Som ni läste i det förra inlägget var det IKEA som gällde idag. Någon gång på slutet så stod pappa och jag vid några koppar som bara kostade 2 :-/styck. Pappa sa att "Billigare än så här blir det ju inte!", och så kommer Maria Möller upp och säger att "Ja, jag ska ha fest och hyran för koppar kostar 4 :-/styck, så det är ju lika bra att gå hit och köpa några istället. Hur bra som helst!" Jag såg direkt vem det var, och blev så glad över att hon var lika trevlig som hon verkar annars också. Sedan fortsatte vi prata om hur det kan komma sig att de var så billiga, och när jag gick därifrån frågade jag pappa (genom att skriva på mobilen) om han sett att det var Maria Möller. "Ja, nu när du säger det" var hans svar.

Nu i efterhand ångrar jag att jag inte berättade hur bra jag tycker att hon är, eller att jag inte bad att få ta ett kort. Det hade hon säkert inte haft något emot menar jag, så öppen och social som hon verkade. Jag hade henne som favorit ett tag, då jag härmade hennes Carola-imitation. Jag är ganska bra på att imitera kändisar när några andra imiterat dem, som Christine Meltzers Silvia ni vet. Or so I've heard.

Första veckan efter att jag sett Maria Möller på tv för första gången gick jag runt där, och sa saker som "Wooahaaa woahaaa, Jag vill tacka Gud, för att han visar, er, att JAG, Carola, finns, andas och ger, ER, min KÄRLEK!" med munnen sådär så att man låter som Carola. Som Maria Möller gör när hon imiterar henne. Jag såg upp till henne. Visst, det förstördes lite när hon var med bland komikerna hos Babben, men det glömmer vi lite nu tycker jag. Och lite kul är det, att igår när vi var på Vingåkers Factory Outlet så var Joe Labero där, och så på IKEA idag så snackar jag med Maria Möller. Fast roligast är väl kanske att jag på något vis tycker att det här är coolt, för de är ju bara vanliga människor, som du och jag. Varken mer eller mindre. Men det är lätt att glömma sånt ibland.