Att mista en vän

Jag hade just fyllt elva år, och fått en jättesöt sköldpadda av mamma. Och nu skulle vi till Violas katthem, för jag skulle få en liten katt av farmor. Han var så väldigt framåt, stångades med huvudet mot mina vrister och strök sig mot mina ben. Han var så speciell, för när Viola höll fram sitt ansikte mot honom så pussade han henne. Han hade blivit hittad under en lastbil, och kunde då bara gå på tre ben. Viola tog hand om honom, gav honom namnet Gilbert, för att det var Gilbert i kalendern när hon fått honom. Men jag tyckte att han var en Musse. Min Musse.



Jag har varit väldigt orolig för honom i helgen. Han har magrat så väldigt mycket, knappt ätit alls, bara legat hela dagarna. Han har inte kurrpratat, inte tiggit mat, inte försökt öppna badrumsdörren när jag är där inne. Sånt som han annars alltid gör. Så igår åkte vi till veterinären, och det visade sig att han hade njurfel. Min lilla kille. Det var inte ens värt att försöka. 17.17 fanns han inte mer. Och det var så konstigt, för jag såg direkt när Musse slutade finnas till, även fast jag bara såg hans nacke och rygg. Jag ville så gärna att det skulle vara annorlunda, att han skulle få finnas kvar lite till. För mig var han, och har alltid varit, den perfekta katten.



Det finns så mycket med honom jag kommer sakna. Jag kommer sakna att ringa hem till pappa, och innan jag avslutat samtalet fråga vad Musse gör. Jag kommer sakna att fråga vad han varit med om för äventyr när jag varit borta några dagar. Jag kommer sakna att komma hem, och innan jag gör något annat, leta upp var Musse är. Jag kommer sakna att när jag satt mig tillrätta, så är han inte där han var när jag kom hem, utan nu vid mina fötter. Jag kommer sakna hur han luktar på mina fötter, golvet eller vad det nu är han lägger sitt huvud på, innan han lägger sig tillrätta. Hur han nästan alltid låg på rygg och sov, utsträckt och trygg. Hur han alltid lade sin tass på mitt lår när han ville ha bananen jag åt. Hur han ville äta allt vi åt, och slickade sig om munnen när han såg kyckling, skinka och räkor. Hur han alltid låg kvar på precis samma ställe och i samma ställning som vi lagt honom, i i flera timmar, bara vi var i närheten. Hur han utan problem kunde öppna en stängd dörr bara genom att krafsa, och hur han alltid lät så förvånad över hur det gick till. Hur han stångade sin panna mot ens ben när han ville ha mat. Hur han stampade med höger tass mot blomblad, händer, papper och påsar. Hur han allltid kurrhälsade när han såg mig eller kände min hand i hans päls. Hur han alltid nuddade ens mun med nosen, för att han ville lukta på vad man just ätit. Hur mitt pekfinger försvann i hans tjocka päls. Hur hans bakben såg ut som 1700-talsbyxor. Hur han alltid låg vid mina fötter när jag vaknade. Hur han de sista åren slickade på en istället för att bitas när man busade med honom. Hur han var som en ragdoll när man plockade upp honom, och kurrade när man bar runt på honom i huset. Hur han alltid var tvungen att lägga köttet vi gett honom på en matta av alla ställen, och hur han skakade på det innan han åt upp det. Hur hans alla ljud alltid hade kurr i sig, även jamningarna. Hur han lärde sig själv att gå på toa utomhus, och hur han precis som en hund hängde på låset när han kände att det var dags, så vi behövde aldrig rensa kattlådan. Hur han alltid lekte med låtsasmöss om kvällarna och kanske en insekt som förirrat sig in i vardagsrummet, och hur han slängde med huvudet när han höll i bytet med tassen. Hur jag ibland inte kunde sova utan honom under armen, och hur han då låg kvar tills han trodde att jag somnat. Hans trippande steg uppför trappan till mitt rum, och hur han ställde sig som i en krigsherrepose i min dörröppning, innan han kurrade till för att sedan sova hos mig. Hur han började kurra när man borrade ner näsan i hans axel. Hur han alltid kom när man knuggade fingrarna mot varandra. Hur jag gjorde om låtar (som till exempel "Min kära lilla ponny" eller vad den heter) så att de handlade om honom, och hur han alltid såg så glad ut när jag gjorde det. Hur perfekt han var att krama när man var ledsen. Hur rosa hans nos var. Hur mjukast i världen och rosa hans tassar var. Hur jag ibland kände att det enda som behövdes var lite gos med honom. Hur jag aldrig kunde låta bli att pussa på honom, för att han var så väldigt väldigt söt.




Och så idag kom alltså dagen då jag skulle säga farväl. De här bilderna togs när jag sade hejdå till Musse, precis innan han skulle sluta finnas. Han var lite rädd, för sjukhus är allt bra konstiga ställen. Men jag höll honom en sista gång, borrade in min näsa och drog in lukten av honom, och viskade lugnande saker till honom. "Allt är bra gullegos, allt är bra." Men för mig kändes det inte bra alls. Att veta att det här var sista gången. Man ser det inte, men jag gråter. Så höll jag och strök hans tass en sista gång, som föralltid kommer vara den lenaste och vackraste lilla tass jag någonsin sett.




Efteråt. Det var så otroligt konstigt. Att klia honom under hakan utan att han körde fram sina morrhår som en liten valross. Att snusa på hans öra utan att det ryckte till. Att pussa honom på nosen utan att han nosade på min mun. Att inte höra hans hjärtslag ticka längre. Att han inte var han längre, utan bara låg där, som det vackraste lilla gosedjur. Jag grät, så vacker var han, och har alltid varit. Det tog väldigt lång tid för mig att sluta klappa och pussa på honom, men efter ett tag så förstod jag att jag var tvungen att säga hejdå. Så jag gav honom tusen pussar för alla saker som får mig att älska honom så mycket. Och så viskade jag i hans öra: "Sov så gott finaste Musse. Jag älskar dig så."

Och sedan var det inget vi. Bara jag.

Kommentarer
Postat av: M

åh annG, jag gråter många tårar när jag läser det otroligt vackra du skrivit. det gör så ont att mista en vän, men att minnas allt det fina ni hade tillsammans gör det om möjligt lite lite lättare. försök att minnas det med glädje, särskilt i de stunder då sorgen håller i dig som mest. du är så fin och Musse hade sådan tur som fick vara hos dig. många pussar och kramar! <3

2010-08-24 @ 21:09:42
URL: http://maddyyyy.blogg.se/
Postat av: Sandra

<3

2010-08-24 @ 21:52:13
URL: http://sandranlundh.blogg.se/
Postat av: lina

nu sitter jag här och verkligen störtgråter annG. det gör så ont att läsa det här för jag vet så väl hur det känns. jag hatar att djur inte finns för alltid. att trampdynor slutar vara varma. det är så hemskt. men som jag skrev förut; det är vi som mår dåligt efteråt, inte djuren. de har det alldeles toppen uppe i sin himmel tillsammans med alla sina kompisar. och de väntar på oss precis så länge som det behövs :)

2010-08-25 @ 12:07:10
URL: http://ramlad.blogspot.com
Postat av: josephine

här sitter jag med tårar i ögonen och läser dina underbart vackra ord. din kärlek till musse strömmar genom varje ord du skriver, och jag förstår verkligen vilken underbar katt han var. och vilket underbart liv han fick tillsammans med dig! han fick det bästa tänkbara slut, i sin mattes famn - omringad av din kärlek till honom. han har det bra där han är nu :) en sak är jag säker på, musse kunde inte ha haft ett bättre liv. <3

2010-08-25 @ 13:46:58
URL: http://idungatan.blogg.se/
Postat av: farmor

Kära Angelica! Trots att vi talat så mycket om Musse de senaste dagarna blev jag SÅ ledsen igen då jag läste allt vackert Du skrivit om Musse. Du vet att även jag tyckte att han var speciell - han låg ju hos mig i sängen då han bodde hos oss. Musse har det bra nu och han har alltid haft det bra hos Er. Tänk på det. Kram. farmor

2010-08-26 @ 09:49:47
Postat av: Elin

Du är så fin AnnG. Musse var världens lyckligaste katt som hade dig som matte. <3

2010-08-26 @ 12:21:33
Postat av: Sofia

jag sörjer med dig AnnG :( Lilla fina musse. fattar det inte. Han hade iaf en väldig bra matte som älskade honom!

2010-08-29 @ 20:41:30
Postat av: Anonym

Hejsan! :)



Har suttit och försökt ta mig igenom alla dina inlägg från när du var i australien, sjukt mkt du har gjort:D anledningen till att jag läste är främst att jag och en kompis ska åka iväg den 27 oktober på en liknande resa. Såklart så bubblar det av frågor kring i princip allting. Så jag undrar om du har lust att svara på några frågor? lättast är väl att ha kontakt via mail. Maila gärna mig på johannabender@live.se om du har lust :)



Tack på förhand, Johanna

2010-09-01 @ 16:36:52
Postat av: jennie

♥ ♥ ♥ ♥ ♥



PS. I love you. ;)

Haha, jag äslar den filmen, men klarar inte av att titta på den längre, jag börjar gråta av introt bara för jag vet vad som händer.

Och när man ser Gerard Butler RAAAAWR!

Men, min egen prins är här nu! Och jag är så kär sp jag nog spricker!

tycker det är så roligt att du var med under den tiden vi blev kära, hihi. Kanske var den världens sötaste ängel som gjorde så det blev som det blev? :) DU alltså. :)

2010-09-02 @ 15:49:39
URL: http://eightfebruary.blogg.se/
Postat av: ice

förlåt för jättesent svar! men tacktack! :)

2010-09-02 @ 18:16:21
URL: http://isatousinghatehs.blogg.se/
Postat av: AnnG

M: Aw, Märd, du är så fin. Tack så jättemycket, jag är så glad att jag har dig! Pusspuss och kramar! <3



Sandra: <3



lina: åh, lini. du skriver så fint. jag älskar trampdynor. särskilt rosa och varma. jaa, du har rätt, de har det bra, och snart ses vi igen! :) puss!



josephine: aw, finaste josse. tack så jättemycket, för att du förstår så bra, för att du skriver så fint och för att du finns. du är den bästa! <3



farmor: Fina farmor! Jag ska komma ihåg det. Tack och kram!



Elin: Aw, Jay. DU är fin. Och tack <3



Sofia: Tack Sofia! <3



johannabender@live.se: Men gud vad roligt :D Jag skickar ett mejl på direkten!



jennie: Haha :D AAW! Du är ju världens gulligaste. Och ni är världens gulligaste tillsammans! Hälsa Jamie!

och ♥ ♥ ♥ ♥ ♥ !

2010-09-02 @ 19:33:23
URL: http://kastasand.blogg.se/
Postat av: Anna

Å AnnG jag får tårar i ögonen av att läsa det här! Lilla söta Musse, han var verkligen speciell och det inte så konstigt när han hade dig som matte. Han var nog min favvo katt, trots att han alltid bet i mina fingrar det första året ;) Jättefin bild på honom med nallen! :( Massa Pussar och kramar på dig, jag vet att du är stark! <3<3

2010-09-09 @ 09:26:40
Postat av: AnnG

Anna: Finaste fina Annski, tack så mycket för att du finns! <3 Jag vet att han tyckte om dig med, du var ju den som träffat honom mest av alla, även när han varit bitig! ;P haha. Fast de var ju bara de första åren, som du sa :) Och tack igen! Pusspusspuss! <333

2010-09-19 @ 21:14:04
URL: http://kastasand.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback


>br/>
RSS 2.0