Minnen ger dig viingar!
Australien var all in all en riktigt fin resa, det var det. Jag älskar och älskade mycket med den. Människorna, gemenskapen, äventyret. Jag var ofta lycklig, eller rent av euforisk. Men när jag inte var det. När jag inte var lycklig, men ville bli det, då var det alltid några särskilda minnen jag plockade fram ur minnet. Det finns mycket fint och kul som delat med fina människor i mitt liv. Men det var vissa minnen som gjorde mig glad oftare än andra där borta i Aussie, då jag kom på att de var riktigt effektiva glädjepiller. Minns ni dessa?
- Slow motion-håltimmen. Vad jag minns hade några av oss gått förbi en massa skåp i skolan, där båda fått samma impuls att grabba tag i en persons kroppsdel. En person de inte kände så bra ska tilläggas. Vad som händer är att vi börjar tänka oss denna persons reaktion om detta hänt, i slow motion. Det hela börjar utvecklas till att vi kommer på fler och fler roliga scenarion där en person skriker "NOOOO!" i slow motion av olika anledningar, och alltid har denna person ett obetalbart ansiktsuttryck. And there's liksom no end to it. Vi kommer på fler och fler roliga slow mo-situationer, den ena roligare än den andra. Jessica som alltid är lika klockren visade hur det skulle vara om någon ringde 112 i slow motion efter en olycka, och det är den jag kommer ihåg mest. Det hela var så roligt att min mage värkte i säkert en timme efter allt skratt! Underbart är vad det var!
- När vi satt några stycken i det som då var studioverkstaden och pratade om en alldeles särskild glass. Jag har nämnt det här förut i bloggen, när jag skrev om Jay. Paulina berättade att hon spruckit läppen, och att det var på grund av en isglass. Elin fick det timslånga underbara samtalet att låta mer och mer perverst ju mer Paulina försökte förklara hur det egentligen kom sig, vilket hon kände var nödvändigt då Elin Jay uppenbarligen feltolkade allt hon sa. Hon lyckades aldrig, Jay var helt otrolig. Det var så kul att jag trodde att jag skulle dö där och då.
- Rygg-mot-mage-leken-rasten. Paulina låg på en bänk i skolan en dag i gymnasiet. Och eftersom jag också ville ligga ner, men inte fann någon annan bänk, lade jag mig helt sonika på henne, så att jag har min rygg mot hennes mage. Lina tycker detta är mycket roligt, och börjar skratta, vilket gör att jag också börjar skratta, vilket får henne att skratta ännu mer, och efter inte en särskilt lång stund ligger vi där i en hög och vrider oss av skratt båda två, och bara kan inte sluta. Jag vet inte om ni sett youtube-klippet på de två bebistvillingarna som ligger och skrattar med varandra, men ungefär så var vi. Det var ett riktigt skratt-domino. Om en skrattade, brast den andra ut i skratt, och så höll det på hela rasten tills vi tillslut inte kunde andas. När rasten var slut hade jag så ont i magmusklerna att jag knappt kunde resa mig upp. Good times!
- Sugleken en mini-julafton hos Jessica. Ett spelkort. En Angelica. En Märdie. Ett fallande spelkort. En läpp istället för ett spelkort. 12 personer som, som i slow motion, tillsammans faller till marken i ett unisont, ljudlöst asgarv. Där ligger vi som en stor bunt glädje, hur länge vet jag inte, och skrattar tills vi dör. Sedan återuppstår vi, till en bunt mycket flummiga, fnittriga människor. Just då, var vi bara en lycklig massa, för att vi hade varandra, och för att vi dessutom var tillsammans.
Sånt. Sånna minnen fick, och gör mig, alltid gladare än jag var innan.
På valborg för två år sen var vi små, och försökte prata skånska
Jag minns att personligen så var jag imponerad av Tommys skånska, hans professionella intervjuteknik, men framförallt hans improvisationsförmåga, när jag spelade in det här. Och Sahara Notnice i form av Paulina och Jay var lika förtjusta de med. Jimmy gillade inte Schulman, men däremot producenten. Folk på youtube verkar vara avundsjuka på pojkarna i klippet, för en har kommenterat klippet med "Det störiga är att tjejer alltid skrattar åt dåliga skämt!" Det tycker jag är kul. Men inte lika kul som att se det här klippet igen. För det här var från en helt fantastiskt rolig tid, och det är tiden precis innan vi tog studenten.
Nu åker jag!
Gud, jag har en sån resfeber just nu. Jag har sovit knappt en timme idag, då jag haft saker jag velat göra klart. Flera av de planerna får vänta tills jag kommer hem. Men just nu känner jag mig illamående, jag fryser och är skittrött. Jag kan inte tänka. Så antagligen blir det jag skriver mest blaha.
Men det här ska bli kul! Och jag kommer sakna er. Tänkte visa er förresten, vad jag skrivit på armen.
Det är från en fin dikt som jag älskar. Och den handlar om er. Den ska jag kolla på, om jag någon gång känner mig rädd eller ensam. Och så ska jag göra som jag ibland gör när jag är ledsen - jag tänker mig att jag står i en stor gruppkram med alla människor jag älskar, som skrattar och ler. Då blir jag glad och varm.
Nästa gång vi hörs är jag i Australien. Och jag tror, att då kommer jag vara glad.
Efter Erik Hassles konsert igår kom jag på en grej;
Jag är lycklig!
Jag sitter här och kan inte riktigt förstå vad som just hänt. Att jag för precis tre timmar sedan nu, tog körkort. Att jag kan ta bilen nu om jag vill, utan att ha någon bredvid mig. Teoriprovet gjorde jag i måndags, och Sofia var gullig nog att följa med som stöd. Det fick mig att känna mig trygg. Idag följde ingen med som stöd, men jag kände mig lika trygg ändå. För innan jag körde upp tänkte jag på alla fina människor som finns i mitt liv, som stödjer och peppar mig (tack Lini!) och är hur fina som helst.
Precis innan jag gick till körskolan för att köra upp lyssnade jag sönder på den låt som kan få mig mer peppad än någon annan låt. Det är "I believe" av Yolanda Adams, den låt som spelas i slutet av den underbara filmen "Honey". Jag blir alltid så lycklig av den, både musiken och texten. Särskilt texten faktiskt. Den är magisk. För jag ryser alltid när jag ser det här klippet (oftast vid 2:46).
Den fick mig att känna som om jag hade klarat provet innan det ens börjat. Det är väl fantastiskt, inte sant.
Det märkligaste på länge
Jag stannar vid kylskåpet och tänker: "Nej, det kan inte.." och öppnar. Och visst, där ligger den, min mobil. Och jag inser att det är där den har legat sedan klockan sex igår kväll.
Tankar kring detta:
1. Jag måste vara rätt dum i huvudet.
2. Jävlar i min lilla låda vad jag aldrig någonsin ska klaga på Nokia. Jag har tappat min mobil i backen massvis med gånger, råkat tappa den i vattenglas, och nu förvarat den i ett kylskåp i nästan ett dygn. Och den är fortfarande helt oskadd, sånär som på några skråmor på skalet. Fantastiskt.
3. När jag läser föregående punkt så inser jag att jag inte bara är "rätt dum i huvudet", jag är dessutom ett riktigt klantarsel. Med en, ursäkta ordvalet, jävla massa tur.
Det är inte tur i oturen vi snackar om här. Det är tur i klantigheten. Även om inte låter lika klatchigt, så vet jag inte hur man ska uttrycka det på ett bättre sätt. Tur i klantigheten. Ja jäklar.
Dagens bra och anus
Bra: Jag upptäckte den bästa kombinationen på länge; Thaimat med mjölk som dryck. Sötsur sås och mjölk är oslagbart. Ljuvligt!
NU
Må så gott alla!
Utmanad av Emmie
25 år!
2. Vem var den sista du träffade?
Hibo!
3. Hur lång är du?
165 cm
4. Vilken var den senaste film du sett?
"Paper Moon"
5. Vem ringde du senast?
Pappa!
6. Hur löd ditt senaste sms och till vem?
Till Milli. "Cammie, vi sprang in i din ärkerival på Urban Outfitters för en stund sedan ;) :D Pöss"
7. Vad är dagens planer?
Har sprungit runt i Stockholm hela dagen, så nu tänkte jag snart ordna mig ett litet fotbad och pedikyra fötterna lite! Majs!
8. Föredrar du att ringa eller skicka sms?
Beror på vad det handlar om, men oftast blir det sms. Sitter väl i sedan min tid som telefonfobiker!
9. Är dina föräldrar gifta, sambos eller skilda?
De separerade strax innan jag fyllde ett år, och sedan dess har inget förändrats!
10. När såg du senast din mamma?
Oj, det var nog ett tag sedan. Det var när vi just kommit hem från Italien, så det är väl precis två veckor sedan tror jag!
11. Vilken ögonfärg har du?
Blå med gula fläckar. Så ibland kan de se gröna ut också!
12. När vaknade du idag?
Halv nio!
13. Har du någon gång hittat en katt?
Jaa, i sommarstugan när jag var liten så hittade vi en vit liten kattunge. Den var väldigt väldigt söt.
14. Vilken är din favoritplats?
Oj. När jag är lycklig och glad på ett ställe, så är det min favoritplats för tillfället. Det är liksom olika varje dag!
15. Vilken plats föredrar du minst?
Mörka och läskiga parker.
16. Var tror du att du befinner dig om tio år?
Det får vi se! Huvudsaken är att jag fortfarande är nöjd och lycklig!
17. Vad skrämde dig som barn?
Högt gräs. Still does. Där finns nämligen mina två värsta fiender - gräspollen och fästingar.
18. Vem fick dig att skratta senast?
Hibo!
19. Är du för ung för att äga vinylskivor?
Ingen är väl för ung för att äga någonting?
20. Har du stationär eller bärbar dator?
Både och.
21. Sover du med eller utan kläder på dig?
Ibland med, ibland utan
22. Hur många kuddar har du i sängen?
Två!
23. Hur många landskap har du bott i?
Ett!
24. Har du någon gång spytt på fyllan?
Jag har fått berättat att jag har det. En gång. Som tur var hade jag minneslucka precis just då! Ha!
25. Föredrar du skor, strumpor eller barfota?
Jag tycker om alla tre! Fast barfota på en sandstrand slår ju det mesta.
26. Är du social?
Det skulle jag säga att jag är!
27. Vilken är din favoritglass?
Ben & Jerry's Half Baked. Samt Magnum Double och Magnum Strawberry White.
28. Vad skulle du göra om du vann en miljon?
Ojoj. Resa, spara, skänka bort lite till välgörenhet, bjuda mina vänner på något skoj!
29. Tycker du om kinamat?
Nej!
30. Tycker du om kaffe?
Mnjaaa.
31. Vad dricker du till frukost?
Oftast vitaminbrus och vatten!
32. Sover du på någon särskild sida?
Magen oftast tror jag.
33. Kan du spela poker?
Haha. Jag kallas i och för sig för "Pokerproffset" så! Haha! Nej, jag är inte så bra på det.
34. Tycker du om att mysa?
Aharå!
35. Är du en beroendemänniska?
Kan du definera lite vad det är för något?
36. Känner du någon med samma födelsedag som din?
Aa.
37. Vill du ha barn?
Det tror jag nog!
38. Kan du några andra språk än svenska?
Jorå, det kan man nog säga.
39. Har du någonsin åkt ambulans?
Nej, bara brandbil!
40. Föredrar du havet eller en pool?
Havet!
41. Vad spenderar du helst pengar på?
Resor tror jag.
42. Äger du dyra smycken?
Det är ju lite en definitionsfråga, men visst, det har jag.
43. Har du någon gång testat narkotika?
Nope!
44. Vad var det senaste du stoppade i munnen?
Ett Extra-tuggummi
45. Vem är den roligaste människan du känner?
Ojoj. Ärligt talat så känner jag så många roliga människor så det vore orättvist att bara säga en!
46. Välj ett ärr på din kropp?
Jag har ett på min armbåge. Jag tror att jag fick det när jag skulle trycka ner ett dörrhandtag!
47. Vad har du för ringsignal?
"Älskade ängel" - Lill-Babs
48. Har du kvar klädesplagg sen du var liten?
Mamma har kvar några av mina små skor som jag hade som ettåring. De är allt bra fina.
49. Flirtar du mycket?
Jag vet inte, jag tänker inte så mycket på hur jag är, på gott och ont.
50. Vart togs din profilbild för din blogg?
I det blåa rummet bredvid mitt rum.
51. Kan du byta olja på bilen?
Jag har aldrig försökt, men ge mig lite olja och visa mig bilen så kan jag ju göra ett försök!
52. Har du fått fortkörningsböter?
Nej, det hade ju varit rätt klantigt. Innan jag ens skaffat körkort liksom.
53. Vilken var den senaste bok du läste?
"Allena vägen hem" av Leah Allén
54. Läser du dagstidningen?
En dagstidning, är det samma sak som kvällstidning, eller är det två helt skilda saker?
55. Prenumererar du på någon veckotidning?
Nej, för Cosmo är väl ingen veckotidning?
56. Dansar du i bilen?
Sure!
57. Vilken radiostation lyssnade du på senast?
Mix Megapol!
58. Vad var det senaste du krafsade ner på ett papper?
Oj, det minns jag faktiskt inte.
59. När var du i kyrkan senast?
Förra året, när mitt kusinbarn Tom döptes. Det var fint.
60. Vilka personer utmanar du?
Märd, Lini, Sandra, Anna och Josse
En lyckad dag
Allt började med att jag hämtades upp av Sandra, Josse, Basse och X:et, med den sistnämnde bakom ratten. Jag har aldrig varit med om liknande biltur. Det är inte alla bilförare som gillar att svänga i takt med musiken, men det gör den här kan jag säga. Många skrik och skratt blev det. Tanken på om jag skulle dö innan vi kom fram till den nyblivna studenten slog mig flera gånger, men lika glad var jag för det.
Efter att ha värmt upp lite smått hos X:et begav vi oss till Edvins studentmottagning. Det var massor med släktingar, och alla var jättesöta. Och eftersom vi inte fått någon officiell inbjudan, utan bara en muntlig, hade jag, Sandra och Josse köpt massor av presenter, garnerade med massvis av fina ballonger och gulblåa snören. Nioåriga Ellen sprang runt och fnittrade och härjade som ett mindre fyllo, och min nya vän Matilda agerade som min egna personliga lilla paparazzi. Det var riktigt mysigt där på verandan, och det lilla duggregnet märktes inte ens av.
Så tog vi taxin in till Flen, där vi började med att göra ett litet stopp hos Sandra för att dumpa av lite saker. På väg ner mot Svea hörde vi att Markoolio redan börjat, vilket resulterade i att det blev ett mindre marathon på väg dit. Tillslut lyckades vi få rätt bra platser, och sjöng med som aldrig förr. Dessutom så hittade jag Anna och Amanda där, och under större delen av konserten var det vi tre som stod och gormade tillsammans. Efter det gick vi till Sandy, men innan vi kom dit hann jag ta både en och två bilder av pojkar som moonade innan mobilen dog. Dock var Basse lite besviken under resten av kvällen, för han ville ta fler bilder på sin bakdel.
Så småningom begav vi oss ner till öltältet igen, där jag hittade Paulina och hoppade på henne som om jag inte sett henne på tio år. Samma sak hände när jag stötte på Sofia och Cammie. Det var fint. Jag minns inte ett dugg av det vi sa, men jag minns att jag var väldigt glad. Resten av kvällen bestod av dansande, minglande, sjungande och ett inte alltför vackert dyk ner i en buske framför en kamrat som just skulle till att uträtta behov. Amanda var söt och köpte vatten till mig, och hon och jag hade ett samtal med en vilsen och ledsen Märdie långt borta i Bettna som gjorde att jag bara ville åka dit och ta hand om henne. Och verkligen allas skor var hur leriga och gräsiga som helst. Ändå var humöret på topp där i Flens centrum. När jag ser tillbaka på kvällen känns det som om den slutade framför scenen, sjungandes till "När vindarna viskar mitt namn", "Summer of '69" och "Does your mother know" med Elin Jay, Sandy och Sofia. A fine ending to a fine day, I say.
Jag var lycklig hela dagen. Tack!
Mitt intryck av Italien
Nu är jag hemma igen efter en vecka i Italien. Hemma därifrån har jag ju varit i snart två dygn nu, och något som jag verkligen är tacksam för är att jag inte har varit ett dugg sjuk under de två dagarna. För så är det förstår ni, att jag brukar alltid bli fasligt sjuk så fort jag flygit från ett annat land till Sverige. Så var det efter Thailandresan, efter Turkietresan, efter Polenresan. Men inte nu. Och det måste jag säga, är underbart.
Mina intryck i övrigt av Italien är dessa:
Deras träd har väldigt mycket stam. Alltså, man hinner se ganska mycket stam innan man ser lövverket om ni förstår vad jag menar. De såg ut som paraplyer, majoriteten av deras träd. De hade liksom inga grenar alls förrän i toppen. Det fascinerade mig lite, att det är typ 5 meter stam, utan tillstymmelse till gren, och så på toppen är det som en grön, vid hatt. Mamma trodde att de fanns för att de skulle ge skugga, träden. Så är det nog. Förvånansvärt många företag tyckte att tre punkter ger liv till ett företagsnamn. De tycker liksom att det är mycket snyggare om det står "Baby... In", som jag såg på en neonskylt i Rom, istället för "Baby In" eller så. Varför vet jag inte. Kanske ger det mer spänning i namnet? Italienare är snygga. Vanligtvis när man kommer utomlands får man en påminnelse om att "Just ja, i Sverige är snygghetsstandarden liiite högre än i många andra länder". Den påminnelsen fick man inte i Italien. För där är folk generellt rätt snygga. Särskilt killarna. Överallt i Terracina såg man någon som var ute och sprang eller joggade, spelade fotboll och sånt. De tar hand om sig, liksom. I Italien var folket generellt i bra form. Majoriteten var vältränade, och jag såg inte en enda italienare som såg ut att behöva ett besök av en dietist. Kanske har det att göra med ovanstående punkt. Italienskornas version av stil är lite annorlunda än vår. I alla fall där jag var. Den var liksom lite trashy, slutet på nittiotal, början på 2000-tal. De gillar metallicfärgade skor och väskor, och gillar lycramaterial på tröjor. Jag såg väldigt många som hade riktigt tajta och genomskinliga överdelar. Vilket ju kanske kan vara snyggt på några få. Några väldigt väldigt få. 8 av 10 italienskor hade high heels. 7 av dessa 8 hade kilklack, och det som var lite speciellt med dessa skor är att de framifrån kunde se ut som sneakers lakerade i någon metallicfärg, och när de gick förbi såg man att de hade en hög gummikilklack på skorna. Just sådana skor hade väldigt många medelålders damer. Där är liksom kilklack da shit. Det var som om de tog alla slags skor som fanns, och satte kilklack på dem. Regnet där nere är perfekt. Alltså allvarligt. Jag älskade regnet där nere. Ljummet i luften, skyfall från himlen. Underbart! Klimatet var överhuvudtaget väldigt najs. Varmt, men med svala vindar. Tydligen så använder man bordsduken när man på restaurang känner att man behöver torka sig om munnen. Även om man fått servett. Iallafall så gjorde en dam i 70-årsåldern detta, och eftersom hon hade designerkläder från Chanel och såg väldigt classy ut i övrigt känns det inte som om man kan ifrågasätta hennes handling. En liten stund satt jag och bara gapade när jag såg vad hon gjorde, för det här var en riktigt fin restaurang. Men så tänkte jag att "Jaja, det kanske är så man gör här". Maten är sjukt god. Pastan, parmesanen, mozzarellan, pizzorna! De är så annorlunda där nere, pizzorna. De känns mer som mat än flottig snabbmat liksom. Efter en pizza där nere vet jag att det är skillnad på pizza och pizza. Och att pizzorna i Italien är pizzorna med stort P. Italienarna var inte alls som jag först trott. När jag åkte dit trodde jag att de skulle vara högljudda och temperamentsfulla och alla de där klyschorna. Men de var mycket lugnare och laid back, och inte alls sådär på som de är i till exempel Turkiet. De är bara allmänt trevliga och hjälpsamma. Jag har aldrig varit på ett ställe där de kan så lite engelska förut! Inte ens på turistinformationen kunde de något annat språk än italienska! Och det försvårade våra försök till att göra turistiga saker litegrann. Om jag fick välja nationalitet på min släkt och familj i mitt nästa liv så skulle jag välja den italienska. Jag blev alltid så glad när jag gick igenom en familj eller släkt som hälsade på varandra. Det var en så gemytlig, hjärtlig och glad stämning liksom. För det mesta så kostade saker varken mer eller mindre än de gör i Sverige. Förutom när det gäller transportmedel! Vi köpte ett kort som skulle ta oss runt i hela Lazio-regionen (vilket är ett landskap, typ) i ett dygn för bara 10, 50 Euro, och för det kunde vi åka tåg till Rom, åka tunnelbana i hela staden, och sedan åka tåg hem igen. Sjukt bra! Och så var priserna när man skulle ta sig någonstans - rimliga. Fast, jag ska nog aldrig klaga på SJ. De var faktiskt inte bättre i italien med tider, och när det gäller bussarna inom Terracina så fick man vänta väldigt länge. De kom liksom inte, bussarna. Man brukar ju säga att "Bättre sent än aldrig". Och där var det "aldrig" om ni förstår. 
Skulle jag sammanfatta med åtta ord, skulle jag säga "Italien är fint. Väldigt fint. Åk dit, hörru."
Allvarligt, gör det. You won't regret it!
Tills vi ses igen
Hej!
Imorgon åker jag till Italien litegrann, kära du, så lär väl inte höras förrän nästa onsdag. Jag skickar med en bild så att du får se hur det ser ut i Terracina. Förhoppningsvis är det bra väder, god mat och fina upplevelser. Och jag kommer tänka på dig hela tiden. Det vet ju du. Jag skulle vilja skriva något fint här, så där fint som du skrev till mig. Men det går inte, inte så fint.
Så nu blir det en massa mysiga gränder, Colosseum, pasta, pizza, sol, bad, Pompeji, Ponzaöarna, snorkling och spabesök. Och det italienska språket. Vet du om att jag kan lite italienska? "Sono svedese. Non parlo italiano molto bene. Parla inglese?". Så ska jag säga när jag träffar en italienare och behöver fråga om något, det har jag bestämt.
Längtar tills vi ses igen!
Puss, din Angelica
PS. Jag tänkte åka och kolla in New moon-inspelningen i Montepulciano. Ska jag hälsa Robert Pattinson från dig? DS.
"Alex Schulmans kompis"
Jag vet inte. Det börjar ju gå lite långt när till och med vimmelfotografer i Eskilstuna vet att jag varit hemma hos Alex Schulman, och dessutom gör en big deal av det. Vad är grejen med det liksom?
"Why are we speaking english?"
I flera minuter ansträngde jag mig för att minnas hur man sa "kunder", "marknadsföringsansvarig", "införande", "företagskatalog" och diverse andra ord som är bra att kunna i mina samtal. Jag kände att det gick bättre än förväntat, men så mitt i alltihop säger kunden: "Why are we speaking english?", varpå jag svarar "Jaha, pratar du svenska?!". Och så bryter vi ihop lite båda två, i varsin ände av telefonen. Inte så professionellt kanske, men det var oundvikligt. Så vi forsatte prata, han på danska, och jag på svenska. Det verkligt förvånande är att jag faktiskt förstod vad han sa.
Och han sa att han inte ville vara med. Men han var på väldigt gott humör, och slängde under resten av samtalet in engelska talesätt och ord på ett höhö-sätt som inte var riktigt chefsaktigt, trots att det är vad han var. Så, när vi pratat ett tag, och han gjort klart för mig att de inte vill synas längre, avrundar han med att säga: "We are not interesting". Så skrattade vi.
Han skrattade för att han tyckte att han var rolig när han snackade engelska, med tanke på början av vårt samtal. Jag skrattade för att han just klankat ner på sitt företag genom att säga att det inte är intressant, och inte fattat att det är vad han just sagt.
Det här är kanske inte så intressant. I så fall ber jag om ursäkt, jag ska aldrig mer skriva sådana här ointressanta saker igen. Men jag hoppas att ni förlåter mig. Annars kan ni fara ända in i baljan, era små illbattingar! Hör ni det?!
Mina tankar precis exakt just nu
Något som också känns väldigt konstigt, är att det väldigt väldigt snart har gått tio år sedan vi firade in ett nytt millenium. Då kunde jag Markoolios låt "Millenium 2" utantill, hade ännu inte varit utanför Sveriges gränser, och min värld var inte större än trakterna runt omkring mammas hus och pappa hus, samt skolgården på Söderskolan. Då visste ingen vad detta nya millenium innebar, och när raketerna for i luften det året bubblade det verkligen av spänning och hopp i luften. Så fanns det ju förstås vissa som var rädda att jorden skulle gå under. De tog livet av sig, stackarna.
Jag var då 10 år, tog inte livet av mig och jorden gick inte under. Det har den ännu inte gjort, och ännu har ingen förstått vad det nya milleniet innebar. Alltså har inte så mycket förändrats. Förutom det faktumet att imorgon, när jag vaknar, är jag 20 år.
Fan. Vad. Sjukt.
Senaste nytt
Jaha, hörrni. Jag anmälde mig som funktionär till Peace & Love. Då får man festivalpass, boende på campingen och mat, och det låter ju inte helt fel. Nu har jag fått ett mail om att jag kommer få jobba där. Det jag inte riktigt förstått än är vad jag ska göra, mer än att det är inom området "Information" jag ska jobba. Jag undrar lite vad det innebär. Det står liksom inte på deras hemsida. Ska jag sitta som vid en reception, eller ska jag gå runt och fråga om de har några frågor? Jag har verkligen ingen aning.
Men lika glad för det är jag!
Hur man refererar till föräldrars föräldrar med kusiner
Kollade igenom min mailbox och såg att jag fått ett mail av farmor. Kommer att tänka på hur jag och min kusin Sara bestämde att vi skulle referera till henne och farfar. För de är ju mina farföräldrar, men hennes morföräldrar. Därför kan det förvirra lite om hon säger "mormor", och jag tror att hon menar någon annan än min farmor.
Vi var väl en sju-åtta år, när vi bestämde oss för att kalla farmor för farmor-mormor, och farfar för morfar-farfar. Det lät liksom bra så. Då fick vi varsin som hette det vi tyckte att de var i början av ordet, så allt var rättvist och bra. Själv var jag riktigt nöjd med att farmor fick heta farmor-mormor och inte mormor-farmor. Då kändes det liksom som om hon främst var min farmor och inget annat.
Det kändes bra. Jag har alltid tyckt väldigt mycket om min farmor. Så jag kände lite av en segerkänsla när vi bestämde detta. Farfar spelade liksom inte så stor roll. Sen att det lät bra i munnen när man sa farmor-mormor och morfar-farfar var bara en bonus. Från och med då visste vi i och med vår lilla överenskommelse alltid vem den andre kusinen talade om. Vad smarta vi tyckte att vi var. Och det kanske vi var också, på vårt lilla vis.
Hur det kan se ut när man träffar Peter Siepen
Frukosten hos Alex Schulman
Något som gjorde mig varm inombords var att se honom och hans flickvän Amanda tillsammans. Han var som en liten pojke kring henne, studdsig och kärleksfull. Och det förstår jag, för av det jag såg kan jag nu inte säga annat än att hon verkar vara en helt otroligt gullig person. Vi fick jättegoda frallor, väldigt god hallonjuice och yoghurt, och satt och pratade om bloggning och twitter. Han berättade lite om sin bok, och läste sedan ett stycke ur den.
Han berättade sin belöning/straff-metod han använde sig av när han skrev boken, hur han pressade sig själv att skriva 2 000 tecken om dagen med sagda metod, hur han jobbade dagarna i ända för att fly sorgen när hans pappa dött och vilken terapi det var för honom det varit att skriva boken. Han var äkta, bjöd på sig själv och fick mig bara att gilla honom ännu mer än jag förut gjort.
Jaha hörrni. Så var den frukosten. Och ni förstår säkert att jag tyckte att den bara var bra på alla sätt och vis. Och i den andan fortsatte förmiddagen. Jag och gulliga Michaela, som också varit på frukosten, tog en promenad för att ta en fika, då det var ett tag kvar tills tåget gick. Solen sken och fåglarna kvittrade, och allt var bara fint. När jag senare kom till jobbet avslöjades det var jag egentligen varit, att jag inte alls varit hos tandläkaren, och det skildrade Emmie rätt bra i sin blogg.
Ska jag vara helt ärlig kan jag inte riktigt förstå det här. Att jag gjort det på riktigt. Men det har jag tydligen.
Det jag inte visste om jag kunde berätta
Självklart kommer bilder från morgonen upp, så att ni får se vad han skrev i min bok och så där. Eller, det är ju hans bok, som han gav till mig. "Skynda att älska" heter den, och släpps i bokhandlarna om inte så många dagar.
Det går inte att komma ifrån att mackorna, yoghurten och juicen han bjöd på var riktigt riktigt goda. Synd bara att jag sagt till chefen att jag var hos tandläkaren. Sitter här och skäms litegrann. Eller okej, ganska mycket.
