Jag var på något som kallas Riskettan idag. Det är nytt obligatoriskt moment man ska göra för att få körkort, och det går ut på att delta i en utbildning i alkohol, trötthet och droger i trafiken. Igår, när jag ännu inte varit på det, förstod jag inte riktigt varför det var nödvändigt. Men efter idag kan jag inte säga annat än att alla borde få höra det jag gick höra. För anledningen till att den här nya delen tillkommit är för att antal olyckor som beror på just droger och trötthet bara ökar. Visste ni att det i trafiken kör 12 000 rattfulla personer varje dag? Det är ju som en hel stad med fyllon som bestämt sig för att göra Sverige till en farligare plats!

Förutom lite föreläsning och diskussioner fick vi också se två filmer. Den ena heter "Farväl lillebror", och den andra heter "Att döda ett barn". Och den sistnämnda var så otroligt bra. Den bygger på novellen av Stig Dagerman, som också den är sjukt bra. Den har ett sånt där slut som får mig att rysa för att det är så bra skrivet.

Filmen är lika bra den. Om inte bättre. Stellan Skarsgård är (en helt suverän!) berättarröst, barnet spelas av hans lilla son Valter Skarsgård, och Alexander Skarsgård regisserar. Jag vet inte om ni inser hur bra det blir med den kombon. Så här har ni den, den bästa kortfilmen jag sett. För den är fin, den är viktig, och den har vad som krävs för att man ska förstå. Förstå något många glömmer. Att uppmärksamhet i trafiken är något viktigt. Att allt som börjar som en helt vanlig dag, kan sluta som en dag man aldrig glömmer. Att det här kan hända vem som helst, när som helst. 

Och då. Då är det försent. Och det säger Stellan bättre än någon annan kan.