Okej, nu har jag tagit bort absolut alla jag aldrig träffat från min vännerlista på Facebook. Till och med Magnus Betnér! Vet inte varför jag hade kvar honom, kanske för att det kändes coolt att jag skrev med honom ett tag. Men nu finns ingen inte-ens-bekant kvar. Tolv pers försvann. Och just nu känns det ganska skönt, som när man städat eller så. Men om jag skulle ångra mig har jag ju i alla fall 17 vänförfrågningar från några andra främlingar som jag kan tacka ja till om jag skulle ångra mig, och det känns ju betryggande. Alltid något liksom. Herregud.