I lågstadiet, på den tiden Söderskolan var mitt andra hem, så var mimning mäkta populärt i klassen. Första gången jag såg någon mima var när Isabelle mimade till Robyns "Do you really want me" inför klassen. Två gånger ropade klassen "En gång till", så hon framförde den tre gånger. Det var i ettan. Det var mest hon och Emilia som mimade i klassen, och många låtar blev det. Men Märdie och jag hade våra planer vi med. Jag vet inte hur många gånger vi var hemma hos mig och mimade till en särskilt låt. Vi övade in något som liknade dansen till "You're the one that i want" där vi under refrängen stod mittemot varandra och den ena lutade sig bakåt medan den andra lutade sig framåt, och så växlade det sådär. Men eftersom vi båda redan då var sådana perfektionister ville vi inte framföra den förrän den var perfekt. Det blev den aldrig.

Här är låten, som klassen aldrig fick se min och Märdies tolkning av.