liv på. Samtidigt får man ett bättre perspektiv att se sitt eget liv på, och det går snabbare att få reda på vem man själv är, för alltid när man läst ett inlägg som behandlat ett särskilt ämne så märker man ganska snart vad man själv anser om just det ämnet. Och det är väl mycket den saken det handlar om - att vi ska få ett bättre perspektiv på vilka vi är, vilka liv vi lever. Och det är väl bara bra?